Herr talman! Skolan utgör landets största
arbetsplats. Det beslut som i dag skall fattas berör
direkt 1,5 miljoner människor och deras dagliga
verksamhet. Enbart härigenom har dagens beslut
en utomordentlig räckvidd. Men det är naturligtvis
viktigare än så.
I läroplaner skriver vi, den vuxna generationen, in
våra ambitioner och förväntningar för den
kommande. Det gäller den livskompetens som vi
önskar skolan skall ge, de kunskaper och
färdigheter som vi anser de unga bör ha med sig
livet ut, de grundläggande värderingar vi önskar att
skolan skall bibringa eleverna, men också hur
skolan skall arbeta och vara en bra uppväxtmiljö
under ett stort antal år för de unga under deras
barndoms- och ungdomsår.
Dagens läroplan, Lgr 80, är en bra läroplan,
fortfarande med mål och riktlinjer som långt ifrån
är uttjänta. Ändå är det dags för en ny läroplan,
som nu skall omfatta alla skolformer.
Den socialdemokratiska regeringen tillkallade 1991
en kommitté för att arbeta fram ett nytt förslag. Det
övergripande skälet var den nyligen beslutade mål-
och resursorienterade styrningen av skolan genom
det fulla kommunala huvudmannaskapet.
Naturligtvis finns det också kunskapsområden som
starkare måste lyftas fram: den tekniska
utvecklingen, miljöfrågorna, internationalisering
inbegripet behov av ökat språkkunnande. Hela
samhällsutvecklingen ställer andra krav på
arbetssätt, samarbetsformer och inflytande, vilket
också måste innebära förändringar i skolan.
Lgr 80 tillkom i stor politisk enighet. Huvuddragen
stod Folkpartiet, Centern och Socialdemokraterna
bakom. Föredragande statsrådet, Birgit Rohde,
kunde i riksdagsdebatten i juni 1979 konstatera att
''den traditionella politiska enigheten i allt
väsentligt kommer att gälla också den här
läroplanen''. Hon framhöll vidare: ''Politiska
partier och fackliga organisationer kommer att stå
bakom den nya läroplanen när den skall omsättas i
praktiken.''
När dagens läroplansbeslut skall fattas, kan det inte
följas av sådana lyckobringande ord. Dagens
skolminister tillhör ett parti som aldrig ingått i den
traditionella enigheten kring skolan. Hennes parti
har inte haft vare sig önskemål eller vana att
komma fram till ett beslut av det slag folkpartisten
Birgit Rohde talade om 1979.
Regeringen misskötte samrådsförfarandet med
riksdagens samtliga partier inför
propositionsarbetet, trots att ett enigt
utbildningsutskott vid två tillfällen uttalat sig för
''behovet av parlamentarisk förankring''.
De ansträngningar till överenskommelser som
gjordes inom utskottet satte Moderaterna käppar i
hjulet för vad gäller betygen, och i frågan om
skolans värdegrund fick Moderaterna hjälp av kds
att sätta stoppa för den utarbetade kompromissen.
Herr talman! Med rätta har vi högt ställda
förväntningar på skolan. Skolan skall vara en
kunskapsrik uppväxtmiljö som bidrar till elevens
harmoniska utveckling, och den skall lägg grund för
fortsatt lärande i ett livslångt perspektiv.
En fråga av alldeles särskild betydelse i dag är att
skolan på alla sätt skall motverka främlingsrädsla
och rasism. Jag hoppas därför att alla med
anknytning till skolan uppmärksammar hur
riksdagens utbildningsutskott med kraft slår fast
skolans förpliktelse i detta avseende. Jag citerar:
''Det måste vara en av skolans viktigaste uppgifter
att medverka i kampen mot främlingsfientlighet
och rasism, då dessa företeelser hotar
grundlägande värden i vår demokrati och därmed
starkt strider mot skolans mål.''
Också på flera andra områden som har med skolans
värdegrund att göra har utskottet kunnat samla sig
till gemensamma ställningstaganden där förslag
från den socialdemokratiska partimotionen har
tagits till vara. Det gäller t.ex. förslag om
internationell förståelse, miljöfrågornas
övergripande betydelse, skolans kulturmål samt
elevers och föräldrars inflytande.
Så mycket mer trist är det då att den fullständiga
låsningen som hela tiden har funnits också finns
kring betänkandet när det gäller ''kristen etik och
västerländsk humanism''. Detta är ett slagord som
kds har fört in i debatten, och detta slagord skall nu
skolan drabbas av. Det är självklart att det svenska
kulturarvet innehåller mycket som har sitt ursprung
i kristendom och kristna värderingar. Detta skall
också på ett korrekt sätt speglas i svensk skola.
Däremot får det inte skapas osäkerhet om skolans
värdegrund. Det är vad kds nu har tvingat fram,
eftersom de andra borgerliga partierna trots sin
olust inte har kunnat stå emot.
