Fru talman! Jan Bergqvist valde att avsluta sitt an-
förande med att blicka bakåt. Nästan löjeväckande var
att han kritiserade den då nya regeringen för felpro-
gnoser 1991 och 1992. Det är löjeväckande därför att
man trots allt kanske hade tagit något intryck av för-
utvarande finansministern Allan Larssons myckna tal
om vändpunkten, den vändpunkt som skulle leda till
strålande tider. Det var den bedömning som Jan
Bergqvist stödde med sin röst här i kammaren strax
före valet 1991.
Vad beträffar talet om borgerlig splittring vill jag
säga att vi har visat att vi kan samla och hålla samman
de borgerliga partierna kring en gemensam regerings-
politik. Nu är det tyvärr inte aktuellt för dagen. Nu är
det socialdemokraterna som regerar. Ert stora pro-
blem är att kunna hålla samman ert eget parti kring en
politik som kommer att kunna leda till vettiga resultat.
För framtiden hade Jan Bergqvist mest förmanan-
de och moraliserande ord. Det är ju egendomligt att
sätta i gång en stor skendebatt med kds om parlamen-
tariskt förfarande i en ren bagatellfråga och kalla det
för ett fruktansvärt misstag osv. Vi har faktiskt vikti-
gare saker att diskutera i en ekonomidebatt som den-
na.
Jan Bergqvist hann i förbigående ge ett svar på
frågan hur man nu med höjda skatter skall kunna få
flera jobb. Det gick ut på att det på något sätt skulle
vara fördelningspolitiskt motiverat. Därmed var svaret
givet. Jag kan inte förstå på vad sätt det är fördel-
ningspolitiskt motiverat mot de svaga, de arbetslösa,
att bedriva en ekonomisk politik med skattehöjningar
som bromsar tillväxten och förstör jobb. Det har ni
ännu inte lyckats förklara.
Jag tog i mitt anförande upp det förhållandet att
realräntan ligger på 9 %. Har Jan Bergqvist något
försök till förklaring på detta? Vittnar det ändå inte
om en misstro mot den politik som regeringen för, en
misstro mot dess förmåga att hålla en fortsatt låg
inflation? Vad kan det då bero på? Jo, återigen beror
det naturligtvis på sambandet med den politik som går
ut på att höja skatter men inte korrigera den mycket
höga utgiftskvot som vi har i vårt land. Om man inte
förstår detta kommer man att fortsätta att driva en
politik som förstör jobb och bromsar tillväxten i Sve-
rige. Den kan inte gärna Jan Bergqvist anföra morali-
serande försvar för.