Fru talman! Jag vill först tacka utrikesministern
som drivs av ambitionen att svara på frågorna och
kommentera dem.
Att jag kom att fundera över detta med demokrati-
insatser i Bosnien beror på att utrikesministern i dek-
larationen skriver att Bosnien måste bestå som en fri,
mångkulturellt oberoende stat. Det gäller att gripa
tillfället i flykten och att nu gå in och stödja med
demokratiinsatser. Vi borde kanske kunna höja profi-
len ytterligare. Kanske även det institut som vi nu har
utformat, IDEA, kan komma med idéer.
När det gäller enprocentsmålet är jag naturligtvis
inte nöjd. Jag har en känsla av att inte ens utrikesmi-
nistern är det i sitt eget svar. Om utvecklingen fortsät-
ter blir det kanske så, som jag tidigare sade, att vi
1998 inte ens uppfyller 0,7-procentsmålet. Det finns
en chans att ändra på detta i september.
Vad gäller Taiwan menar jag att det är viktigt att
vi nu ger klara signaler om att det är de krafter som
verkar i Taiwan och som bygger på demokrati som vi
skall stödja. Vi skall vara tydliga på den punkten, och
det är det som vi skall tala om.
Vad sedan beträffar trätofrågan om Försvarsbe-
redningen vill jag än en gång upprepa att diskussionen
inte gällde NATO-medlemskap utan att analysera vad
det skulle innebära om en NATO-utvidgning ägde
rum. Vilken roll skulle Sverige ha, om t.ex. Baltikum
eller Finland i en framtid skulle ingå i NATO, och hur
skulle det påverka svenskt försvar? Det var den debat-
ten som vi ville lyfta upp.
Jag tror i likhet med utrikesministern att vi skall se
till möjligheterna. Det är den väg som vi måste gå.
Det finns också många positiva tecken, och dem
måste vi ta fasta på.