Herr talman! Ewa Hedkvist Petersen vände sig
direkt till mig och hävdade att jag med all kraft
försöker undkomma det ansvar som åligger mig och
ställer mig vid sidan om. Jag har själv inte riktigt
den bilden av mitt eget agerande, måste jag säga.
Det vi diskuterar är för den utomstående egentligen
lika obegripligt som delar av den
värdegrundsdiskussion som vi hade tidigare. Det
handlar egentligen om ett avsnitt i en neutral
kanslitext, som inte på något sätt är politiskt
initierad, där utskottet beskriver vad olika typer av
information kan innehålla. När vi då konfronteras
med det uppstår den här diskussionen. Jag har
väldigt svårt att förstå hur jag, som fungerade som
någon form av medlare, skall bestämma var
gränsen går för s respektive m i det här fallet. Det
får ni faktiskt avgöra själva. Om det kallas för att
ställa sig vid sidan om, ställer jag mig vid sidan om
av alldeles fri vilja. Jag kan inte avgöra var gränsen
går för er. Uppenbarligen gick
Socialdemokraternas gräns vid att man inte fick
nämna det otäcka vid dess rätta namn.
Jag tycker inte att små barn skall få nationellt
reglerade betyg. Men om en förälder begär att få
betygsliknande omdömen redan före årskurs 5, kan
inte jag i min liberala själa hitta på någon rimlig
anledning att förbjuda detta. Om lärare och
föräldrar -- eller hela Sverige, som Ewa Hedkvist
Petersen var inne på i sitt anförande -- är emot
betyg tidigt i skolan, då är saken oproblematisk. Då
ligger ansvaret på den primära nivån, nämligen hos
föräldrar och lärare.