Fru talman! Utrikeshandeln har under efterkrigsti-
den blivit en allt starkare drivkraft för ekonomisk
tillväxt. Världshandeln har växt snabbare än den
samlade världsproduktionen. Förra året ökade världs-
handeln med 9,5 %. Det var den högsta siffran under
de senaste två decennierna. Världshandeln ökade
alltså nästan tre gånger mer än världsproduktionen av
varor gjorde under samma tid.
Denna utvecklingen är också ett mått på den allt
snabbare globaliseringen av världsekonomin, vilket
också har diskuterats i utrikesdebatten. Den ökade
internationaliseringen av handel och produktion har
skett bl.a. genom att handelshindren, tack vare
GATT-rundorna, succesivt har minskat. Den har
också kunnat ske genom ekonomiska reformer och
den öppnare politik i fråga om handel och investe-
ringar som förts i många länder under de senaste 10-
15 åren.
Trenden är tydlig världen över, särskilt i Ostasien,
men också i Latinamerika och på många andra håll.
Allt fler länder öppnar sina marknader och stärker
frihandeln. Tillväxten och konkurrenskraften ökar
också mest i de länder som frigör sin handel. Genom
att frihandel uppmuntrar producenterna att hålla ned
priserna och förbättra kvaliteten kan den bidra till att
öka vanliga konsumenters välfärd.
I ett allt öppnare internationellt klimat förändras
formerna för handelsutbytet. Informationstekniken
spelar en allt större roll. Kapital flyttas sekundsnabbt,
som ni vet. Det som förr var handel med industrivaror
är i dag ofta handel med en kombination av varor och
tjänster. Handel och investeringar går allt mer hand i
hand.
Själva produktionssystemen blir också mer inter-
nationella och globala. Forskning och utveckling,
komponenttillverkning och sammansättning sker ofta
i olika länder i dag. Svenska företag är inga undantag.
Förra året hade de 20 största svenska företagen vä-
sentligt fler anställda utomlands än i Sverige.
Internhandeln inom de multinationella företagen
blir också allt större. I dag uppskattas den handeln
vara omkring en tredjedel av den totala världshandeln.
Globalisering innebär också omfattande geografiska
tyngdpunktsförskjutningar i världshandeln. De en
gång dominerande handelsflödena över Atlanten har
förskjutits mot framför allt Asien.
Ostasien har under det senaste decenniet haft en
genomsnittlig tillväxtökning på hela 9 % per år. Ost-
asien svarar i dag för ungefär en fjärdedel av den
samlade världsproduktionen, att jämföras med de
ungefär 4 % som jag tror man hade på 60-talet. Enligt
olika prognoser skulle en framskrivning av de trender
som råder nu innebära att Ostasien om tre decennier
skulle ha samma BNP som USA och Europa tillsam-
mans. Sådana prognoser är ju alltid osäkra och skaki-
ga, men de ger en antydan om den ekonomi som
finns.
Ostasiens enorma ekonomiska tillväxt har i hög
grad varit exportledd. Men utvecklingen i Ostasien
visar också tydligt att världshandeln inte är något
nollsummespel, där den enes bröd är den andres död.
De exportökningar som dessa länder uppvisar motsva-
ras eller överträffas av en ökad import. Dynamiska
exportörer är också dynamiska importörer. Därmed
öppnas också nya exportmöjligheter och möjligheter
till sysselsättning för Sverige och andra länder.
Världshandeln ökar alltså snabbt. Men ännu snab-
bare ökar direktinvesteringarna i andra länder. Det är
enligt regeringens uppfattning ett starkt argument för
att skapa fungerande multilaterala spelregler på detta
område.
