Fru talman! Persson-planen, som vi nu behandlar,
är långt ifrån någon fullgången ekonomisk-politisk
programförklaring eller något motsvarande åt-
gärdsprogram. Det är snarare ett inslag från valrörel-
sen som nu drivs igenom av valets segerherre, Social-
demokraterna, med hjälp av stödpartiet Vänsterpar-
tiet. Det är i huvudsak ett skattehöjningspaket, men
det innehåller också nya stora utgifter syftande till att
minska arbetslösheten.
Nu är saken den att underskotten i statsbudgeten
har ökat snabbt och för närvarande ligger på 189 mil-
jarder av en budget på 586 miljarder. Det betyder att
en tredjedel av statens utgifter inte kan täckas på
annat sätt än genom lån. Nu är statens lånebehov i
själva verket ännu större, eftersom inte allt ligger
inom budgeten. Den totala statsskulden närmar sig
90 % av BNP. De årliga räntekostnaderna för staten
utgör drygt hälften av underskottet. Statens upplåning
går alltså i hög grad till att betala räntor på gamla lån.
Sverige har egentligen en bra ekonomi, men den
svenska staten har stora problem. Det är den främsta
orsaken till de höga räntenivåerna i landet. Vi ligger
ett par procentenheter högre än vi borde, och det be-
tyder att enskilda, företag och kommuner får betala
dyrt för statens budgetproblem. Det är vårt ansvar, här
i riksdagen, att snabbt se till att det blir balans i stats-
budgeten. Vi i De gröna är självklart beredda att ak-
tivt medverka till det.
Persson-planen handlar om budgetförstärkningar
på 57 miljarder. Ytterligare 20 miljarder utlovas i den
budget som skall lämnas till riksdagen om några
veckor. Vi i De gröna anser att nivån på budgetför-
stärkningarna totalt sett borde ha varit ytterligare 20
miljarder. Jag vill i sammanhanget påminna kamma-
rens ledamöter om att den budgetförsvagning som
medlemskapet i Europeiska unionen medför på grund
av medlemsavgifterna belöper sig till 18,5 miljarder
för nästa år. Detta försvårar självklart budgetsane-
ringen och återställandet av normala räntenivåer i vårt
land.
Vi anser att storleken på skattehöjningarna i varje
fall inte bör överstiga besparingarna. I annat fall är det
en uppenbar risk att återhämtningen i ekonomin däm-
pas. Det finns nu tecken som tyder på det. Persson-
planen består till två tredjedelar av skattehöjningar
och till en tredjedel av besparingar. Om de utlovade
ytterligare 20 miljarderna enbart skulle vara bespa-
ringar, skulle balans uppnås. Det återstår emellertid
att se.
När skattehöjningar och besparingar tvingas fram
för att skapa balans i statens finanser, måste de göras
på ett sätt som gynnar en långsiktigt hållbar utveck-
ling ur ekonomisk, miljömässig och social synpunkt.
Vi är kritiska till en rad punkter i Persson-planen för
att de försämrar för företagen, för att de försvårar en
miljöanpassning av samhället och för att de i vissa fall
slår alltför hårt mot socialt utsatta grupper. Vi anser
också att regeringen missar viktiga möjligheter till
besparingar.
Fru talman! Den mänskliga skaparkraften, företa-
gandet, är i hög grad motorn i samhällsekonomin.
Den offentliga sektorn är i sammanhanget en viktig
stödjande funktion med satsningar på utbildning, vård,
omsorg och kultur och med sociala, miljömässiga och
andra skyddsnät, som skapar bättre förhållanden för
oss alla, inte minst för företagandet. Men den offent-
liga sektorn kan aldrig ersätta det fria företagandets
förmåga att skapa de ekonomiska tillgångar som lig-
ger till grund för vårt välfärdssamhälle. De många
misslyckade socialistiska experimenten i vår omvärld,
och även till viss del i vårt eget land, visar med all
önskvärd tydlighet vad som händer om man försöker
ersätta fritt företagande med politisk statsstyrning.
Företagen måste ges bättre möjligheter att skapa
kapital, att investera, att konkurrera med företag i
andra länder och att förändra sig, så att en samhälls-
ekonomiskt mer gynnsam utveckling kan uppnås.
Resurshushållningen måste bli långt bättre, energief-
fektiviteten måste ökas radikalt, utsläpp som skadar
hälsa eller miljö måste i princip elimineras. Nyföreta-
gandet, liksom mer allmänt förekomsten av små och
medelstora företag, behöver ökas både för att stärka
landets ekonomi och minska arbetslösheten.
