Fru talman! Handelsministern säger i inledningen
av sitt anförande att utrikeshandeln under efterkrigsti-
den har utvecklats till en allt starkare drivkraft för
ekonomisk utveckling. Jag skulle vilja ifrågasätta det.
Det är litet för förenklat. Det kan vara sant om vi tittar
på flera av de nyindustrialiserade länderna i Sydosta-
sien, men jag tror inte att man kan säga att det gäller
utvecklingen i Västeuropa och USA sedan ungefär
1980. Snarare ser man en tendens till stagnation när
det gäller utrikeshandelns andel av bruttonationalpro-
dukten.
Varför får vi denna stagnation? Det finns flera
faktorer. En faktor är att tjänstesektorn blir allt större
på bekostnad av varuproduktionen. Fortfarande är det
framför allt inom varubranscherna som utrikeshandeln
är stor.
En annan faktor är den nya informationsteknolo-
gin. Det är kanske ännu så länge litet grand av en
framtidsutopi, men det börjar visa sig exempel på att
man exempelvis kan skicka en ritning via Internet i
stället för att skicka en produkt.
Det finns också en ökande kritik både i Europa
och i USA mot den överdimensionerade bilismen. Det
måste göras något åt de miljöproblem som följer
framför allt av de stora transporterna, så att bilismen
bär sina egna kostnader.
Det betyder att övertron på den exportledda till-
växten faktiskt är på tillbakagång - i alla fall i det
mest avancerade tänkandet i Europa och USA. Det är
den typ av mycket förenklade tänkande som finns
t.ex. i Delorsplanen från 1993 och som delvis också
finns i regeringen Clintons tänkande i USA, och som
har kritiserats.
Jag skulle vilja ge handelsministern ett lästips. Det
är möjligt att han har läst Paul Krugmans bok som
översattes till svenska förra året. Den heter Valser om
välfärd på svenska. Han har ett särskilt kapitel som
han kallar för Handelsstrategerna, som är en mycket
förödande kritik av detta förenklade exportledda till-
växttänkande.
Ett annat lästips - som jag inte har så stor för-
hoppning om att handelsministern skall hinna läsa - är
ett litet vänsterblad som ges ut i Lund och som heter
Veckobladet. Där står att vår representant i Kommu-
nikationskommittén, Karin Svensson-Smith, har träf-
fat Neil Kinnock. Neil Kinnock gav tydligen i ett
samtal uttryck för att trenden nu har vänt. Nu har man
börjat förstå att tiden är ute för de orimligt stora in-
frastrukturinvesteringarna, motorlederna och allt
annat. Det är andra typer av och modernare infrastruk-
tur som numera gäller.
Får jag också passa på att säga ett par ord till Bo
Könberg om Anders Chydenius. Det är riktigt att
Anders Chydenius var en hängiven frihandlare. Men
han var också en oerhört vältalig kritiker av den mer-
kantilistiska politiken, som väldigt mycket just gick ut
på övertron på handeln. Han angriper alltså också de
olika typer av mer eller mindre dolda bidrag som
merkantilisterna tillämpade för att befrämja exporten.
Jag skulle vilja fråga Bo Könberg: Hur ser Bo
Könberg på t.ex. sådana företeelser som att kungen
reser runt med ett antal industripotentater och gör
reklam för svensk export, rimligtvis på skattebetalar-
nas bekostnad? Hur ser han på försvarsministerns resa
till Thailand, en sådan här exportpromotion? Är det
över huvud taget bra med frihandel och då även med
exportsubventionering? Det är min fråga till Bo Kön-
berg.
Mats Hellström ser positivt på regionaliseringen
men varnar också för inåtvända handelsblock. Det är
något slags dialektik. Karin Falkmer tycker att han
överdriver oron. Jag skulle tvärtom vilja påstå att
handelsministern idylliserar det som håller på att
hända.
Jag var under jul och nyår i Australien. Där ut-
tryckte man - även de partikamrater till Mats Hell-
ströms som jag träffade - mycket stark oro för det
man upplever nu, alltså en allt tydligare uppdelning av
världen i tre stora dominerande handelsblock, där man
blir alltmer ointresserad av de historiska kontakterna
mellan Australien och Europa.
Vi har tidigare i debatten hört om FN:s kris och
hur biståndet reduceras. Eva Zetterberg har tagit upp
detta med utrikesministern. Detta är också ett tecken
på den inåtvändhet man får i de olika blocken. Det är
en tydlig trend i dag.
Det är i och för sig bra att handelsministern riktar
kritik mot den orimliga jordbrukspolitiken, tekokvo-
ten och allt det, men han säger också att erfarenheten
är att vi kan påverka. Jag skulle vilja fråga: På vad
sätt kan vi mer konkret påverka?
Jag hörde ett exempel av en god vän som nu lever
i Nairobi. Han berättade att i Nairobi kan man i dag
enbart köpa danskt smör. Det danska smöret, som ju
är exportsubventionerat, som dumpas där nere, har
effektivt slagit ut all inhemsk produktion.
Globaliseringen ger påfrestningar på branscher
och regioner. För att frihandelns frukter skall komma
löntagare och konsumenter till del krävs robusta so-
ciala trygghetssystem, säger handelsministern. Det
håller jag helt och fullt med om. Men nu är det kon-
kreta problemet att vi är inne i en process här i Sveri-
ge där det på grund av konvergensen till EMU bl.a.
krävs att vi skall ta ned vår bruttoskuld från 80 % till
60 %, vilket konkret innebär att 300 miljarder kronor
skall plockas bort från skulden fram till 1998. Det här
är absolut inte möjligt att klara med rimliga sociala
trygghetssystem kvar.
Frihandel bygger också på full sysselsättning.
Motsättningen mellan EMU-processen och frihandeln
är således en mycket viktig motsättning. Just nu skulle
vi behöva gemensamma mellanstatliga program mot
arbetslösheten, men de blockeras av EMU-processen.
Till sist säger handelsministern att vi skall ha
multilaterala fungerande spelregler för de multinatio-
nella företagen. Jag skulle vilja veta mer konkret: Vad
menas med detta? Utrikesministern har tidigare i dag
fått en fråga med anledning av det hon sade om att
man behöver internationella avgifter för att finansiera
FN.
Vi har också tidigare uttalanden i det socialdemo-
kratiska Europaprogrammet från 1994, där man krä-
ver världsomfattande avtal mot internationell speku-
lation. Man ville att EU-parlamentet skulle ta initiativ,
ta kontakt med det japanska parlamentet och den
amerikanska kongressen för att åstadkomma ett så-
dant avtal. Vi har alltså hört många sådana här positi-
va runda löften och tal om åtgärder mot spekulation
och spelregler för internationella investeringar. Jag
kan bara instämma. Det här är oerhört viktigt. Det är
alltså i storleksordningen 8 000 miljarder kronor varje
dag som cirklar runt på de globala finansiella mark-
naderna. Det krävs en oerhört kraftfull politisk mot-
kraft till detta. Men det som vi ännu så länge har hört
från Mats Hellström och socialdemokratin är alltför
många runda löften och vaga uttalanden. Vad är det
konkret som avses? Vilka initiativ avser regeringen att
ta i de här frågorna?