Herr talman! Vänsterpartiet ställer sig bakom hela
den meningsyttring som jag har fogat till
betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall
till hemställan i min meningsyttring under
momenten 1, 32, 57, 69 och 74.
Det har lagts ned mycket arbete på de betänkanden
vi i dag skall behandla i kammaren, och jag vill
passa på att rikta ett tack till utbildningsutskottets
kansli för det enorma arbete som där har lagts ned.
Herr talman! Egentligen borde inte riksdagen fatta
de beslut om läroplan för grundskolan, betyg m.m.
som utbildningsutskottet nu föreslår riksdagen att
fatta. Jag skall här inte föreslå det, även om det
vore lockande. Riksdagen skulle kunna anföra
goda argument för att inte fatta dessa beslut. Jag
skall anföra några av dessa argument.
Vi har för närvarande en läroplan för
grundskolan -- Lgr 80 -- som är väldigt bra men som
kanske aldrig har fått fungera fullt ut i skolan. Den
kanske aldrig helt slog igenom eller
implementerades, som det också kallas. Det är inte
alldeles främmande för mig att dra en sådan
slutsats, och jag gör det efter många besök som jag
har gjort i svenska skolor.
Vi har nog egentligen aldrig haft en skola som fullt
ut verkat enligt de intentioner riksdagen hade när
beslutet om Lgr 80 fattades. Det beslut som
riksdagen då fattade skiljer sig också kvalitativt på
ett markant sätt från det beslut som i dag kommer
att fattas. Dagens beslut kan sägas innebära ett
trendbrott inom svensk utbildningspolitik i så
måtto att nu genomdrivs både grundläggande
texter i läroplanen och ett betygssystem med minsta
möjliga politiska majoritet. Det förra
läroplansbeslutet byggde på en bred politisk
kompromiss.
I Vänsterpartiet beklagar vi detta, eftersom vi inte
tror att skolan är betjänt av bräckliga politiska
beslut. Utbildningspolitiken måste vila på hyggligt
stabila politiska majoriteter. Fram till
regeringsskiftet 1991 hade vi en sådan tradition
inom svensk utbildningspolitik.
Den politiska konstellationen under 1980-talet och
en bit in på 1990-talet bestod ofta av
Socialdemokraterna, mitt parti, Centern och
Folkpartiet. Det är bara att konstatera att i
nuvarande läge låter sig både Centern och
Folkpartiet köras över av Moderaterna och kds när
det gäller såväl betygsfrågan som det som kallas
skolans värdegrund, nämligen kristen etik och
västerländsk humanism. -- Jag återkommer strax
till det senare.
I betygsfrågan har utskottet visserligen gjort
justeringar i regeringens förslag, men så här i
eftertankens tid inställer sig ändå frågan om
utskottets förslag inte blir sämre än regeringens.
Vi var från Vänsterpartiets sida beredda att också
i denna fråga gå långt för att åstadkomma en bred
kompromiss. Det är inte obekant att vi vill ha en
betygsfri skola, men vi hade kunnat tänka oss att ta
Betygsberedningens förslag som grund för en
kompromiss i betygsfrågan. Men när man i
utskottet inte ens är beredd att diskutera den
utredning som vi föreslagit om villkoren,
möjligheterna och förutsättningarna för en helt
betygsfri skola, må man bara konstatera att
beredskapen till förhandlingar och, för all del,
nytänkande inte är särskilt väl utvecklad -- för att
uttrycka det milt.
Kanske just betygsfrågan kan utgöra något av ett
signum för den skolpolitik som nu temporärt slås
fast. Det talas i propositionen om valmöjligheter,
inflytande, lokala val, osv. Det förefaller med
andra ord vid en första anblick som om denna
skolpolitik skulle vara något av ett
decentraliserande verk. Men studerar man
regeringsförslaget och den borgerliga
utskottsmajoritens förslag i dess helhet, så växer
bilden av en mer detaljstyrd skola fram.
