Fru talman! Det är riktigt att vi kan öka vårt han-
delsutbyte med Sydafrika, jämfört med när vi hade
sanktioner mot landet, som nu är fritt från apartheid.
Jag träffade för någon vecka sedan Sydafrikas vice
premiärminister i Davos, där vi diskuterade bl.a. hur
vi skulle kunna öka vårt handelsutbyte. Vi diskuterade
självfallet också politiska frågor, och inte minst det
som är viktigt i detta sammanhang, nämligen den
senfärdighet - enligt min och den svenska regeringens
uppfattning - med vilken EU har arbetat med det
frihandelsavtal som skall träffas med Sydafrika. Vi
hoppas nu att det skall bli en snabbare öppning i för-
handlingarna i slutet av månaden. Det är viktigt för
Sydafrika, för oss i Sverige och för EU att frihan-
delsavtalet med Sydafrika verkligen får mera styrfart
när det gäller att öppna dessa förhandlingar.
UNCTAD kommer att ha sitt möte i Sydafrika i
början på maj, och det ger också möjligheter till in-
tensiva kontakter med den sydafrikanska regeringen i
den riktning som Kjell Ericsson var inne på.
När det gäller Norge och gränsen, har vi ett funge-
rande tullsamarbete, som är smidigare och enklare än
vad EU har mot något annat tredje land. Det finns en
viss misstänksamhet från andra EU-länder om att vi
därmed inte uppfyller EU:s krav, men vi hävdar be-
stämt att det mer smidiga samarbete vi har är väl
fungerande och bör kunna fortsätta. Det är då också
givet, för att vi skall ha en trovärdighet här, att vi skall
kunna garantera att vi är väldigt noggranna, exem-
pelvis när det gäller så viktiga saker som sjukdoms-
bilden hos djur, risken för smitta etc. Vi gör vad vi
kan, liksom norrmännen, för att försöka förenkla en
del av de problem som tas upp. Sammantaget är sam-
arbetet alltså smidigare än på andra håll, men vi bör
självfallet - det gör vi också - gå igenom de rutiner
som har satts i gång efter något år. Det blir tyvärr
mera hinder där vid kölen än vid Torneälven och
Öresund, där hindren är borta, men det beror på Nor-
ge och inte på oss.