Herr talman! Nej, jag skulle gärna vilja vara glad.
Jag är ganska optimistisk till min läggning, men det
är min plikt att som folkvald se problemen. Ett
problem är -- Anders G Högmark borde mycket väl
veta vad det betyder -- att vi har slagit ut ungefär
400 000 människor, många av dem i onödan.
Därmed har vi minskat arbetskraften. Formellt kan
man säga att vi får lägre arbetslöshetstal. Men detta
är ett jätteproblem. Nu talar vi om 1,1--1,2 miljoner
utslagna eller arbetslösa som måste vara
bidragstagare och som kommer att få försämringar
med den nuvarande regeringen.
Vi måste öka mängden arbete. Men jag tror också
att vi solidariskt måste dela på de arbeten som kan
bjudas ut. Därför har vi ställt oss bakom krav på
försöksverksamhet med arbetstidsförkortning.
Men det ensamt är inte lösningen på problemen.
Varför är vi inte gladare? Ja, kanske därför att vi
representerar stora skikt av samhället som har fått
det allt sämre och känner sig allt otryggare. Anders
G Högmark talar om att många familjer känner sig
gladare och har större framtidstro. Det är i väldigt
hög grad de som har skott sig på skattereformerna,
som har ägt aktier och nu till stor del har fått
skattefrihet och på så sätt får tillgångar och kan
investera. Men bland de andra -- löntagare som inte
har förmögenheter och som har drabbats av börda
på börda -- råder ingen glädje. De skulle vara glada
om det blev förändringar i landet. Den kanske
viktigaste förändringen vore att vi fick en ny
regering, som satte jämlikhets- och rättvisefrågor
samt drömmen att ha alla i produktivt arbete i
centrum.