Fru talman! Anne Wibble tycker att vi pratar för
mycket om förfluten tid. Jag kan förstå om hon inte
vill uppehålla sig alltför länge kring vad som har hänt.
Anledningen till att jag kom in på det här är att ni
själva i er reservation nr 1 talar om ett fritt fall i eko-
nomin 1991. Genom att ni tar bort det talet kan vi
stryka över och gå vidare. Ni talar själva också om att
friheten generellt ökade 1991-1994. Om ni tar bort
det kan vi gå vidare och se mot framtiden.
Anne Wibble tror inte att jag förstår hur företag
fungerar. Jag skall ändå försöka belysa frågan om
dubbelbeskattning som har varit en stor symbolfråga.
Jag var med i utredningen om företagsbeskattning
inför skattereformen. Där diskuterade vi hur vi skall
utforma den svenska företagsbeskattningen så att den
blir internationellt konkurrenskraftig och vilka för-
ändringar vi skall genomföra. Vi gick igenom åtgärd
efter åtgärd och vägde dem mot varandra. Det är klart
att från näringslivets sida vill man ha allting. En skatt
skall dock också ha den uppgiften att leverera några
inkomster, annars är det ingen mening med den. Vi
kom fram till vissa förbättringar som vi skulle införa.
Frågan var t.ex. om vi skulle avskaffa dubbelbe-
skattningen. Det visade sig då att representanterna
från industrin och företagarorganisationerna sade att
andra förändringar var viktigare för dem och att de
kunde avstå från den förändringen. Jag gör här inget
uttalande om hur man skall utforma den åtgärd som
skall komma i stället för Annell-avdraget. Jag vill
ändå säga att det pågår en kampanj där man bortser
från att det här är bedömningar som har gjorts på ett
tidigare stadium. Det ansågs då att det var andra åt-
gärder som var viktigare för att vi skulle få en inter-
nationellt konkurrenskraftig företagsbeskattning.
Vi socialdemokrater står för en företagsbeskatt-
ning som skall ge de svenska företagen bra möjlighe-
ter i en internationell konkurrens. Men vi skall natur-
ligtvis inte skänka bort pengar till en mängd stora
kapitalägare på ett sätt som ökar klyftorna i Sverige,
skapar motsättningar och leder till att vi får den breda
allmänhetens motstånd mot att vi hjälps åt att klara
upp krisen.