Fru talman! Samtidigt som det internationella be-
roendet ökar snabbt har också intresset för regionalt
handelssamarbete ökat. Det kan synas som en paradox
att det parallellt med att Världshandelsorganisationen
WTO nu inrättats tas regionala initiativ i en omfatt-
ning som faktiskt saknar motstycke i historien. Låt
mig bara nämna några av de viktigaste: det nordame-
rikanska frihandelsavtalet NAFTA, som enligt pla-
nerna skall bli ett allomfattande frihandelsområde
med Syd- och Mellanamerika år 2005, APEC, det
regionala ekonomiska samarbetet i Stillahavsregionen
med frihandel planerad till år 2010-2020 och AFTA,
ett frihandelsavtal som betyder att tullarna mellan
länderna i Sydostasien skall vara avvecklade år 2003.
Allmänt ser regeringen positivt på de här regionala
strävandena. Regionalt samarbete har hittills fungerat
som komplement till multilaterala förhandlingar i
GATT, och på många sett också aktivt understött den
multilaterala utvecklingen. Sveriges eget agerande
under de senaste årtiondena är ett exempel på en så-
dan positiv samverkan. Samtidigt som vi har fördjupat
vårt samarbete i Europa genom EFTA, avtalet med
EG, EES-avtalet och nu fullt medlemskap i EU har vi
aktivt stött och drivit på i multilaterala förhandlings-
rundor inom ramen för GATT.
Ett annat exempel är EU:s transatlantiska samar-
bete med USA som Sverige nu aktivt driver på. Det
syftar till att förhandla bort handelshinder för högtek-
nologi och framtidsindustri på det handelspolitiska
området. Det kan underlätta att sedan gå vidare i en
större ländergrupp med multilaterala förhandlingar.
Den utveckling vi nu ser innebär också både större
risker och förvisso möjligheter för det multilaterala
systemet jämfört med tidigare. Vi ser nu regionala
projekt växa fram som potentiellt skulle kunna omfat-
ta huvuddelen av världshandeln. Jag talar om arran-
gemang som inte längre enbart omfattar tullar och
traditionella handelshinder, utan också regionala reg-
ler för investeringar, tjänstehandel, patentfrågor osv.
Det finns också risker om handeln skulle ledas in i
allt mer regionala banor med inåtvända handelsblock
som följd. Låt mig säga att vårt medlemskap i EU har
givit oss flera erfarenheter, både positiva och negati-
va. Men det finns också några som handlar om en
alltför restriktiv handelspolitik. Det må gälla jord-
bruksrestriktionerna, TEKO-kvoterna eller åtgärder
mot dumpad import, som jag anser vara onödiga.
Samtidigt visar erfarenheten att Sverige gemensamt
med andra länder faktiskt kan påverka politiken i EU i
en frihandelsvänlig riktning, vilket vi aktivt verkat för
under det gångna året och även fortsätter med.
Fru talman! Globaliseringen är ett faktum. Sverige
har, som ett av de mest utrikeshandelsberoende län-
derna i världen, ett starkt intresse av väl fungerande
spelregler för den internationella handeln. Men det är
inte bara ett egenintresse. Det är i lika hög grad ett
uttryck för att vi vill värna ett handelssystem som
grundas på icke-diskriminering och som ger lika rät-
tigheter till alla länder oavsett ekonomisk styrka.
Frihandelns motsats, protektionismen, uppammar
inåtvänd nationalism och fientlighet mot omvärlden.
Globaliseringen och den teknologiska revolutionen
innebär också, genom den mycket snabba strukturom-
vandlingen, påfrestningar för branscher och regioner.
För att frihandelns frukter verkligen skall komma
löntagare och konsumenter till del är det viktigt att
samhällena bygger upp en robust - såväl fysisk som
intellektuell - infrastruktur och sociala trygghetssys-
tem. På det sättet kan påfrestningarna minskas och
nya nödvändiga jobb skapas genom den världsvida
efterfrågan som finns.
Miljöhoten och arbetsvillkoren är också frågor
som måste tas upp i ett handelspolitiskt sammanhang
för att frihandelssystemet skall vara trovärdigt, och
svara mot de utmaningar som de politiska systemen
måste ta sig an.
