Fru talman! När jag i morse gick in i Riksdagshu-
set för att delta i denna debatt träffade jag några am-
bassadörer som frågade mig om vad jag trodde om
debatten. Jag svarade att jag trodde att det skulle bli
en mycket lugn och konstruktiv debatt. Jag tycker att
jag har blivit sannspådd. Debatten visar i hög grad
vilken stor samsyn vi har i Sverige vad gäller utrikes-
politiken. Det är en svensk sammanhållning inför de
stora utmaningar som väntar oss internationellt.
Även om en utrikesdeklaration är omfattande,
hinner man inte att ta upp alla teman. Jag uppskattar
mycket vad som ytterligare har kommit fram här, t.ex.
det som Karl-Göran Biörsmark tog upp vad gäller
rasism. Just mot bakgrund av det lugna och fredliga
Sverige, som Biörsmark ritade upp, känns det som
senast hände i Norrköping naturligtvis mycket upprö-
rande. Här måste alla goda krafter hjälpas åt. Jag tror
att det väldigt mycket handlar om att unga, utsatta
människor definierar sig i motsats till andra. Dessa
bakomliggande orsaker måste vi försöka angripa med
förebyggande arbete. Men det handlar också om att vi
i ett demokratiskt samhälle har rätt att skydda oss mot
rasistisk propaganda. Vi måste gå fram med båda
dessa sätt.
Helena Nilsson tog upp väldigt viktiga teman,
nämligen den globala livsmedelssäkerheten och miljö-
frågorna. Jag hade gott kunnat beröra dessa liksom en
del andra viktiga globala frågor om kvinnor och barn
osv. Dess värre hann jag inte med det. Därför är det
bra att frågorna berörts av andra. Just frågan om den
globala livsmedelssäkerheten kommer en annan soci-
aldemokratisk ledamot att ta upp, nämligen Lena
Klevenås.
Vad gäller arbetet och strävandena för att uppfylla
målen vid miljökonferensen i Rio om hållbar utveck-
ling osv. kan jag försäkra Helena Nilsson om att nu-
varande regering kommer att arbeta lika intensivt som
tidigare har skett. Det var ett arbete av den förra re-
geringen som jag uppskattade mycket.
Också Bodil Francke Ohlsson tog upp de globala
miljöfrågorna. Det är bra att de blir belysta. Det är ju
så, som Eva Zetterberg sade, att världen är så stor, så
stor. Det visade egentligen alla talare här utom Göran
Lennmarker, som helt och hållet koncentrerade sig på
Europa. Det kan man naturligtvis göra även i en utri-
kespolitisk debatt. Han nämnde sedan att några punk-
ter saknades, dvs. världen utanför Europa. Men jag
tror att detta speglar en viss olikhet i synen mellan
Moderaterna och regeringspartiet och kanske också de
andra partierna. När det gäller synen på världen utan-
för - synen på Afrika och synen på FN - är man inte
lika aktiv inom Moderaterna som i de övriga partier-
na. Det är alltid frestande att dra gränser. Tidigare
gick det en gräns mellan blocken i Östersjön. Vi
måste se till att en sådan gräns mellan Europa och
resten av världen inte dras i Medelhavet i framtiden.
Jag skall övergå till att svara på ytterligare en del
frågor. Jag har nu fört viss polemik med Göran
Lennmarker, men samtidigt instämmer jag i mycket
av det som Göran Lennmarker sade, inte minst vad
gäller analysen av EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik. Min uppfattning är att EU är bra på
att sköta det konstruktiva, långsiktiga arbetet vad
gäller utrikespolitiken. Däremot finns det stora brister
i krishanteringen, vilket ligger i mellanstatlighetens
natur. Den har begränsningar, och det är just när saker
och ting skall åtgärdas snabbt som begränsningarna
visar sig allra tydligast. Därför måste vi arbeta vidare
med det som klumpas samman under benämningen
Petersbergsuppgiften, dvs. konfliktlösande och freds-
bevarande uppgifter. Vi inom EU måste också skaffa
oss en bättre analysförmåga.
