Fru talman! De förändringar som internationalise-
ringen medfört på handelspolitikens område och den
utveckling som utrikeshandelsminister Mats Hell-
ström väl beskrivit i sitt anförande ger anledning till
optimism. I takt med att handelsutbytet i världen
växer ökar också förståelsen för värdet av en friare
världshandel. Det är löftesrikt eftersom det finns få
ting som så framgångsrikt verkar som tillväxt- och
välståndsskapande kraft i vår värld som det fria han-
delsutbytet mellan länder.
För drygt ett år sedan, den 1 januari 1995. blev
Sverige medlem i EU. Och samma dag inrättades den
nya världshandelsorganisationen, WTO. Att både EU-
medlemskapet och WTO trädde i kraft samtidigt gav i
ett slag betydligt klarare handelspolitiska spelregler
vad gäller både tullar och andra regler. Världshandeln
fick äntligen ett genuint globalt regelverk där i princip
alla regler skall gälla alla medlemsländer. Samtidigt
har förutsättningarna för det svenska handelspolitiska
agerandet radikalt förändrats i och med medlemska-
pet.
Sverige har i och med medlemskapet tagit över ett
gränsskydd som delvis rimmar illa med svensk han-
delspolitisk tradition och som strider mot svenska
näringslivsintressen. Men samtidigt har vi fått möjlig-
het att påverka handelspolitiken inom EU. Sverige
kan tack vare medlemskapet aktivt driva och främja
frihandelns idéer inom en av de största handelspolitis-
ka enheterna i världen. I det arbetet är det en styrka att
det råder en bred politisk enighet i vårt land om värdet
av en liberaliserad världshandel.
Oberoende av regering har Sverige under årens
lopp varit en pådrivande kraft i de internationella
handelsförhandlingarna inom de åtta s.k. rundorna i
GATT. Nu kan vi gemensamt glädja oss åt att den
länge förhalade Uruguayrundan roddes i hamn på ett
mycket tillfredsställande sätt.
Resultatet av Uruguayrundan, upprättandet av
världshandelsorganistionen WTO, och de därtill knut-
na handelsavtalen innebär att det multilaterala regel-
verket utvidgas till nya områden, t.ex. tjänstesektorn,
immaterialrätt och investeringsfrågor. GATT-reglerna
skärps bl.a. för jordbruks- och tekovaror. Insyn,
tvistlösning och övervakning förbättras och betydande
tullsänkningar genomförs.
Jag delar Mats Hellströms uppfattning att det vid
WTO:s första ministermöte i Singapore är viktigt att
EU med hela sin tyngd medverkar till att det som
uppnåtts i Uruguayrundan inte i något avseende för-
fuskas utan genomförs i praktiken.
När det gäller de förändringar inom handelsområ-
det som vi nu kan se i olika regioner delar jag inte den
oro som Mats Hellström gett uttryck för. Jag ser det
som en logisk utveckling att nya samarbetsstrukturer
på handelspolitikens område växer fram.
Vi i vårt land har mångårig erfarenhet av hur klokt
det är att gå samman och bilda frihandelsområden,
t.ex. i EFTA, EES och nu äntligen som medlem i EU.
Lika liten anledning som det finns för vår omvärld att
ängslas för ett Fortress Europa finns det för oss i
Sverige och EU att oroa oss för samarbetet i NAFTA,
Mercosur eller Aseanländernas AFTA. Den än så
länge lösliga sammanslutningen APEC, som syftar till
frihandel för i-länder år 2010 och för u-länder år
2020, är också en utveckling som vi kan se positivt
på.
Den sociala och ekonomiska utvecklingen har gått
mycket snabbt i flera länder, särskilt i Sydostasien.
Länder som Singapore, Taiwan och Sydkorea ligger
långt framme. Thailand, Malaysia, Indonesien och
Indien m.fl. länder blir alltmer avancerade.
Snabbväxande ekonomier i olika delar av världen
tillsammans med förändringarna inom handelspoliti-
ken och bildandet av Mercosur och Asean har gjort
den eniga front som u-länderna tidigare utgjorde gen-
temot industriländerna i norr något suddig.