Handelspolitiken griper allt mer in i frågor som
hittills mest har betraktats som en del av den nationel-
la politiken, t.ex. konkurrenspolitik och investerings-
regler. Om WTO, den nya världshandelsorganisatio-
nen, skall vara relevant i framtiden, måste organisa-
tionen också kunna ta sig an de nya handelsfrågor
som omvärldsförändringarna ger upphov till.
Det är givetvis regeringarnas ansvar att ge det stöd
som är nödvändigt för att åstadkomma detta. Men det
ställer också ökade krav på att mobilisera stöd hos
näringsliv, fackliga organisationer och konsumenter
och att vara lyhörd för deras intressen. Den snabba
globaliseringen reser också krav på nya former för
handelsförhandlingar. Rundor som kanske tar 10-15
år att slutföra är inte längre konstruktiva med den
mycket snabba takt som förändringarna i omvärlden
numera sker i.
WTO:s första ministermöte i Singapore i decem-
ber i år blir mycket viktigt för att ange en färdriktning
för det nya handelssystemet. Singaporemötet måste ge
en handelspolitisk vision för 2000-talet som både är
konkret och framåtsyftande. Men det är ingen lätt
uppgift att samla WTO:s drygt 120 medlemmar kring
en gemensam analys av behoven, och anvisa effektiva
lösningar. När jag själv tog initiativ till ett internatio-
nellt handelspolitiskt möte i Stockholm i oktober förra
året var det just för att stimulera till en öppen debatt
om handelssystemets framtida utveckling. Stock-
holmsmötet har sedan fått flera efterföljare i olika
världsdelar, där vi också deltar från svensk sida.
Fru talman! Regeringens målsättningar inför
Singaporemötet kan sammanfattas enligt följande.
Konsolidera resultaten från Uruguayrundan. Fatta
beslut om ytterligare frigörelse av handeln. Det är
viktigt att Singaporemötet kan uppvisa konkreta resul-
tat. Sverige anser att genomförandet av tullsänkningar
i Uruguayrundan skall kunna påskyndas. Vidare bör
WTO gå i bräschen för att avveckla handelshinder för
högteknologiska framtidsindustrier.
Sverige lyckades, genom ett idogt agerande i sam-
band med tullförhandlingarna med anledning av EU:s
utvidgning, se till att resultaten av dessa förhandlingar
koncentrerades till elektronikområdet. Därigenom
kunde EU-tullarna på högteknologiska produkter
sänkas kraftigt.
Nu är det viktigt att gå vidare och bl.a. avsluta de
utestående förhandlingarna om telekommunikationer i
WTO nu i vår, och att till Singaporemötet söka för-
handla fram ett informationsteknologiavtal om tullav-
veckling för elektronik och teleutrustning.
Det är också viktigt att utarbeta ett aktionsprogram
för nya handelsfrågor. Det bör gälla ett arbete på ett
investeringsavtal i WTO och ett avtal om konkurrens-
regler. På handels- och miljöområdena, där GATT
och WTO nu har arbetat i flera år, bör Singaporemötet
ta initiativ till en bättre samverkan mellan miljökon-
ventionerna och WTO:s handelsregler. WTO bör även
ta upp en diskussion om frågan om handel och ar-
betsvillkor som också behandlas i ILO och OECD.
Förstärk samverkan mellan regional integration
och det multilaterala systemet. Singaporemötet bör ge
politisk vägledning om hur man på bästa sätt skall
kunna säkerställa att det tryck för regionala lösningar
som nu finns inte motverkar utan förstärker en vida-
reutveckling av det multilaterala regelverket.
Stärk det politiska inflytandet i WTO och stärk
kontakterna mellan WTO å ena sidan och näringsliv,
fackliga organisationer och konsumenter å den andra.
Den europeiska unionen har vid WTO:s, den nya
världshandelsorganisationens, start visat en ny styrka i
handelsfrågor. Det är också glädjande att man nu klart
markerat avsikten i EU att ta ledningen i utvecklingen
inför mötet i Singapore för att stärka WTO. Sverige
tillhör de medlemsländer som aktivt stöder det arbe-
tet.