Herr talman! Den borgerliga regeringens politik
med sin övertro på marknadslösningar har fört in
oss i ett nytt samhälle -- massarbetslöshetens
samhälle. Samtidigt sitter regeringen och landets
arbetsmarknadsminister totalt
handlingsförlamade. När ministern väl kommer till
skott är det ofta för sent eller fel åtgärder.
Varför alla dessa missbedömningar och
felsatsningar, arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund? Det är hårda ord. Men ansvaret för
massarbetslösheten vilar tungt på Börje Hörnlund
och den politik som han ställt sig bakom.
Sverige har förändrats. 600 000 människor saknar
ett riktigt arbete att försörja sig på. De saknar
arbetsgemenskap, och de saknar de möjligheter till
personlig utveckling och skapande som ett gott
arbete ger. De arbetslösas antal motsvararar i dag
befolkningen i både Göteborgs och Malmös
kommuner. Detta är ett fruktansvärt betyg på
regeringens arbetsmarknadspolitik.
Över en halv miljon människor har ställts utanför.
Samhället har splittrats. Sverige har blivit råare och
kallare.
Långtidsarbetslösheten slår ut människor för gott
från arbetsliv och arbetsgemenskap. Passiviteten
och utanförskapet leder inte bara till att den
arbetslöses kunskaper och kompetens förspills utan
också, alltför ofta, till utslagning. Arbetslösheten
bryter ned människor och familjer i vårt land.
Ungdomarna får inte ta steget ut i arbetslivet. De
passiviseras och tappar tilltron till sig själva och till
samhället. De fråntas viktiga år i livet.
Samtidigt ökar kostnaderna för kontantstöden med
en svindlande fart -- mycket mer än kostnaderna för
de aktiva insatserna. År 1991 betalades 12
miljarder kronor. År 1992 ökade utbetalningarna
till 24 miljarder och 1993 till 42 miljarder.
Hur kunde det bli så, Börje Hörnlund? Lovade
Börje Hörnlund inte att inte sitta i en regering och
administrera en arbetslöshet på 6 %? Sedan sade
Börje Hörnlund vid ett tillfälle att arbetslösheten
absolut inte skulle gå över 7 %. Ändå blev det så,
Börje Hörnlund. Arbetslösheten ökar mer och
mer, och ändå sitter Börje Hörnlund kvar i
regeringen. Under Börje Hörnlunds tid som
arbetsmarknadsminister har arbetslösheten ökat
med 12 000 personer varje månad.
Kan ett misslyckande bli större?
Arbetsmarknadspolitiken fungerar inte längre. De
mål som satts upp för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppfylls inte.
Den traditionella kärnan i
arbetsmarknadspolitiken har urholkats.
Regeringen uppfinner nya sysslor som t.ex.
ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Dessa
sysslor tränger undan de ordinarie jobben.
Drivkraften för den arbetslöse att delta i aktiva
åtgärder minskar. Det är mer lönande att stanna
hemma. Byråkratin ökar. Det blir mer rundgång
men inga fler jobb. Detta är innebörden av
regeringens arbetsmarknadspolitik.
De resurser som tagits fram för insatser för de
arbetslösa utnyttjas inte. I stället rusar kostnaderna
för kontantstöden till de arbetslösa mot
fruktansvärda höjder.
Det är en häpnadsväckande hushållning med
landets resurser som arbetsmarknadsministern
ägnar sig åt. Varför betala människor -- som inte vill
någonting hellre än att arbeta -- för att inte göra
någonting, Börje Hörnlund? Detta är inget annat
än slöseri med vår viktigaste tillgång, människors
vilja till arbete.
Medan pengarna för kontantstödet rinner i väg, har
AMS ett stort överskott av de resurser som
tilldelats av riksdag och regering. AMS föreslog
redan i november regeringen att använda dessa
medel till aktiva insatser inom bl.a. byggsektorn.
Men Hörnlund sitter med armarna i kors, och
samtidigt ökar byggarbetslösheten. Detta är
verkligen häpnadsväckande.
Det handlar om stora summor. Kanske 3--4
miljarder, kanske mer. Vad blir det över på AMS
anslag under innevarande år, Börje Hörnlund?
