Herr talman! Hans Nyhage säger med anklagande
röst att socialdemokraterna vill att läroplanen skall
vara styrande för skolans arbete och innehåll. Ja
visst skall den vara det! Vad skall vi annars ha den
till? Varför har Hans Nyhage ägnat veckor och
månader och år åt att diskutera ett beslut i
riksdagen om det inte skall ha någon styrande
effekt på verkligheten ute i skolan?
Nu har den ene efter den andre från
utskottsmajoriteten beklagat att vi inte kommit
överens om värdegrunden och betygen. Jag vill
påminna om att vi faktiskt var överens. De citat
som Hans Nyhage läste upp -- om jag lyssnade
rätt -- hade vi inga bekymmer att vara överens om.
Mycket av det är självklarheter. Men sista dagen i
utskottet, när vi slutligen skulle justera texterna, då
fördes till en mening om att vi också skulle ställa
upp på allt det regeringen har skrivit i
propositionen om värdegrunden. När det kravet
ställdes för att vi skulle komma överens, då sprack
enigheten. Det var inte vi som kom med det kravet.
Det kom från andra sidan bordet. Hans Nyhage vet
förmodligen mer om varifrån det kom. De sista
dagarna här har förlåten lättats i media. Björn
Samuelsons fråga här tidigare om det var sant att
kds skulle hoppa ur regeringen ifall man inte fick
med det, den tycker jag kräver ett svar.
Det var alltså inte vi som spräckte enigheten om
värdegrunden. På samma sätt var det med betygen.
Där var det snarare Hans Nyhages egna
partivänner som kom med en mening -- också det
sista dagen -- om vilken ni visste att det inte gick att
få någon enighet. Ni måste ha varit mycket
medvetna om att ni skulle spräcka den
överenskommelse som faktiskt fanns.
Ansvaret vilar alltså tungt på utskottsmajoriteten
och regeringspartierna. Vi har inte tolkat det på
något annat sätt än att ni faktiskt ville spräcka
enigheten. Vi begriper inte varför, men det kanske
vi kan få någon förklaring till.