Fru talman! Johan Lönnroth tyckte att det var en
alltför förenklad beskrivning av kopplingen handel-
tillväxt i inledningen av mitt tal. Där talas just om
varuproduktion. Lönnroth har rätt när det gäller
tjänsterna. Men vad man kan visa är först och främst
att handelshindren minskar och att det under de perio-
der när handelshindren minskar också svarar mot en
ökning av handeln. WTO menar också att denna
öppning av marknader och minskning av handelshin-
der leder till högre tillväxt i de länder som sänker sina
handelshinder än i de andra länderna. Det är slutsatsen
av den WTO-rapport som jag har utgått ifrån.
När vi flyttar över till vår egen del av världen, som
Lönnroth gjorde, det är en relevant fråga, menar vi då
också att den ökade handeln och sänkningen av han-
delshindren också under det senaste decenniet har
bidragit till att dämpa konjunkturnedgången i OECD-
området. Det har alltså haft en positiv effekt också i
vår del av världen.
Sedan är det alldeles klart, där har Lönnroth helt
rätt givetvis, att när det gäller handeln mellan USA
och Europa så ökar den inte. Det sade jag i mitt tal att
den tvärtom relativt minskar. Däremot ökar investe-
ringarna kraftigt. EU är USA:s största investeringsmål
liksom USA är EU:s största investeringsmål. Bägge
vägarna. Därutöver internationaliseras nu mycket
snabbt tjänstehandeln just i de här områdena. Det var
också Lönnroth inne på. Globaliseringen tillväxten
söker sig delvis nya vägar än traditionell varuexport.
Helt riktigt. Det var just det jag försökte på något sätt
utveckla också i mitt första inlägg. Men det minskar
inte betydelsen av den typ av sänkta handelshinder vi
talar om. Jag talade också om att sänka hinder på
andra områden, exempelvis för tjänstehandel och inte
bara när det gäller traditionell varuexport. Det bör
kunna hjälpa till, så att vi också får möjlighet att bätt-
re svara mot en världsefterfrågan och en ökad syssel-
sättning i de länder som deltar i det här utbytet.
Jag får återkomma till de övriga frågorna i nästa
inlägg.