Många länder som fortfarande betecknas som u-
länder enligt WTO:s klassificeringssystem har nått en
utvecklingsnivå som kommit alltmer i paritet med i-
ländernas. En del har nog i ärlighetens namn t.o.m.
gått om oss. Ett växande antal av dessa länder har
blivit mindre intresserade av särbehandling inom
GATT-systemet och önskar i stället bli fullvärdiga
medlemmar i WTO. Det är något som jag anser att vi
i Sverige bör stödja, och jag hoppas att utrikeshan-
delsministern delar min uppfattning.
De minst utvecklade länderna är i dag inte i stånd
att utnyttja alla de fördelar en friare världshandel ger.
Den viktigaste biståndsinsats vi kan göra för de fatti-
gaste länderna är att hjälpa dem att införlivas i det
marknadsekonomiska systemet och stödja dem för att
få i gång en ekonomisk utveckling. Vi stöder dem bäst
genom att inom ramen för EU öppna handeln för de
varor som de är bra på att producera.
Lika viktigt som det var för Sveriges ekonomiska
utveckling, när vi befann oss i industrialismens vagga,
att våra varor kunde exporteras är det för u-länderna i
dag att handeln med deras varor inte utsätts för han-
delshinder av diffusa anledningar. De tendenser till
förtäckt protektionism som ibland framskymtar, t.ex.
när begreppet socialklausul lyfts fram, anser jag att
Sverige med kraft skall motverka. Detta är en punkt i
Mats Hellströms deklaration som gör mig något oro-
lig.
Enligt min uppfattning skall WTO inte sätta upp
sådana nya regler för handel som entydigt skulle
komma att drabba u-länderna. Vi bör på andra sätt
hjälpa dessa länder att lösa de förhållanden som de
kan kritiseras för av rika välmående industriländer.
Sverige bör enligt min uppfattning förhindra att
man genom protektionistiska handelsregler hindrar u-
länderna i deras ekonomiska utveckling.
Fru talman! Handelspolitiskt är det exporten och
importen utanför EU och hur vi kan påverka detta
som EU-medlem som är mest intressant. Sverige kan
och skall, enligt min uppfattning, utnyttja alla möjlig-
heter att påverka EU:s handelspolitik såväl i WTO-
sammanhang, som i OECD och internt med målet en
friare handel.
Det är utan tvivel en svår men mycket viktig upp-
gift för Sverige att verka för en liberalare utformning
och tillämpning av EU:s olika handelspolitiska in-
strument. Sverige bör driva detta liberaliseringsarbete
med kraft och utan dröjsmål. Jag hoppas att vi är
eniga om detta. Sverige bör gå i bräschen för att helt
avveckla EU:s tullskydd för industrivaror.
Sverige bör vidare ta på sig rollen att konsekvent
försöka minska användningen av antidumpningsåt-
gärder inom EU. Det är viktigt att förhindra att EU,
och därmed även Sverige, i vår omvärld framstår som
en tillskyndare av antidumpningsåtgärder för att lösa
ekonomiska eller, vilket det oftast handlar om, struk-
turbetonade problem i olika medlemsländer. Att mot-
verka en protektionistisk antidumpningspolitik i EU är
ett viktigt svenskt intresse.
Det bör vara ett övergripande mål för Sverige att
EU avskaffar samtliga kvarvarande importrestriktio-
ner mot alla berörda länder. Tekorestriktionerna mot
Central- och Östeuropa kommer att avvecklas år 1998
och mot övriga MFA-länder senast år 2005, enligt
överenskommelser i Uruguayrundan. Sverige borde
försöka skynda på skeendet och agera vakthund mot
varje tendens till förhalning av avvecklingen. Inget
hindrar EU att gå fortare fram än vad Uruguayrundans
tidtabell angett.
Det gagnar vårt lands intressen om EU:s handels-
politiska relationer med alla världens länder och regi-
oner blir så frihandelsinriktade som möjligt utifrån
GATT:s och WTO:s principer och bestämmelser. Det
är inom och genom EU som Sverige har fått nya möj-
ligheter att agera.
Inför WTO-mötet i Singapore kan EU i kraft av
sin tyngd medverka inte bara till att uppnådda fram-
gångar i GATT fullföljs utan också till en snabbare
avveckling av de handelshinder som fortfarande finns
kvar på olika områden.
Sverige har en lång tradition som frihandelns före-
språkare i internationella sammanhang. Det är en
tradition som är väl värd att ömt vårda och värna mot
alla försåtliga tendenser till protektionism, både under
förberedelsearbetet inför Singaporemötet och i alla
andra handelspolitiska sammanhang.