Herr talman! Riktiga jobb talas det om. I
uppräkningen i mitt huvudanförande pekade jag på
ett tiotal punkter som gällde allt, från i princip ett
tidigare katastrofläge till ett mycket bra läge nu.
Grunden är alltså lagd. Nu är det i stor utsträckning
näringslivet självt som har att investera. På den
punkten är jag optimistisk efter alla
direktkontakter som jag haft med företrädare för
såväl små som mycket stora företag. Vi kommer att
få många positiva budskap här framöver.
Arbetsmarknadsverket fick redan i fjol -- delvis var
man nog förvånad, eftersom vi bara hörde talas om
penningbrist där -- ca 2 miljarder över i bokslutet
den 1 juli. Vad blir det nu? Ja,
länsarbetsnämnderna har i dagarna skickat in sina
uppgifter. Jag tycker mig se att de har litet svag tro
på en del åtgärder. Jag vet att åtgärderna kommer
att öka i omfattning. Det vet jag efter de kontakter
som jag har haft. Men som de då litet svagt tror
pekar utvecklingen mot omkring 3 miljarder
kronor. Jag vill dock inte säga att det är min siffra.
Man har ju att arbeta med alla åtgärder på området
och att göra bästa möjliga jobb. Vad det slutligen
innebär vet jag inte. När det gäller överskottet var
det under månaderna 7--9 i väldigt stor utsträckning
mycket låga nivåer beträffande åtgärderna.
Delvis hängde det samman med våra beslut. Just
ingen ungdomspraktik tilläts ju under
sommarhalvåret, och det gjorde att det blev litet
segt i starten. Det skall vi inte upprepa, ty det tar
så lång tid att få upp siffrorna igen.