Herr talman! Eftersom detta är den sista
debattrundan med inledningsanföranden från
utskottsföreträdarna vill jag först rikta ett tack till
utskottskansliets personal för det beundransvärda
arbete som de har utfört under dessa månader. Det
har inte alltid varit lätt att fånga upp vad vi
ledamöter har sagt vid utskottsbordet eller vid de
många samtal som även Christer Lindblom har
vittnat om har ägt rum utanför utskottsbordet. Det
har de gjort på ett mycket bra sätt, och vi tackar så
mycket för det.
Till Christer Lindblom skulle jag vilja säga att det
var ett mycket intressant anförande där
folkpartisterna återinträder i någon slags
samarbetsingenjörsroll. Det har vi bevittnat under
de månader vi har arbetat. Tyvärr klarade de inte
av detta hela vägen. Det är klart att det blir så när
ytterlighetspartier skall få bestämma. Vi hade
kunnat få den breda traditionella skolpolitiska
enigheten den här gången också, men det går inte
när kds dikterar villkor när det gäller kristen etik
och när det finns moderater som inte vill göra upp
i betygsfrågan, trots att man inleder samtal.
Jag kanske blir litet tjatig här, men jag vill bara
erinra om att frågan om kristen etik inte är ny på
något sätt. Den har ju varit med vid tidigare
läroplansbeslut. Då har den samfällt avvisats av
riksdagen, av liberaler som vid den tidpunkten
tilläts vara liberaler. Liberalismen är ju, som Tage
Erlander brukade säga, en bräcklig planta. Den tål
inte vilket umgänge som helst. Det ser vi en
konsekvens av i dag.
Jag har ingen anledning att söka sak med
Folkpartiet. Jag vet att ni kan bättre än detta.
Koalitionsregerandet har ett ganska högt pris. Jag
är övertygad om att det kommer att finnas en
besvikelse i stora kretsar över era
ställningstaganden. Men det är väl det pris man får
betala när man sitter i en koalitionsregering. Jag
tycker helt enkelt att det är synd att ni har hamnat
i dåligt sällskap.