Herr talman! Fru utrikesminister och ärade åhöra-
re och tittare! När riksdagen i dag debatterar den
svenska utrikespolitiken är det ingen lätt uppgift.
Världen är så stor, så stor. Ju mer man ser av världen
och ju mer kunskaper och erfarenhet man får, desto
mer komplicerade blir sambanden och desto svårare
är det att se de enkla lösningarna.
När vi i dag diskuterar utrikespolitiken kan vi
välja att gå tillbaka och granska vad som har skett
under det senaste året för att i backspegeln kunna
bedöma framsteg och bakslag vad gäller demokrati,
ekonomisk utveckling och rättvisa. Men vi kan också
välja att se framåt och se vad vi kan göra med våra
begränsade resurser. Jag tror att vi måste göra bå-
de-och.
När vi för ett år sedan diskuterade utrikespolitiken
här i kammaren var världsläget i många avseenden
betydligt dystrare än i dag.
Kriget i f.d. Jugoslavien är i någon mån avslutat.
Vi har ett fredsavtal och en vilja, om än bräcklig, till
försoning och utveckling i f.d. Jugoslavien.
Vi har nyligen haft demokratiska val i Palestina
och installation av president Arafat. Valen bedöms av
många som en stor framgång för demokratin i Palesti-
na och i Mellanöstern, men också för alla fredsäls-
kande folk.
Vi har valet i Algeriet, som många misstänkte var
på väg mot katastrof och blodbad, men som ändå
kunde genomföras, och en demokratiskt vald presi-
dent har nu tillträtt.
Vi har ett mindre uppmärksammat val i Guatema-
la, som kanske inte var lika spektakulärt. Guatemala
är ett av världens fattigaste länder. Majoriteten av
landets befolkning består av fattiga småbrukande
indianer, indigenas, som förtryckts under århundra-
den. Förhoppningsvis är den svartaste epoken i lan-
dets historia nu passerad, och en demokratisk utveck-
ling har påbörjats.
IDEA, Institutet för demokrati och valövervak-
ning, har nu kommit i gång med 15 medlemsländer.
Det kommer sannolikt också att kunna spela en
mycket positiv roll när det gäller att stärka demokra-
tiska institutioner och bidra till att länder som saknar
demokratisk tradition kan bygga upp detta.
Vi har, inte att förglömma, sett slutet på Frankri-
kes kärnvapenprov.
Vi har Sydafrika som stabiliseras som demokrati.
Men vi har en tendens att skönmåla och vilja visa
upp de positiva exemplen. Vi vet att våldet fortsätter i
Sydafrika. Vi vet att bosnienserberna inte accepterat
delar av fredsöverenskommelsen.
Jag tror att vi behöver ha dessa positiva exempel,
som visar att det faktiskt är möjligt att berg förflyttas.
Men det är farligt att blunda och inte vilja se proble-
men.
Utrikesministern har i sitt anförande inledningsvis
pekat på hur motsägelsefull utvecklingen i världen är:
demokratins framsteg och minskade militärbudgetar å
ena sidan, de ökade väpnade konflikterna och sociala
klyftorna å andra sidan.
Jag vill inledningsvis peka på det motsägelsefulla i
svensk utrikespolitik. Sverige har ett dubbelt ansikte.
Å ena sidan är vi mycket aktiva i internationell ned-
rustning och har fortfarande ett gott anseende i fattiga
länder, men vi har å andra sidan den svenska vape-
nexporten, vi har en försvarsminister som far omkring
som en handelsresande i korta varor. Jag undrar: Är
det detta som är Svriges bidrag till konfliktförebyg-
gande insatser? Nu försöker vi sälja JAS-plan till
Ungern. Är det just ett högteknologiskt flygvapen som
Ungern behöver i dag? Vi har följdleveranser till
Indonesien av vapenmaterial. Vi har en flyktingpolitik
som går ut på att ta så litet ansvar som möjligt och en
minister som snarare är en avvisningsminister. Vi har
de upprepade kränkningarna av Barnkonventionen. Vi
har ett invandarverk som inte ens vill ta emot de
kvotflyktingar som man fått pengar för.
Utrikesministern tar upp den viktiga uppgift som
värnandet av mänskliga rättigheter utgör. Men värdet
av ett åtagande blir inte särskilt stort när regeringen
inte vill konkretisera det mer än vad utrikesministern
sade i sitt anförande. Dessutom vet vi att intresset för
mänskliga rättigheter i en hel del konkreta fall får stå
tillbaka för viktiga handelsintressen. Vi har exemplet
med Turkiet, som andra varit inne på. Man har nu
accepterat tullunionen mellan Turkiet och EU, trots
att det är allvarliga och upprepade kränkningar av
mänskliga rättigheter i Turkiet. Exempelvis befinner
sig Leyla Zana fortfarande i fängelse, liksom många
andra parlamentariker. Ett annat exempel är Ryssland,
som accepterats i Europarådet trots att skälet till att
ansökan avslogs förra året var Tjetjenienkriget. I dag
har den konflikten trappats upp.