Vi motsätter oss därför regeringsförslag som att ta
bort kvittningsrätten för nystartad aktiv näringsverk-
samhet och att öka beskattningen av företagens skat-
teutjämningsreserver. Vi anser också att det är riktigt
att, som regeringen faktiskt föreslår, minska beskatt-
ningen på företagen med ytterligare 2 miljarder. Vad
gäller beskattningen på inkomster från kapital anser vi
att denna i princip skall vara i nivå med normal in-
komstskatt, vilken för närvarande är ungefär 30 % för
de flesta inkomsttagare.
Fru talman! Den fortgående miljöförstöringen be-
ror främst på att det för närvarande ofta är lönsamt att
åstadkomma miljöfarliga utsläpp, avfallshögar och
utarmade naturresurser. Skatterna förstärker denna
tendens, eftersom de i hög grad ligger på arbetsin-
komster och i väsentligt mindre grad ligger på miljö-
störande eller resursutarmande verksamheter. Vi anser
att en skatteväxling om totalt ca 100 miljarder kronor
borde göras. Vi menar att beskattningen på arbete
borde minskas med 100 miljarder och att samtidigt
beskattningen på energi, utsläpp, uttag av naturresur-
ser etc. skulle ökas med 100 miljarder. Då skulle de
relativa kostnaderna för arbetskraft minska och för
miljöstörande produktionsmetoder öka, vilket lång-
siktigt stimulerar framväxten av det miljöanpassade
samhället. Samtidigt skulle också arbetslöshet mot-
verkas kraftigt.
De nu föreslagna budgetförstärkningarna är till
40 % ökad skatt på arbetsinkomster. Däremot ökas
inte beskattningen på energianvändning, på utsläpp
eller på verksamhet som långsiktigt utarmar naturre-
surser på annat sätt. Skatteförslaget förstärker den
kortsiktiga lönsamheten för företagen att långsiktigt
utarma våra gemensamma naturresurser.
Vi i De gröna anser att miljörelaterade skatter
skall höjas eller införas och att skatter på arbete och
näringsverksamhet skall minskas. Även besparingar i
offentlig sektor liksom särskilda satsningar för att
motverka arbetslöshet bör ges en miljöprofil. Persson-
paketet innebär dessvärre raka motsatsen.Vi i Miljö-
partiet de gröna anser att de som tjänar under 150 000
kr per år i princip helt skall undantas från att betala nu
när staten tvingas strama åt. Tjänar man så litet som
under 150 000 kr har man helt enkelt inget utrymme
att betala med. Alla vi som tjänar mer bör istället
betala litet mer.
Höjningen av egenavgifterna innebär att alla -
även de som tjänar minst - får betala högre skatt. Det
är ett av skälen till att vi motsätter oss detta. Vi anser
att systemet med egenavgifter borde tas bort, och att
statliga socialförsäkringar och pensioner i stället beta-
las med ordinära skattemedel.
Vi anser också att de skattehöjningar som görs för
att förstärka statsbudgeten skall göras på utsläpp av
koldioxid - vi föreslår konkret 10 öre mer nästa år -
och andra miljörelaterade faktorer. Därigenom påbör-
jas också en skatteväxling för miljön som så många
säger sig vilja ha men så få i praktiken är beredda att
ställa upp på. Vi kommer snart att få se det i votering-
en.
Vi anser också att en del ytterligare besparingar
borde kunna göras. Det gäller inte minst det militära
försvaret. Annika Nordgren kommer att ta upp det i
ett anförande längre fram.
Vi anser däremot inte att man nu skall spara på
bistånd, avbytarverksamheten eller trainee-
utbildningen. Vi tycker också att det finns en del
onödiga utgifter i förslaget. Det gäller t.ex. flyttbidra-
get. Det gäller alltför generösa direktavskrivningar för
bygginvesteringar som egentligen inte är riktigt moti-
verade i den konjunkturuppgång vi har nu.
Barbro Johansson kommer i ett anförande längre
fram att ta upp mer om arbetsmarknadspolitiken. Vi
anser självfallet att det är mycket viktigt att föra en
mycket aktiv arbetsmarknadspolitik i syfte att få ned
arbetslösheten, men den politiken måste också ha en
inriktning mot att effektivare utnyttja de resurser vi
har i samhället och att minska miljöförstöringen,
eftersom den är ett förstörande av ekonomiska resur-
ser.
Fru talman! Jag och mitt parti står bakom alla de
reservationer som jag har bifogat till betänkandet. Jag
yrkar särskilt bifall till reservation 3 om riktlinjer för
den ekonomiska politiken, reservation 43 om kvitt-
ningsrätten, reservation 53 om miljörelaterade skatter
samt reservation 96 om inriktning och omfattning av
besparingar och inkomstförstärkningar.