Att i politisk splittring fastställa det som skall
utgöra skolans värdegrund är ett klart brott mot
svensk skoltradition. Kds partipolitiserande kring
skolans värdegrund skadar skolan på ett olyckligt
sätt. Jag vädjar till insiktsfulla folkpartister och
centerpartister att inte spela med i det här tarvliga
spelet.
Trots moderaternas bristande intresse när det gäller
skolpolitisk enighet finns det likväl mycket i
läroplanen som vi är överens om. Viktigast är
kanske att stadieindelningen av grundskolan nu
försvinner. Jag hoppas att detta skall innebära stora
möjligheter för de lärare som har genomgått den
sammanhållna lärarutbildningen.
Det finns sedan en lång rad punkter där vi
socialdemokrater hade önskat andra lösningar,
vilket också kommer att utvecklas av olika
socialdemokratiska talare. Sammanfattningsvis vill
jag nämna några områden.
De praktisk-estetiska ämnena är misshandlade av
de borgerliga partierna, som inte har förstått att
uppskatta deras betydelse i skolarbetet och för
elevens utveckling. Detta gäller särskilt det av
eleverna mycket uppskattade slöjdämnet och det
för folkhälsan så betydelsefulla idrottsämnet.
Inte heller praktisk yrkeslivsorientering har
uppskattats något vidare av den borgerliga sidan.
Man ger inte något timutrymme till prao, vilket
kommer att försämra skolans möjligheter att ha
kontakt med arbetslivet.
Vi kan inte acceptera en minskning av det utrymme
som propositionen har givit åt de
naturvetenskapliga ämnena. Det är en eftergift som
den borgerliga sidan har gjort åt kampanjen för
religionskunskap. Vi anser att NO-ämnena i stället
borde stärkas ytterligare.
De ökningar som vi anser behövs inom dessa
viktiga områden kan enligt vår mening tas från
timantalet för det individuella valet, som ändå blir
väl tillgodosett.
En kanske än större förändring kommer i och med
dagens beslut att äga rum i gymnasieskolan.
Återigen serveras vi begrepp som det har gått troll
i. ''Mer kursutformning'' är nu slagordet. Man säger
sig önska valfrihet, men resultatet blir en våldsam
centralstyrning. Detta är ytterligare ett exempel på
den bristande insikten om att det behövs
samverkan för en långsiktig skolutveckling, inte
bara moderatkonfrontation i varje läge.
När det gäller betygssystemet har moderaterna
tilltvingat sig ett ytterst olyckligt beslut som
möjliggör att betygsliknande skriftliga omdömen
skall kunna lämnas redan om den lilla 6--7-åringen
under det första skolåret. Detta skulle komma att
snedvrida skolarbetet mot sådant som är lätt att
mäta i stället för att utveckla barnens hela
personlighet, kunskapsmässigt och socialt. Det är
upprörande att driva igenom ett sådant förslag mot
den samlade lärarkårens invändningar. Om
införandet av detta betygssystem i dag blir
riksdagens beslut, kommer vi socialdemokrater att
arbeta för att med en annan riksdagsmajoritet riva
upp detta beslut snarast möjligt.
Herr talman! De systemförändringar av vårt
skolväsende som nu pågår har främst sin
utgångspunkt i ekonomiska omprioriteringar av
borgerlig modell, snarare än i den nya läroplanen.
Allvarligast är i dag tendenserna till ökad
segregation, som blir allt tydligare.
Skolan har i de flesta kommuner fått vidkännas
nedskärningar. Det har i första hand gått ut över
den elevvårdande personalen. Vidare skärs antalet
grupptimmar ner och klasstorlekarna ökar. Skolans
möjligheter att stödja barn och ungdomar med
särskilda behov av extra personalstöd har minskat.
Det är upprörande att se hur regeringen blundar för
detta, samtidigt som den genom överkompensation
till de privata skolorna aktivt medverkar till ett
segregerat skolsystem.
Vi socialdemokrater anser att skolresurserna måste
fördelas utifrån de verkliga behoven i skolorna. Det
går då inte att tillämpa en enkel per capita-modell,
dvs. s.k. skolpeng. Detta strider mot den likvärdiga
skolan. Det är och förblir oacceptabelt för oss
socialdemokrater.
Detta innebär ingen inskränkning i föräldrars rätt
att välja skola för sina barn. Men vi kommer aldrig
att acceptera att föräldrar skall tvingas att välja bort
den närmaste skolan, därför att den inte har en med
andra skolor likvärdig kvalitet. För oss är det av
utomordentligt värde att Sverige också
fortsättningsvis har en skola för alla, en skola som --
med barnkonventionens ord -- ''ska förbereda
barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en
anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet
mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska,
nationella och religiösa grupper och personer som
tillhör urbefolkningar''.
Det är av utomordentligt värde att vi har en bra
skola som möjliggör ett aktivt kunskapssökande för
alla barn.
Herr talman! De särskilda yrkandena återkommer
andra socialdemokratiska talare senare till.