Vad gäller demokrati måste man se både till det
formella och till det konkreta innehållet. Formell
demokrati kan utgöra steg på vägen, men det är otill-
räckligt. I de öst- och centraleuropeiska länderna, som
nu har sluppit kommunismens diktatur, gör kampen
för överlevnad, mot maffia och för en bra miljö i dag
att värdet av demokratiska reformer inte är särsklit
högt för många invånare.
Situationen är liknande i en rad andra länder som
Peru, Colombia, Pakistan, Kina, Indonesien, Iran -
listan kan göras lång. Vi kan nämna de olösta konflik-
ter i världen som består sedan många år - Östtimor,
Västra Sahara, Cypern, Kashmir, Sri Lanka osv. Mer
om detta och om kränkningar av de mänskliga rättig-
heterna och vad som kan göras kommer senare i Björn
Samuelsons inlägg.
Jag måste passa på att fråga vad regeringen gör
aktivt i dessa frågor. I Norge har man haft förhand-
lingar med regeringen och gerillan i Guatemala. Nu
ser det ut att man kommer fram till ett fredsfördrag.
Man är också mycket aktiv vad gäller kontakter med
Colombia. Utifrån lyckade förhandlingar i Mellanös-
tern har Norge vid upprepade tillfällen ombetts att ta
nya medlaruppdrag. Många norska kamrater tycker att
de inte klarar av att göra mer. Varför har inte Sverige
en mer aktiv roll här?
Herr talman! Sverige har en hedrande historia av
arbete för internationell nedrustning. Vi kan vara
stolta över att våra föräldrars generation, framför allt
kvinnorna, såg till att Sverige aldrig skaffade kärnva-
pen när frågan var aktuell under 1950- och 1960-talet.
De svenska protesterna mot Kinas och Frankrikes
kärnvapenprov under den senaste tiden har varit om-
fattande. Men det räcker inte med att tala om, som
regeringen gör, att det borde kunna nås en överens-
kommelse om att totalt avskaffa kärnvapen inom 10-
15 år. Sverige måste ställa krav på att det görs och att
det görs nu. Sverige måste också agera direkt gente-
mot kärnvapenstaterna i Europa - England, Frankrike
och Israel där ju utrikesministern nyligen var på be-
sök.
Det finns inslag i regeringens arbete som överras-
kar. Vid ett seminarium i måndags vid Olof Palme-
Centrum tog utrikesministern upp frågan om en kärn-
vapenfri zon i Norden och menade att den var föråld-
rad. Hur då föråldrad? Visst är det möjligt att fortfa-
rande driva både detta krav i vårt närområde och
kravet på provstoppsavtal, som är lika väsentligt.
Utrikesmninistern talar om Sveriges insatser för
ett internationellt totalförbud mot antipersonella mi-
nor. Sverige ger betydande bidrag till minröjning.
Men inte ett ord nämner hon om de svenska minor
som fortfarande finns kvar inom svenska försvaret. Vi
vet att Försvarsdepartementet har att utreda frågan. Vi
har upprepade gånger frågat när den utredningen
kommer. I den här frågan måste ändå försvarsminis-
tern och utrikesministern ha en gemensam hållning.
För vår trovärdighets skull måste den hållningen vara
att omedelbart avskaffa svenska minor i det svenska
försvaret.
Utrikesministern talar om legitimiteten och beho-
vet av militär säkerhet. Under århundraden tycks
världen ha styrts utifrån det klassiska romerska ut-
trycket: Si vis pacem para bellum, dvs. att om du vill
ha fred förbered för krig. Men jag tror att det är dags
att i stället gå efter mottot: Om du vill ha fred förbe-
red för fred.
Herr talman! Utrikesministern tar upp frågan om
NATO:s positiva betydelse och hur NATO ser ut i
dag. När det gäller säkerhetspolitiken och NATO
håller regeringen uppenbarligen frågan om ett svenskt
medlemskap öppen. Ingvar Carlsson uttalade vid
konferensen Folk och Försvar i Sälen att man inte
visste något om framtiden. Nej, det gör ju ingen, men
det blir väldigt märkliga signaler från regeringen när
man talar om att den frågan kan vara öppen om åtta-
tio år. Där tycker jag att det är angeläget att under-
stryka det svenska folkets inställning till NATO. Den
är väldigt entydig och finns redovisad i bl.a en debat-
tartikel i Dagens Nyheter i går. En överväldigande del
av svenska folket vill inte att vi blir medlemmar i
NATO och vill att Sverige förblir neutralt och allians-
fritt.