Eller är det så illa att Börje Hörnlund inte själv har
någon uppfattning, inte ens på miljarden när, hur
mycket det kommer att bli över? Det är fråga om
pengar som skulle kunna användas för aktiva
insatser åt de arbetslösa och bidra till att minska
kostnaderna för utbetalningarna av kontantstöden.
Men Börje Hörnlund kanske vill använda dessa
pengar till något annat? Han har dessutom begärt
att regeringen skall få två miljarder ytterligare
under nästa budgetår för insatser av okänt slag.
Kan det var så att Börje Hörnlund räknar med att
arbetslösheten skall minska så att alla dessa
miljarder inte behövs? Det är knappast troligt. I
regeringens budget ges inga förhoppningar om
några förbättringar vare sig i år eller nästa år.
Vad är det arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund vill använda alla dessa miljarder till i
stället för att sätta människor i arbete? Varför skall
människor behöva vara arbetslösa i onödan? Det
gäller t.ex. byggnadsarbetare, byggindustrin,
transportföretag och anställda i
inredningsbranschen. Listan kan göras mycket
lång.
Regeringens underlåtenhet att vidta verkningsfulla
åtgärder för att hejda katastrofutvecklingen i
byggbranschen framstår alltmer som ett uttryck för
en näringspolitisk inkompetens.
Återigen felbedömningar, Börje Hörnlund!
Från socialdemokraternas sida har vi sedan hösten
1991 gång på gång lagt fram förslag med bl.a. ROT-
åtgärder för att stimulera byggbranschen. Nu har vi
kommit dit, Börje Hörnlund, som vi varnade för,
med snart 50 % arbetslöshet bland
byggnadsarbetarna. Samtidigt nås vi av signalen
utifrån landet att det börjar bli brist på bostäder.
Så sent som den 15 december röstade den
borgerliga majoriteten i riksdagen tillsammans med
Ny demokrati ner våra förslag om ROT-satsningar.
I går väckte vi åter frågan om ROT-arbeten i
arbetsmarknadsutskottet. När regeringen inte tar
ansvar måste rimligtvis riksdagen göra det i stället.
Nu får Börje Hörnlund t.o.m. sin egen gruppledare
Per-Ola Eriksson emot sig. I Dagens Nyheter lovar
t.o.m. Per-Ola Eriksson att stödja de ROT-
satsningar som vi socialdemokrater har föreslagit.
Är det inte besynnerligt att Börje Hörnlund aldrig
själv föreslagit någon satsning på byggbranschen?
Varför är det alltid riksdagen som måste ta detta
initiativ, Börje Hörnlund? Eller är det så illa att
Börje Hörnlund inte själv längre har grepp över
den arbetsmarknadspolitik och det departement
som han skall styra över?
Med en handlingsförlamad
arbetsmarknadsminister återstår nu bara för
riksdagen att åter ta initiativ i denna fråga.
Herr talman! Vägen tillbaka till full sysselsättning
kommer att bli svår. Vi vet av erfarenhet att det är
svårt att minska den öppna arbetslösheten, när man
låtit den skena i väg som regeringen gjort.
Men vi socialdemokrater tror att det är möjligt att
vidta sådana åtgärder. Det finns nämligen massor
med åtgärder som kan vidtas för att motverka
arbetslösheten. Vi socialdemokrater har i vår
arbetsmarknadspolitiska motion presenterat en rad
angelägna investeringar och åtgärder som kan
genomföras nu. Det är åtgärder som kommer att
minska arbetslösheten.
Det handlar om skolupprustning,
handikappanpassning, miljöinvesteringar,
kulturinvesteringar och investeringar i
kommunikationer. Det är nu vi måste investera!
Det handlar om förslag som innebär att raset i
bostadsinvesteringarna kan hejdas. Sätt i gång de
ROT-projekt som vi har föreslagit! Det är nu det är
billigt att bygga, och det är nu som det finns ledig
arbetskraft.
Nu gäller också att satsa mer på utbildning.
Ubildning kostar, men den lönar sig på sikt, både
för individen och med tanke på samhällsekonomin.
Framför allt måste arbetsmarknadspolitiken
återupprättas. Det gäller att ta bort byråkratin.
Slopa undantagstillståndet för ungdomarna på
arbetsmarknaden, och låt ungdomarna få en ärlig
chans till jobb i stället!
Herr talman! Vi socialdemokrater har lagt fram
våra förslag, men var är regeringens? Vad väntar
regeringen och arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund på?