I förslaget till beslut sägs visserligen att skolans
stadieindelning tas bort, men samtidigt införs en
rad olika ''kontroller'' vid olika tidpunkter, något
som helt klart kommer att direkt eller indirekt
skapa nya stadieindelningar i grundskolan. Vi har
aldrig varit anhängare av stadieindelning, och
frågan är om vi i stället för en skola indelad i tre
stadier löper stor risk att få en skola som är indelad i
fyra till nio stadier, allt beroende på vilken styrande
effekt betygssättande och provverksamhet kommer
att ha. Vad som kommer att gälla framöver tror jag
beror på vilket av de borgerliga partierna man
ställer frågan till. Så här splittrat ser det ut.
Det bör också noteras att vad som nu föreslås när
det gäller betygen kraftigt strider mot vad båda
lärarförbunden pläderade för vid sin uppvaktning
av utbildningsutskottet. Det är aldrig bra att gå
emot en samlad lärarkår -- fråga mig, jag vet!
En annan fråga som med rätta väckt ganska stor
uppmärksamhet är det som i regeringens förslag
kallas skolans värdegrund, särskilt då det slås fast
att denna skall vara förankrad i kristen etik och
västerländsk humanism samt att skolan skall hävda
dessa värden. Det har väckt farhågan att skolan kan
komma att ge upp sin neutralitet i grundläggande
livsåskådningsfrågor.
Vi i Vänsterpartiet anser att bruket av sådana här
formuleringar, litet slarvigt påhängda, kan få ytterst
allvarliga konsekvenser. Detta är allvarligt just
därför att sådana formuleringar reser frågor om och
farhågor för deras faktiska inverkan på skolans
behandling av moralfrågor och etiska
ståndpunkter. Särskilt i dessa dagar då vi befinner
oss i en brytningstid historiskt, kulturellt, socialt
och politiskt är det viktigt att inte slå fast den enes
eller andres monopol på olika moralläror.
Såsom dessa begrepp används i betänkandet blir de
också rent degenererande ur bildningsaspekter. Ett
aktivt sanningssökande kan inte ha sin
utgångspunkt i någonting som hävdas av en
institution som har en myndighetsutövande
funktion. Det är orimligt.
Ett aktivt sanningssökande kan inte ha sin
utgångspunkt i en hävdelse, eftersom varken moral
eller etik är givna en gång för alla tider. En debatt
om den västerländska humanismens rimlighet blir
omöjlig om det är skolans uppgift att hävda denna.
I varje fall stimulerar det inte till diskussion och
sökande. Än mer urvattnat blir det då vi är många
som vet att vad som kan kallas kristen etik också
återfinns exempelvis i både judendomen och islam.
Men ändå skall alltså just den kristna etiken
hävdas. Det blir på det sättet liksom litet begränsat.
Vi får inte slarvigt slänga in etiketter på det som
skall uppfattas som skolans värdegrund. I
nyhetssändningar i går sades att dessa
formuleringar togs med därför att kds hotade med
att lämna regeringen. Om detta är sant, ökar detta
inte respekten för utskottets beredning av ärendet
i det här avseendet.
Vi lever i en brytningstid. Barn utsätts också för
samhället utanför skolan, bl.a. arbetslösheten,
kraftiga nedskärningar inom den offentliga
sektorn, stora förändringar inom familjen och
annat. Det ställs ökade krav på föräldraskapet. Vi
borde därför ha en läroplan som hade sina
utgångspunkt i brytningstidens problem och i den
nya tid som vi står inför. Det har inte detta förslag
till läroplan. Det är gamla metoder man försöker
tillämpa på den förväntade samhällsutvecklingen.
Sammantaget kan väl sägas när det gäller frågan om
betyg och skolans värdegrund att detta inte är något
fall framåt. Det handlar inte om någon förnyelse
eller om någon strävan eller förmåga att möta
framtiden med något så när uppdaterade metoder.
Detta är snarare ett försök med gamla metoder. Vi
får hoppas att skolledarna och den svenska
lärarkåren är så pass professionella och att vi snart
kan bilda en annan majoritet i denna kammare, så
att det inte framöver blir rektor, betyg och religiös
intolerans som bildar treenigheten i den svenska
grundskolan.
Det finns mycket att säga i denna fråga, och jag
återkommer i repliker.