Vad gäller de baltiska länderna råder det här en
stor enighet om hur väsentlig deras utveckling är,
också för Sverige och för hela närområdet. Det är
ytterst viktigt att de baltiska länderna snart får sitt
medlemskap i EU.
Jag vill till Karl-Göran Biörsmark säga att det inte
har funnits någon tövan vad gäller det svenska enga-
gemanget för att bygga en alleuropeisk säkerhetsge-
menskap. Vi menar att det däremot inte behöver öpp-
na för ett NATO-medlemskap. Det är möjligt att vi
här har olika åsikter. Men vi i det socialdemokratiska
partiet är väldigt tydliga i vår uppfattning.
Jag vill passa på att be Eva Zetterberg att inte
misstolka Ingvar Carlsson. När Ingvar Carlsson i sitt
tal i Sälen nämnde att det är stora förändringar på
gång inom NATO med ett tidsperspektiv sex sju år
framåt var det för att vi aktivt skulle följa dessa för-
ändringar, inte för att vi skulle fastslå något datum för
vårt medlemskap. Det hade inte alls med det att göra.
Helena Nilsson ställde en fråga om Barentsområ-
det, vilket är ett väsentligt samarbetsprojekt. Det
omfattar inte bara länderna längst upp i norra Europa
utan också regionerna där uppe. Det pågår ju dels ett
mycket aktivt politiskt samarbete mellan regeringar-
na, dels ett ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbe-
te mellan länderna men inte minst mellan regionerna i
Barentsområdet. Detta är ett nära samarbete som vi
stöder med biståndspengar. Det handlar då om kom-
munikationer och miljö. Men där finns också en eko-
nomisk potential som gör att de inte borde behöva
stödjas av bistånd, därför att den har en näring i sig
själv.
Till Eva Zetterberg vill jag ta upp det som nämn-
des om den kärnvapenfria zonen. Jag har aldrig sagt
att den är föråldrad, som det har stått i en tidning. Vad
jag sade var snarare att den kärnvapenfria zonen i
Norden i praktiken i dag är uppnådd, därför att efter
det kalla krigets slut har såväl USA som f.d. Sovjet
beslutat att dra tillbaka sina taktiska kärnvapen. På det
viset är frågan inte lika aktuell längre, men konceptet
om kärnvapenfria zoner är viktigt. Det är ett delmål
på vägen mot en kärnvapenfri värld.
Flera har tagit upp detta med vetot och FN-
frågorna. Låt mig säga att vetot i säkerhetsrådet har
förlorat sin betydelse under senare år. Det är en pro-
cess som vi hälsar med tillfredsställelse. Jag ser gärna
att vetot fortsätter att förlora i betydelse. Jag vill ock-
så gärna ha en principiell diskussion om vetot i säker-
hetsrådet. Kan man begränsa det till vissa områden?
Hur skall vi ha det med tanke på att vi bör vidga rådet
med flera permanenta medlemmar? Det är ju viktigt
att man också fortsättningsvis har ett säkerhetsråd
som har handlingskraft. Det får inte försvagas.
Jag hinner kanske också nämna någonting angåen-
de Turkiet. Vad vi försöker göra är att på alla områ-
den påverka Turkiet för att få bättre efterlevnad av de
mänskliga rättigheterna. Det finns stora brister, och
det är riktigt att vi måste kritisera detta. Det handlar
bilaterala samtal och om bilateral dialog. Det handlar
också om EU, som nu är ett forum för diskussionen
med Turkiet - inte minst genom tullunionen. Man kan
också gå genom Europarådet och OSSE.
Jag skulle dock vilja påpeka att det inte bara
handlar om att kritisera och ifrågasätta, utan också om
att konstruktivt försöka stödja en positiv utveckling i
Turkiet. Det är en väldigt viktig fråga.
Det finns några ytterligare frågor som jag dess-
värre inte hinner med, men jag får återkomma till
dem.