Fru talman! Från socialdemokratisk sida har vi
aldrig talat om fritt fall, varken förr eller senare. Fritt
fall 1991 är en efterhandskonstruktion i den borgerli-
ga reservationen som skall skyla över att ni gjorde
katastrofala felbedömningar.
Lars Tobisson frågade varför man höjer skatterna i
stället för att stimulera jobben. Spåren förskräcker. Ni
har ju prövat er politik. Ni genomförde en rad ofinan-
sierade skattesänkningar för kapitalägarna. Det ledde
inte till de jobb som ni talade om. Ni är ensamma om
att driva en ensidig nedskärningspolitik. Det finns
inget annat parti som tror att man kan komma till rätta
med Sveriges komplicerade och stora problem genom
att ensidigt bara skära ned.
Även om Lars Tobisson inte gillar det kan jag inte
undgå att påminna om att Moderaterna under åren har
varit så upptaget av skattesänkningar att frågan om
budgetbalansen m.m. har kommit i andra hand. Vi såg
nu vilken enorm upplåning som skedde under den
moderatledda regeringen.
Jag erinrar om vad en affärstidning skrev om den
socialdemokratiska budgeten någon gång på 80-talet.
Den kallades för en präktig svångremsbudget som på
ett fördelaktigt sätt skiljer sig från Gösta Bohmans
budgetar som snarare var de lösa hängslenas politik.