Fru talman! Jag skall försöka ge en kort version av
Miljöpartiets följetong från 1989 om en internationell
miljödomstol där inte bara stater utan även organisa-
tioner har talerätt. Det finns en rad internationella
domstolar, men det är bara stater som kan vända sig
till dem.
Jag skall ge ett alldeles färskt exempel på vad vi
menar, nämligen vad som hände Ken Saro-Wiwa och
hans kamp för ogonifolket. Han kämpade för att detta
folk, som hade drabbats av miljöföroreningar via
oljebolaget Shell, skulle få sin mark sanerad och åter-
ställd. Han kämpade dessutom för att man skulle få
skadestånd. Han krävde ersättning för dem, och vi vet
alla hur det gick. Han kämpade med sitt liv som in-
sats, och han förlorade det.
Vi ser i exemplet med Ken Saro-Wiwas kamp
också hur nära sambanden mellan miljöförstöring och
kränkning av de mänskliga rättigheterna är. Det är ett
stort behov av en instans för folk och regioner att
vända sig till. De kan ofta inte vända sig till sitt eget
land - det är alldeles för farligt.
Organisationer har i dag fått en helt annan status i
internationella sammanhang. Jag vill bara ta upp
IDEA:s stadgar, där man jämställer regeringar och
mellanstatliga organisationer och även har en defini-
tion av vad en organisation är. Vidare föreslår rege-
ringen att lagen om internationella sanktioner skall
kunna riktas mot en stat, ett område, en regim eller en
organisation. Det finns också en rad stora och tunga
organisationer som har gjort oerhört mycket både för
miljön och för mänskliga rättigheter, som t.ex. Am-
nesty och Greenpeace.