Herr talman! Under tiden som vi har arbetat med
läroplanen har det kommit många synpunkter och
önskemål. Elever, föräldrar, lärare och andra har
hört av sig och talat om hur de vill se den nya
läroplanen, och det är välkommet. Genom att
lyssna på många har vi ökat våra kunskaper.
Alla synpunkter har inte sammanfallit, men ett
önskemål har kommit från nästan alla. Det lyder:
Försök komma överens i de grundläggande
frågorna. Utsätt inte skolan för den osäkerhet som
en mycket splittrad riksdag innebär. Jag tycker inte
att vi har lyckats så bra som jag hoppades under
utskottsarbetet. Trots det vill jag börja med att kort
nämna några viktiga frågor där vi är eniga.
Det är bra att läroplanen ger utrymme för ett stort
lokalt inflytande över hur undervisningen läggs
upp. Det är bra att stadieindelningen upphör och
att språkprogrammet lyfts fram. Vi är också mycket
glada över att propositionen lyfter fram och
tydliggör skolans ansvar för att ta itu med våld och
mobbning. På samma sätt poängteras skolans
ansvar för jämställdhet mellan pojkar och flickor.
Under utskottsbehandlingen har vi dessutom
kunnat enas om många viktiga förbättringar, på
förslag från oss socialdemokrater och andra som
har motionerat.
På vårt förslag föreslår utskottet att läroplanen
skall beskriva miljöfrågorna som ett eget
kunskapsområde som visserligen har sin hemvist i
flera av timplanens ämnen men som är så viktigt att
det bör få en särskild behandling. Det innebär att
riksdagen skärper kraven på skolan när det gäller
miljöundervisningen, och det är en betydligt
offensivare hållning än den som regeringen gav
uttryck för i sitt förslag.
På samma sätt har utskottet enats om att skärpa
kraven på skolans ansvar för undervisning om
internationella frågor. Propositionen har med rätta
kritiserats för att ha en mycket begränsad syn på
världen. Norden och Europa är viktiga för oss, men
goda kunskaper om detta kompenserar inte dåliga
kunskaper om den övriga världen, om
förhållandena i tredje världen, om fredsarbete, om
förståelse för andras sätt att leva och tro, om vårt
gemensamma ansvar för jordens miljö m.m.
Utskottet har gjort ett bra jobb och förtydligat
skolans ansvar på detta område.
Vi har också flyttat fram positionerna när det gäller
demokratiseringen av skolan. Utskottet begär,
bl.a. på socialdemokratiskt initiativ, att regeringen
gör en ordentlig kartläggning av olika former för
inflytande för såväl elever som föräldrar och
återkommer till riksdagen med förslag som stärker
deras ställning.
Utskottet betonar också att läroplanen skall
innehålla tydliga skrivningar om skolans ansvar för
att tillgodose de elever som har särskilt behov av
stöd innan resurserna används för annat. Detta är
grunden för skolans möjlighet att ge en likvärdig
utbildning. Bl.a. den utfrågning utskottet hade i
höstas visade tydligt att många barn med behov av
extra stöd och hjälp inte får det. Därför är den
skärpta skrivningen nödvändig, och det är bra att vi
är ense om den.
För oss socialdemokrater framstår det som näst
intill omöjligt att kombinera detta ansvar för en
rättvis fördelning av skolans resurser med ett
skolpengssystem där en mycket stor del av
resurserna fördelas per capita och inte efter behov.
Herr talman! Det som glädjande nog har varit
lättast att komma överens om i utskottet är att
tydliggöra och stärka skolans ansvar för att
motverka rasism och främlingsfientlighet. Det som
litet torrt på riksdagssvenska heter att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om åtgärder för att motverka
rasism och främlingsfientlighet, betyder i själva
verket att vi känner stark oro för en odemokratisk
utveckling; en oro för ett samhälle som präglas av
intolerans, rädsla och uppdelning i de och vi. Det
innehåller också en stark avsky för mycket av det
som händer i dag. Varje gång en liten kille eller tjej
blir kallad för svartskalle, eller hotas med stryk
bara för sin hudfärgs eller sitt språks skull är det ett
övergrepp, inte bara på den killen eller tjejen utan
på hela vårt öppna, demokratiska och humanistiska
samhälle.
Vi skall inte ett ögonblick tro att skolan ensam kan
svara för kampen mot rasism och
främlingsfientlighet. Det måste vara varje
människas uppgift att alltid och överallt verka för
ett öppet och solidariskt samhälle byggt på
gemenskap och tillit. Men skolan skall ta sitt
ansvar, och det är bra att vi nu får det tydligt
uttryckt i läroplanen.
