Fru talman! Göran Perssons anförande handlade
inte om ekonomi, utan om beslutsteknik och besluts-
förmåga. Det har sagts om honom att han inte vet så
noga vad han bör göra som finansminister men att han
utför det med full kraft. Det var väl något av detta han
här ville ge intryck av.
Jag förstod inte riktigt varför han ville kontrastera
mot den förra regeringen och säga att vi avstod från
att regera. Då skulle man ju inte behöva alla dessa
återställare, som egentligen är det som regeringen har
åstadkommit under hösten, om man till det också
lägger de skattehöjningar som har genomförts.
Göran Persson vill göra ett stort nummer av att re-
geringen är en samarbetsregering, till skillnad från
den föregående regeringen. Jag är kanske inte lika
upprörd som mina kolleger över att det inte har blivit
någonting av talet om att skapa samförstånd över
blockgränsen - jag hade aldrig väntat mig att så skulle
ske. Jag tycker däremot att Göran Persson kan ge den
förra regeringen det betyget att man i många frågor
ansträngde sig för att efterhöra synpunkter från Soci-
aldemokraterna. Det påverkade utredningsdirektiv,
förslag som lades fram för riksdagen och tidtabellen i
åtskilliga frågor.
Nu får vi veta att man gör om direktiven till ut-
redningar som vi tillsammans diskuterade fram en
gång. Här avsätter man ledamöter i utredningar. Här
river man upp beslut beträffande styrelser. Man för-
söker gå in med rent ministerstyre och styra forsk-
ningspolitik och annat. Det är inte tecken på samar-
betsanda.
Jag skulle, fru talman, ändå vilja ägna mig något
åt det som vi är här för att diskutera, nämligen eko-
nomin. Jag frågade Göran Persson om han står fast
vid sin prognos, som nu finns i den här propositionen,
om att tillväxten nästa år blir 3,4 %, eller om han
numera har reviderat ner denna bedömning, tillsam-
mans med så många andra, till någonstans under
3 % - de 3 % som egentligen är förutsättningen för att
göra något verkningsfullt åt arbetslösheten - och om
kan man räkna med att statsskulden upphör att växa
fram mot slutet av den här mandatperioden.
Det här är oerhört viktigt för framtiden. Om man
konstaterar, vilket nu blir allt vanligare, att vi inte ens
hamnar på genomsnittet för tillväxt i vår omvärld,
kommer vi att ytterligare falla ned i den internationel-
la välfärdsligan, ytterligare förlora mark. Vi går mot
en situation då vi återigen konstaterar att välfärden i
Sverige försämras. Det går ut över de svaga och de
arbetslösa, som inte får jobb, till följd av er tillväxt-
bromsande och jobbförstörande politik.