Fru talman! Det har sagts att den största seger som
kan vinnas är den i motståndarnas hjärtan. Om det är
sant kan Anders Chydenius, Adam Smith, J. A. Gri-
penstedt, Bertil Ohlin och andra stora frihandelsföre-
språkare fröjda sig i den himmel eller de himlar de
befinner sig i.
Aldrig förr har frihandelstanken haft så stora
framgångar som under det senaste halvseklet och inte
minst nu under 90-talet. Sällan har det intellektuella
motståndet mot frihandeln och marknadsekonomin
varit så svagt som nu. Alltfler inser att det välstånd
som har kunnat byggas upp i västvärlden, och som nu
byggs upp i allt fler delar av världen, inte skulle kun-
nat bli av om varje land behållit höga murar mot and-
ra länders varor och tjänster.
De nämnda frihandelsförespråkarna skulle nog
också ha glatt sig mycket om de hade fått höra en
förespråkare för den moderna demokratiska socialis-
men som handelsministern sjunga frihandelns Höga
visa eller en företrädare för den moderna konserva-
tismen som Karin Falkmer använda språkbruk som
"protektionismens fula tryne".
Drygt två seklers debatt och erfarenheter av såväl
protektionism som frihandel har tydliggjort att vägen
till välstånd går över marknadsekonomi i det egna
landet och en fri handel med andra länder.
Men samtidigt som vi gläder oss över framgång-
arna får vi aldrig glömma bort att en sådan kamp som
frihandelns aldrig är vunnen permanent. Det uttalade
motståndet mot frihandeln som idé är visserligen
svagt och representeras i vår del av världen kanske
främst av den fransk-engelske miljardären sir James
Goldsmith. Men hotet kommer främst inte från dessa
tydligt framförda tankar om att skydda de rika länder-
na mot konkurrens från de fattiga länderna utan från
dem som i teorin ansluter sig till frihandeln men i
praktiken agerar emot.
Det ständiga hotet mot frihandeln kommer från
alla dem som vill skydda det egna företaget, den egna
näringen, den egna orten eller det egna landet från
konkurrens. Det hotet är ofta lika starkt från dem som
på kongresser och vid dukade middagsbord hyllar
marknadsekonomin som idé som från dem som är
aktiva i fackföreningar och ibland bär på ett socialis-
tiskt idéarv.
Om någon tror att dessa hot hör till det förflutna är
det bara att se på förekomsten av näringslivskarteller i
Västeuropa eller på den amerikanska fackföreningsrö-
relsens kamp häromåret mot bildandet av det nord-
amerikanska frihandelsområdet NAFTA. I vårt land
har vi relativt färska exempel på hur olika partier
försökt - och länge lyckats - hindra en friare handel
med mat och kläder.
Som alltid är det lättare att föra kampen mot dem
som är emot frihandelsidén än mot alla dem som
säger att frihandel visserligen är bra, men... Ännu
svårare är det att föra kampen mot dem som hyllar
frihandelstanken för att sedan låsa in sig med dem
som borde vara deras konkurrenter och fixa priser och
dela upp marknader.
För dem av oss som hyllar frihandeln både som
idé och praktik gäller att kampen behöver föras
överallt och alltid. Till denna grupp räknar jag han-
delsministern. Jag har fått intrycket att han, nästan
lika mycket som jag själv och Folkpartiet liberalerna,
hyser en stark tilltro till frihandelns välsignelsebring-
ande effekter. Något orolig blev jag dock när jag nyss
hörde debattörer tala om att miljö och arbetsvillkor på
något vis skulle inkräkta på frihandeln. Något lättad
blev jag när jag hörde svaret till Karin Falkmer. Helt
lugnad är jag väl inte på den punkten, men vi får kan-
ske höra mer om detta.
Fru talman! De europeiska gemenskapernas fort-
gående utvidgning sedan de bildades för 40 år sedan
har förstås varit av stor betydelse för förbättrade vill-
kor för en friare handel. Om den stora regeringskonfe-
rensen som påbörjas i Turin i slutet av nästa månad
framgångsrikt klarar av att lägga grunden för att län-
derna i Baltikum och Central- och Östeuropa samt
Cypern och Malta skall kunna bli medlemmar inom
den närmaste tioårsperioden bildas en inre marknad
med bortemot 500 miljoner invånare.
När vi liberaler så länge arbetat för ett svenskt
medlemskap i det som nu kallas EU var det inte för
att få delta i byggandet av en europeisk fästning med
höga murar utåt utan för att stärka Europas fred och
frihet och för att arbeta för så små hinder som möjligt
mot den övriga världen.
Vi visste att inte alla länder och alla krafter inom
EU älskade frihandeln. På vissa håll var - och är -
Colbert mer populär än Adam Smith. Men vi trodde
att ett svenskt medlemskap skulle stärka de krafter
inom EU som är frihandelsvänliga.
Efter det att Sverige, Finland och Österrike nu
varit medlemmar i drygt ett år går det redan att fastslå
att EU blivit mer frihandelsvänligt än tidigare. Det
förefaller också uppenbart att det frihandelsvänliga
Sverige kan göra mer nytta för en friare världshandel
som en aktiv medlem i en gemenskap med
370 miljoner invånare än vad vi skulle kunna göra
ensamma.
Den stora framgången för en friare handel på se-
nare år är förstås den stora GATT-överenskommelsen
med dess planerade minskningar av tullarna. Det finns
anledning att hålla tummarna för att den nya världs-
handelsorganisationen WTO skall lyckas hålla frihan-
delns fana högt under de kommande åren.
