Fru talman! Jag delar Johan Lönnroths synpunkt
att den här analysen kring traditionell varuexport är
förlegad. Det är också därför som jag säger att om
världshandelsorganisationen skall bli relevant i fram-
tiden måste den ta sig an de nya förändringar som
sker i det ekonomiska utbytet. Det handlar om inves-
teringar, konkurrensvillkor, tjänstehandel och mycket
annat samt inte minst de nya vägar som informations-
tekniken söker sig.
Till både Johan Lönnroth och Bo Könberg vill jag
säga: När nu en tredjedel av världshandeln består av
internhandel mellan stora internationella multinatio-
nella företag kan det mycket väl vara så att de han-
delshinder mellan staterna som vi förhandlar bort
återinförs av företagen som privata handelshinder. Det
är därför som konkurrensreglerna - detta är ett svar på
Johan Lönnroths tidigare fråga - måste ses över och
ingå i det vida mera moderna handelsregelverket. Det
tror jag att vi är ganska överens om.
Sedan när det gäller EMU, sysselsättningen och
handeln behöver vi delta i konvergensprogrammet
främst för vår egen skull. Nu har den långa räntan i
Sverige sjunkit så kraftigt att vi därigenom har tjänat
mera pengar än vad hela vår EU-medlemsavgift upp-
går till. Det har vi gjort av egen kraft, och det var en
nödvändig sanering.
Sedan är det ingalunda så att sysselsättningsinitia-
tiv skulle blockeras av EMU. En av de största före-
språkarna för EMU är ju EU-kommissionens presi-
dent Santers. Han har just föreslagit en förtroendepakt
mellan länderna kring sysselsättningen - just det som
Lönnroth och jag efterfrågar, nämligen ett samarbete
mellan länderna kring sysselsättningen. Det handlar
om någonting som liknar det svenska sysselsätt-
ningsinitiativet i EU och som också Santes vill ha
med i fördraget och i den praktiska politiken. Han
reser nu runt i medlemsländerna och diskuterar just
den frågan. Visst går det att förena sysselsättning med
de krav på den ekonomiska politiken i övrigt som
Lönnroth var kritisk till.