Herr talman! Frågan om Europa och Europeiska
unionen är av central betydelse. Utrikesministern
hävdar att motorn i arbetet för den gemensamma
säkerheten är Europeiska unionen och utvidgningen
österut. Vänsterpartiet har accepterat folkomröst-
ningsresultatet och ett svenskt medlemskap i EU. Vi
är inställda på att på alla sätt bidra till att göra EU mer
demokratiskt och mer öppet, på att satsa på det mel-
lanstatliga samarbetet, öka jämställdheten på en rad
områden. Det är inte så som Karl-Göran Biörsmark
var inne på, att vi saboterar arbetet inom EU. Men vi
kräver också i demokratins namn att en utträdespra-
graf utarbetas inom EU. Vi hävdar att eventuella
beslut om att delta som medlem i VEU eller EMU
måste föregås av folkomröstningar. Vi skall inte ha en
stor EU-debatt i dag, den återkommer vi till i mars då
vi skall definiera svenska ställningstaganden inför
regeringskonferensen. Johan Lönnroth kommer in på
EU- och handelsfrågor senare i debatten.
Jag vill för Vänsterpartiets del ändå försäkra att vi
visst kan se fördelar med en gemensam säkerhet och
med en utvidgad europeisk union. Men vi menar att
bara de länder som uppfyller demokratiska krav skall
kunna bli medlemmar. Jag måste understryka en sak:
Utrikesministern talar väldigt positivt om EU-
medlemskapet. Men varifrån kommer övertron på och
övervärderingen av EU, med instämmande i och ett
ytterligare höjande av kören av Göran Lennmarker,
Helena Nilsson och Karl-Göran Biörsmark? Alla
säger att östutvidgningen är den viktigaste frågan
framöver, men det går faktiskt inte ihop med projektet
med en monetär union. Jag tror att det inför rege-
ringskonferensen vore väldigt betydelsefullt om rege-
ringen klargjorde att det inte är aktuellt med ett
svenskt medlemskap i en eventuell monetär union.
Vi är helt överens om att satsningen på återupp-
byggnad i f.d. Jugoslavien är angelägen. Det måste
också understrykas att det är ett långsiktigt engage-
mang och att en eventuellt förlängd medverkan i
IFOR måste vara möjlig från svensk sida. Jag tycker
också att Sverige måste agera för att upphävandet av
vapenembargot, som enligt turordningen kan bli ak-
tuellt inom kort, inte blir möjligt. Det vore önskvärt.
Östersjösamarbetet och det nordiska samarbetet är
andra viktiga frågor. De frågorna kommer Maggi
Mikaelsson att ta upp.
FN-frågorna, som utrikesministern var inne på,
kommer jag att ta upp i mitt andra anförande senare.
Vad så gäller biståndet vill jag säga att regeringen
har föreslagit och riksdagen har beslutat genomföra en
frysning. Lena Hjelm-Wallén upprepar att biståndet
skall återgå till en enprocentsnivå när så är möjligt.
Ja, vi har hört det ett flertal gånger. Det som för-
vånar mig är att Göran Persson inför den socialdemo-
kratiska partikongressen i vår har gått ut och talat om
hur det skall bli möjligt att höja arbetslöshetsförsäk-
ringen. Vi skall kunna höja sjukförsäkring osv. till
80 %. Men var har vi enprocentsmålet? Vi har inte
hört ett ord om det. Det har inte givits några löften till
partikongressen. Detta borde väl ändå vara möjligt?
Så, herr talman, till frågan om utvecklingen i söd-
ra Afrika. Det är framför allt där vi måste satsa vårt
bistånd - på den fattigaste kontinenten.
Jag tror också att det är viktigt att diskutera fattig-
domsaspekterna inom biståndet. Har världen blivit
mer rättvis? Har fattigdomen ökat eller minskat?
Det finns en utmärkt och mycket pedagogisk skrift
av Stefan de Wylder om detta som bl.a. lyfter fram
det faktum att man bara behöver gå till en undersök-
ning av elvaåriga barn i Sverige för att inse att dessa
barn har helt klart för sig att skulden inte ligger på de
fattiga själva utan att problemet har strukturella orsa-
ker: analfabetism, sjukdomar och utsugning.
Herr talman! Andra lyssnare! Utrikesministern
börjar och slutar sitt anförande med kraven på globalt
perspektiv. Jag instämmer i detta. De globala hoten i
form av kärnvapen, miljöfaror och flyktingströmmar
kräver ett globalt svar med en global strategi.
Elisabet Gerle, som är en ansedd teolog och freds-
forskare - inte helt okänd i andra frågor - har skrivit
en doktorsavhandling om behovet av en global etik.
Världen är stor. Världen är motsägelsefull. Världen är
komplicerad. Därför krävs en sådan global etik. Den
måste utformas utifrån uppfattningen om alla männi-
skors lika värde. Sveriges internationella engagemang
för fred, frihet och rättvisa måste hänga ihop med hur
vi faktiskt agerar i praktiken vad gäller handelshinder,
asylpolitik eller vapenexport. Den svenska utrikes-
och säkerhetspolitiken får inte bestå av en generös
vapenexport, osolidarisk biståndspolitik och restriktiv
flyktingpolitik. Den svenska utrikespolitiken måste
bestå - det är vad Vänsterpartiet och större delen av
svenska folket också vill - av en restriktiv vapenex-
port, solidarisk biståndspolitik och generös flykting-
politik.
(Applåder)