Så här långt har vi kunnat enas i utskottet. Men det
finns en rad punkter där vi inte är överens. Jag vill
kommentera några av dem.
I reservation nr 4 upprepar vi vårt förslag om att
skolan och barnomsorgen borde få ett gemensamt
måldokument. Samarbetet mellan dessa
verksamheter blir allt tätare och det skulle
ytterligare underlättas om verksamheterna fick en
gemensam utgångspunkt.
I reservation nr 5 pekar vi på det faktum att det,
trots att regeringen berömmer sig av att ha gjort en
mycket tydlig ansvarsfördelning i sitt
läroplansförslag, finns brister på många ställen.
Man skriver att skolan har ansvaret och att skolan
skall besluta. Det är, menar vi, nödvändigt att i
olika avseenden klargöra vem skolan är. Är det den
lokala nämnden som inför kommunfullmäktige
ansvarar för skolans verksamhet? Är det
skolledningen? Är det kanske läraren tillsammans
med eleverna?
Det syns som om regeringen oftast har menat att
det är rektor. Vi menar att det slutliga ansvaret för
frågor som har med resurser och inriktning att göra
måste underställas den politiskt ansvariga
nämnden. Det är den som skall fördela resurser och
inför sina väljare ta ansvar för att kvalitetskraven
uppfylls.
I propositionen betonas på flera ställen att
läroplanen inte skall ge några anvisningar om
skolans arbetssätt. Vi har svårt att förstå tanken
bakom detta. Det är ju inte bara stoffet som
innehåller kunskaper, utan också det sätt man
arbetar på. Den som skall lära sig demokrati och
ansvar måste få arbeta demokratiskt och ta ansvar.
Den som skall lära sig att utforska världen måste få
lära sig att arbeta aktivt och söka sina kunskaper.
Vi anser därför att läroplanen klart och tydligt skall
ange att skolans arbetssätt är en väsentlig del av
kunskapandet och att undervisningen skall utgå
från elevernas egna erfarenheter och frågor. Ett
elevaktivt och undersökande arbetssätt gör det
lättare att förstå och sätta in kunskaper i sitt
sammanhang. Ett demokratiskt arbetssätt ger inte
bara kunskaper för vuxenlivet utan stärker också
elevernas ställning under skoltiden.
Självklart ankommer det på elever och personal att
själva utforma undervisningen efter dessa mål.
Tydliga skrivningar i läroplanen i detta avseende
kolliderar inte på något sätt med principen om
målstyrning.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 6.
Så några ord om hur vi ser på skolans ämnen. Vi
instämmer i stora delar av regeringens förslag till
ämnesindelning, men på några punkter vill vi göra
ändringar.
Vi anser att det är fel att splittra undervisningen
inom de samhälls- och naturorienterande ämnena
på det sätt som regeringen föreslår. Om man skall
kunna utgå från elevernas egna erfarenheter och
frågor bör ämnena tvärtom läsas
ämnesövergripande. Det finns stöd för detta bl.a. i
Skolverkets utvärdering -- speciellt av de
naturorienterande ämnena. Därför bör det, som
läroplanskommittén också föreslog, utarbetas
kursplaner i ämnena samhälllsära och naturlära för
de tidigare årskurserna, medan nuvarande
indelning i ämnesblock kan behållas i de högre
årskurserna.
Det rör sig om grundläggande utbildning, och vi
menar att den akademiska fakultetsindelningen
inte passar de små barnens sätt att lära sig.
Med den ämnessplittring som regeringens förslag
till kursplaner och betygssystem leder till riskerar
man att öka de problem som Skolverket pekade på,
nämligen att många elever inte förstår det de lär sig.
Kunskaper som man inte förstår och inte kan sätta
in i sitt sammanhang, har man föga nytta av. Jag
yrkar bifall till vår reservation nr 7.
Vi vill att barn- och ungdomskunskap skall ingå i
det samhällsorienterande blockets kursplan som ett
självständigt ämne. Det är viktigt för eleverna att
de i övergången mellan barndom och ungdom får
kunskaper om sig själva och sin utveckling, om vad
som händer i relationerna till föräldrar, kamrater
och -- inte minst -- det motsatta könet.
I reservation nr 9 kräver vi att svenska som andra
språk skall få en egen kursplan. Ämnet har sin egen
metodik som inte kan jämföras med det vanliga
svenskämnets. En egen kursplan bidrar utan
tvekan till ett aktivt utvecklingsarbete av ett ämne
som är relativt nytt.
