Fru talman! Jag skall nu säga några ord om sam-
spelet mellan de internationella freds- och säker-
hetsorganisationerna, som naturligtvis är oerhört vik-
tigt.
Fred är inte bara frånvaro av krig, utan en ordning
som är präglad av sanning, rättvisa, frihet och soli-
daritet. Freden kan inte byggas utan skapande an-
strängningar. Fredsbyggandets internationella karaktär
ställer krav på en intensifierat mellanstatligt och
överstatligt samarbete genom gemensamt upprättade
organisationer på både lokal och global nivå med en
kompetensfördelning i strikt enlighet med subsidiari-
tetsprincipen.
I enlighet med vår utrikespolitiska tradition har
Sverige deltagit med personal och finansiella medel
för att påskynda fred och försöka lindra krigens ska-
deverkningar. Sverige är dock ett litet land och kan
inte ensamt ta på sig att öka stabilitet och säkerhet.
Vårt agerande för en säkrare värld måste därför börja
med en analys av de konkreta handlingsmöjligheter
som vi tillsammans med likasinnade har inom ett
organiserat samarbete.
Sedan FN skapades har dess huvuduppgift varit att
säkra freden i världen. Jämfört med Nationernas för-
bund har Förenta nationerna varit en mycket lyckad
satsning. FN har också kunnat genomföra ett antal
andra mycket viktiga uppgifter som avkolonialisering
och främjande av hälsa, utveckling och mänskliga
rättigheter. Men man kan inte säga att fredsfaktorn till
fullo har utnyttjats inom FN. Orsakerna till detta kän-
ner vi väl till - det kalla kriget och vetorättens utnytt-
jande.
För att komma till rätta med dagens instabila si-
tuation anser kristdemokraterna att FN:s konflikthan-
teringsförmåga måste reformeras. Det måste också
demokratin och organisationen, och effektiviseringen
måste fortgå för att minska kostnaderna. Säkerhetsrå-
det måste reformeras. FN:s finansiella ställning måste
förbättras. Alla medlemsstater måste betala sina avgif-
ter både i tid och fullt ut. Ur denna aspekt är det för-
vånansvärt att regeringen i den gällande statsbudgeten
har skurit ner anslagen till FN med 20 % jämfört med
förra budgeten.
Precis som när världens regeringsrepresentanter
träffades i San Francisco för att skapa FN var freden
det absolut viktigaste målet när Europas politiker lade
grunden till det europeiska samarbetet. Freden står
fortfarande i förgrunden för EU:s samarbete. Mål-
sättningen att alla Europas länder skall leva i fred är
lika aktuell i dag.
Kristdemokraterna i Sverige och i de övriga med-
lemsländerna arbetar för att EU skall påskynda sin
utvidgning mot Baltikum och Öst- och Centraleuropa.
Under tiden måste EU fördjupa sitt samarbete med
dessa länder både politiskt och ekonomiskt så att de
står väl förberedda den dagen deras medlemskap är
klart. Det bidrar Sverige till, och det vill vi att Sverige
skall fortsätta att bidra till. Detta är ett starkt säker-
hetspolitiskt intresse både för Sverige och övriga
Europa. Jag kan inte låta bli att uttrycka min förvå-
ning över att Miljöpartiet och i viss mån även Väns-
terpartiet fortfarande har en så tveksam inställning till
EU.
Under hela konflikten i f.d. Jugoslavien var EU
den mest aktiva parten när det gällde humanitärt bi-
stånd. EU skulle tillsammans med FN och OSSE
kunnat ha gjort mer för att förhindra kriget i Bosnien.
Men vi får inte glömma att EU:s gemensamma utri-
kes- och säkerhetspolitik är en ny företeelse. Vid
krigets utbrott hade inte EU några formella strukturer
för att kunna agera.
Detta vill kristdemokraterna ändra på. EU måste i
större utsträckning kunna ta ett aktivt ansvar för Eu-
ropas säkerhet genom att bl.a. företa välorganiserade
fredsoperationer som är sanktionerade eller organise-
rade av FN eller OSSE. EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik bör i framtiden utformas med
hjälp av kvalificerad majoritet utom i det fall då en-
skilda medlemsländer skall medverka med militära
enheter eller när det gäller frågor som rör ett lands
nationella intressen.
Varje enskilt medlemsland skall ensamt besluta
om deltagande med egna militära enheter men skall
inte hindra övriga medlemsländer att gå vidare i frå-
gor om t.ex. försvarspolitik eller deltagande i gemen-
samma fredsoperationer. Med bibehållen militär alli-
ansfrihet vill kristdemokraterna att Sverige aktivt
skall delta i EU:s säkerhetspolitik.
Jag vill ta upp ytterligare ett par frågor. När det
gäller nedrustning delar kristdemokraterna regering-
ens förhoppning att kärnvapen snart blir bannlysa från
jordens yta. Men det återstår en hel del arbete innan
detta blir verklighet. Därför anser vi att Sverige i
internationella sammanhang måste markera hur vik-
tigt det är att START-avtalet efterlevs och att Kina
definitivt lämnar provsprängningarna bakom sig.
När det gäller de antipersonella minorna tycker vi
att det är bra att Sverige har fått förtroendet att vara
ordförande för och leda översynen av konventionen
mot inhumana vapen. Men för att öka Sveriges tro-
värdighet borde Sverige föregå med gott exempel och
ta initiativ till att skrota den egna arsenalen med anti-
personella minor. Skall vi äntligen få bukt med detta
gigantiska problem, som inte minst är ett hot mot
världens barn, måste världens utvecklade och demo-
kratiska länder börja avvecklingen av detta synnerli-
gen inhumana vapen.
Jag vill fråga utrikesministern: Vill utrikesminis-
tern medverka till att Sverige här tar initiativet och
inte väntar på vad andra länder skall göra?