EU är inte det enda regionala handelsblocket. I
andra världsdelar växer andra block upp. Jag har
redan nämnt det nordamerikanska frihandelsområdet
NAFTA, och handelsministern och Karin Falkmer har
nämnt andra organisationer som är på gång i andra
delar av världen.
Det finns självfallet utrymme för diskussion om
tillskapandet av regionala block är till fördel eller till
nackdel för en friare världshandel. Det kan hävdas att
denna framväxt visserligen ökar frihandeln inom
respektive block, men att handeln mellan länder i
olika block riskerar att bromsas och att risken för
handelskrig ökar. I tredje världen finns det de som ser
på det europeiska samarbetet och fruktar att Colbert
skall vinna över Adam Smith.
Men trots denna berättigade oro finns det anled-
ning att tro att den ökade frihandeln inom världens
olika regioner skall kunna förenas med en friare
världshandel. Det kommer förstås att kräva hårt arbete
av alla dem som är för detta höga mål.
Fru talman! Vår uppgift inom det handelspolitiska
samarbetet inom EU är att verka för att EU:s handels-
politik blir så präglad av frihandelstanken som möj-
ligt. Vår uppgift att arbeta för en friare handel gäller
dock inte bara EU:s relationer med omvärlden utan
också i hög grad inom EU. Detta kan låta onödigt i ett
läge där en av EU:s främsta framgångar är tillskapan-
det av den inre marknaden för några år sedan. Men
det är tyvärr nödvändigt, eftersom så mycket ännu
återstår i kampen för en riktigt fri marknad inom EU.
De krafter, fru talman, som jag talade om inlednings-
vis och som motarbetar fri konkurrens och en friare
handel är i praktiken mycket starka.
En del av arbetet handlar om att se till att de regler
som finns tillämpas. Ett mycket stort problem är de
karteller och liknande samarbete som drivs mellan
företag för att den fria konkurrensen inte skall få
genomslag för de egna produkterna. Tidskriften
Veckans Affärer hade några intressanta exempel
häromveckan. Två skräckexempel under senare tid är
de 33 cementföretag som tillskapat en priskartell och
avslöjats och de 19 skogsföretag som ordnat en pris-
kartell för kartongmarknaden. I den senare kartellen
ingick bl.a. tre stora svenska företag.
Jag har redan nämnt Adam Smiths namn några
gånger. När man tar del av sådana här uppgifter om
hur konkurrensen undermineras eller elimineras är det
nära till att erinra sig hans dystra iakttagelse från hans
egen tid om att man varhelst man ser två bagare i
samspråk kan misstänka en konspiration mot den
allmänna välfärden, dvs. prisöverenskommelser.
Ett annat område där reglerna också finns, men
där arbetet går trögt, är den offentliga upphandlingen.
Det rör sig här om en mycket stor marknad där det på
de flesta håll varit så att leverantörer i det egna landet
haft stora försteg eller t.o.m. nästan monopol på leve-
ranser till det egna landets organ och myndigheter.
Ett tredje problemkomplex gäller att så många sto-
ra områden fortfarande inte alls eller bara delvis om-
fattas av fri konkurrens och fri handel inom unionen.
Några sådana områden är energin, bankerna, tele-
kommunikationerna, läkemedelsområdet och flyget.
Ett fjärde område är de hinder som olika nationel-
la normer sätter för import av varor från andra med-
lemsländer. Här finns många trista exempel. Från vårt
land kan nämnas dörrföretaget i Vännäs som hade läst
i tidningen eller möjligen sett på TV att Sverige nu
var medlem i EU och att det där existerade en inre
marknad.
När företaget ville försöka sälja sina dörrar i en av
de tyska delstaterna fick företaget beskedet att det
svenska godkännandet inte räknades utan att det kräv-
des ett från den egna delstaten. Till yttermera visso
framkom att ett sådant inte skulle gälla i hela För-
bundsrepubliken Tyskland utan bara i delstaten. Sedan
finns det som bekant 15 delstater till. Detta exempel
tog jag upp med den ansvarige kommissionären vid
hans besök i Stockholm för några månader sedan.
Samma problem har nu också drabbat företaget
Nerell Ventilation i Falun som förhindras sälja sina
brandstopp om det inte utöver det svenska godkän-
nandet skaffar sig ett från det tyska institutet för
byggteknik.
Fru talman! Även om de allra flesta i vårt land be-
känner sig till frihandelsidén lär vi också i dagens
debatt få höra exempel på hur verbal acceptans av
frihandeln kopplas till konkreta krav på inskränkning-
ar. Sådana krav kopplas sällan i de principiella debat-
terna till egenintressen av olika slag utan till högre
och ädlare mål.
Fru talman! Jag gav i inledningen en eloge till
handelsministern för hans engagemang för frihandeln.
Det gäller i första hand hans arbete inom EU för att
stärka de frihandelsvänliga krafterna vid formandet av
EU:s gemensamma handelspolitik. Vi i Folkpartiet
liberalerna skulle gärna se samma engagemang i arbe-
tet med att bryta ned hindren inom EU för en friare
handel. Det är möjligt att det finns. Det skulle i så fall
vara värdefullt om handelsministern nu hann kom-
mentera något av vad regeringen gör konkret inom
EU för att motarbeta den typ av brister som jag i dag
har gett ett antal exempel på. Han kan vara säker på
att han har vårt stöd i ett arbete för att få den fria
handeln att fungera.