Så till timplanen som, vid sidan av betygssystemet,
har vållat mest debatt. Det visar, tror jag, vilken
vikt många lägger vid timplanen som styrmedel.
Därför är det viktigt att riksdagen gör rätt
bedömningar. Jag anser inte att
utskottsmajoriteten gör det i alla avseenden.
Regeringens förslag till timplan ger en mer
teoretisk och snuttifierad undervisning. Vi tror inte
att det gagnar vare sig kunskapsinhämtandet eller
elevernas personliga utveckling. Båda delarna
kräver en varierad skoldag.
Vi vill, jämfört med utskottsmajoritetens förslag,
öka utrymmet för slöjd samt idrott och hälsa. Vi
vill, och det har utskottsmajoriteten gått med på,
att ämnena bild, musik, idrott och hälsa,
hemkunskap och slöjd, skall ha egna timtal. Det
finns inget som motiverar regeringens förslag om en
gemensam timpott.
Det finns mycket som talar för ytterligare tid för
slöjdämnet. Det ger viktiga kunskaper som vi
behöver ha med oss i vuxenlivet.
Idrottsämnet är det andra ämne där
utskottsmajoriteten gör kraftiga minskningar. Det
är obegripligt med tanke på den enorma debatt som
varit om just behovet av fysisk aktivitet. Stefan
Kihlberg beklagade för en stund sedan att
timantalet minskar. Det är lätt avhjälpt: Stöd vår
reservation så har vi några timmar till.
Det är viktigt att varje människa tidigt får lära sig
att sköta sin kropp. Alla -- och i synnerhet barn --
har behov av att regelbundet röra på sig. En
stillasittande arbetsdag blir inte bara en tråkig dag
utan också en dag när många riskerar att få svårt att
koncentrera sig. Vår hjärna är skapad för att
växelvis arbeta teoretiskt och praktiskt, och vår
kropp är skapad för att röra på sig. Det måste vi ta
hänsyn till när vi komponerar vår skola.
Jag yrkar bifall till reservationerna 20 och 22.
Vi vill också garantera eleverna tid för prao.
Kontakter med arbetslivet och det vuxna livets
villkor är viktiga för tonåringar. Vi är rädda för att
den modell regeringen valt -- att prao-utrymmet
skall tas från de övriga ämnena -- kommer att leda
till att många elever inte får någon prao. Och om
det blir någon prao blir det på bekostnad av so-
ämnena, främst samhällskunskapen. Det ser vi
allvarligt på, speciellt som regeringen anser att
också barn- och ungdomskunskapen skall läggas in
på samma sätt i övriga ämnen, och att det är just i
de tidiga tonåren den bör komma. Vi vill garantera
100 timmars prao. Det medför, om regeringen
menar allvar med sin skrivning, att de övriga
ämnena inom so-blocket får motsvarande ökat
utrymme. Vi vill, som jag redan sagt, dessutom föra
dit barn- och ungdomskunskapen och ytterligare 15
timmar. Jag yrkar bifall till reservationerna 23 och
25.
Att, som majoriteten föreslår, öka so-blockets tid
på bekostnad av no-blocket är, milt uttryckt,
obegripligt. Massor av människor funderar nu på
hur vi skall kunna öka ungdomars intresse för de
naturorienterande ämnena. Den signal som
utskottet sänder iväg med det här beslutet kan få
betydligt större konsekvenser än de 40 timmar det
formellt rör sig om.
Vårt förslag innebär att vi minskar tiden för elevens
eget val. Det blir trots detta ett ganska rejält
utrymme kvar för de egna valen under de senare
årskurserna. Något stort utrymme för val i de lägre
årskurserna torde det inte finnas något större behov
av.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 18.
Till sist några ord om skolans ansvar för studie- och
yrkesorienteringen. Den är av mycket stor
betydelse, och det är viktigt att den bedrivs av
kompetent och välutbildad personal. Regeringens
förslag är alltför otydligt. Om det skall fungera som
styrmedel för att garantera eleverna bra syo-
verksamhet bör läroplanen få en tydligare
utformning.
Herr talman! Jag har avstått från att yrka bifall till
alla de reservationer jag har berört. Det betyder
inte att vi inte står för dem. Det är bara ett sätt att
försöka bidra till att vi kan hålla tidsramarna. Om
jag nu har dragit över någon minut kanske det
kompenseras av att vi inte behöver votera på varje
reservation. Tack!