Fru talman! Med anledning av vad statsministern
sade här skulle jag vilja säga följande: Ibland får
man slåss mot fantomer.
I ett inslag i Rapport den 7 januari påstods i
påannonseringen att jag skulle ha rekommenderat
FN att bomba Belgrad. Detta dramatiska
påstående följdes av ett inslag som jag upplever
som så hårt vinklat och så klippt och arrangerat att
det sammantaget gav en helt annan bild både av vad
jag uttryckte i mitt resonemang och av vad jag står
för.
Dagen efter fördömde utrikesministern, utan att
närmare ha tagit reda på omständigheterna, mina
påstådda uppmaningar till NATO att skicka
kryssningsmissiler mot Belgrad.
Utgångspunkten för mitt resonemang var Boutros
Ghalis begäran att NATO skulle förbereda
möjligheten till bombangrepp mot serbiska
ställningar i Sarajevo. Jag sade då i TV 4 samma
morgon att Sverige klart och tydligt måste säga att
man ställer upp bakom FN-chefens begäran som
grundar sig på en resolution i säkerhetsrådet, i syfte
att få fram ett tydligt budskap till Belgrad om att
det nu får vara nog. Detta kunde också inbegripa
bombanfall mot inskjutande artilleri.
Denna möjlighet, fru talman och herr statsminister,
har också Socialdemokraterna i sin motion till
riksdagen, utrikesutskottet i sin helhet och också
denna riksdag i juni 1993 angivit för att skydda
civilbefolkningen mot angrepp av exakt den typ
som nu dagligen förekommer mot Sarajevo.
På frågan om inte detta skulle kunna skada
oskyldiga civila svarade jag att Gulfkriget visade att
man med en kryssningsmissil kunde leta sig fram
längs huvudgatan i Belgrad. Jag sade också i samma
program -- detta är viktigt -- att jag inte förordade
detta för Belgrad utan att det måste vara upp till
FN:s politiska och militära ledning att själva
bestämma vad man skall ha för mål och medel. Jag
tillade också att detta aldrig kan bli en militär
lösning. Det måste till en förhandlad, politisk
lösning på sikt. Men efter massakern i Sarajevo var
det viktigt att utdela en tydlig och trovärdig varning
till de styrande i Belgrad.
Det är, till sist, våra bröder som slaktas, det är våra
barn som slits i stycken och det är våra systrar som
våldtas där. Låt oss sluta att tala om fantomer, utan
i stället om verkligheten.
(Applåder)