Fru talman! Denna angreppspunkt gör mig förvå-
nad. Som jag påminde om var det inte vi som gjorde
en felbedömning av detta magnifika slag. Det var den
dåvarande finansministern Allan Larsson som i hela
valrörelsen 1991 talade om den förestående vänd-
punkten och om hur bra allt skulle bli. Det var jag
som i mina debatter mot honom anklagades för att
svartmåla och vara den som såg för negativt på fram-
tiden. Tyvärr kan jag medge att jag inte förutsåg alla
de problem som skulle komma. Men det var en
mycket mera realistisk bedömning än den socialde-
mokraterna svarade för.
Jan Bergqvist säger att när utgifterna är 70 % av
BNP och skatterna 50 % måste man utjämna uppåt
med skatterna. Det är inte skatterna som är låga i en
internationell jämförelse. Det är inte våra skatter som
är låga och behöver höjas. Det är utgifterna som är
extremt höga och därför behöver sänkas. Det är
grundskillnaden mellan den politik som regeringen för
och den vi moderater står för.
Får jag då fråga: Vad får Jan Bergqvist att tro att
med den politik som nu förs hushållens sparande skall
sänkas, så att man får en oförändrad privat konsum-
tion och något så när håller uppe tillväxten?
För min del menar jag att just de skattehöjningar som
nu sätts in skapar en sådan osäkerhet bland konsumen-
terna - ovisshet om framtiden och om möjligheterna
att få bukt med arbetslösheten - att man tvärtom får
räkna med att sparandet ligger kvar på en hög nivå.
Detta gäller i synnerhet som realräntan nu är sådan att
man kan göra förtjänster. Det är nästan det enda om-
råde där man kan göra det i fortsättningen, eftersom
regeringen med sin politik inte har förmått att få ner
räntenivån.
Är inte Jan Bergqvist oroad av att tillväxten under
de närmaste åren, då vi i alla fall skall gå in i en hög-
konjunktur, kommer att stanna under 3 % och kanske
bara hamna på 2 %? Man har sagt att för att få bukt
med arbetslösheten behövs 3 % tillväxt i ekonomin.
Det kommer vi inte att få.
Jan Bergqvist månar så om de arbetslösa och hål-
ler högstämda tal om att man måste sätta in samlade
åtgärder. Varför tar han då inte hänsyn till behovet av
en tillväxtfrämjande i stället för en tillväxtbromsande
politik, en jobbstimulerande i stället för en jobbförstö-
rande politik genom att hålla nere skatterna på företa-
gande och kapitalbildning och genom att avreglera
arbetstid och näringsliv i stället för att sätta in återstäl-
lare som låser fast situationen och förhindrar tillkoms-
ten av flera riktiga jobb ute på arbetsmarknaden?
Det här med återställare är intressant om man tän-
ker efter. Orsaken till att återställare behövs är att
man misskött sig tidigare. När man använder sig av
tekniken betyder det att man inför mera av det som en
gång skapade problemet.