Fru talman! Jag borde egentligen lyssna mycket
noggrant på Tobisson. När det handlar om att vara
expert på tillväxtbromsande politik tror jag att Tobis-
son har få övermän i denna kammare. Han har fått
vara med och ta ansvar för en politik som inte bara
har varit tillväxtbromsande utan också tillväxtnegativ.
Lars Tobisson får inte glömma att han ansvarade för
en period av negativ tillväxt, sönderkörda statsfinan-
ser och massarbetslöshet.
Min uppgift är att hantera alla dessa tre frågor
samtidigt, men på ett sådant sätt att vi klarar att åter-
vinna den respekt från omvärlden som Tobissons era
berövade oss. Då handlar det om att visa att man kan
ta ansvar för plus och minus i statens budget. Det
handlar om att stabilisera statsskulden senast 1998.
Jag kan avslöja, utan att gå för långt med tanke på
att budgetpropositionen presenteras först i januari, att
vi kommer att ha ett mycket måttligt tillväxtantagande
i botten, en redovisning av att vi klarar att stabilisera
statsskulden till 1998 med den typ av förstärkningar
som vi nu har gjort. Om inget oförutsett inträffar, kan
vi säga att vi har det statsfinansiella läget under kon-
troll. Det är en första förutsättning för att vi över
huvud taget skall kunna hantera de andra frågorna, om
tillväxt och om sysselsättning.
Det är också märkligt att Tobisson går förbi det
som egentligen var den hårdaste delen i min kritik,
nämligen den moderata skattepolitiken, där man
sänkte skatterna ofinansierat och åstadkom massar-
betslöshet. Hur kan Lars Tobisson tro att fortsatt
statsfinansiellt förfall, enligt moderat modell, skapar
nya arbetstillfällen? Den frågan återstår att svara på.