Herr talman! Det är alltid lätt att kritisera.
Problemet brukar ligga i att komma med
konstruktiv kritik. Ny demokrati presenterar hela
tiden konkreta förslag, som leder till verkliga jobb
och inte till tillfällig sysselsättning. I motsats till
regeringen anser vi att riktiga jobb går före
partipolitisk taktik och vinklad valpropaganda.
Det skall även uppmärksammas att
socialdemokraternas partipolitik går före en aktiv
sysselsättningspolitik. I Riksradion går
socialdemokratiska ombudsmän ut och offentligt
varnar folk för att ta anställning i småföretag på
grund av LAS. LAS går nämligen mot
partiideologin. Bättre arbetslös och partitrogen är
tydligen socialdemokraternas nya slogan.
Tyvärr kan man ju inte acceptera våra förslag. De
kommer ju från ett annat och fel parti. Ny
demokrati skulle kunna få partipolitiska poäng, och
det vill man inte riskera. I stället är det tydligen
bättre att blint, felaktigt och inkompetent föra en
politik som inte harmonierar med verkligheten.
Vi anser att arbetsmarknadspolitikens viktigaste
mål är att ge förutsättningar för att skapa riktiga
och varaktiga jobb. Målsättningen är att alla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall upphöra på
sikt och att marknaden självt skall reglera
arbetsmarknadsbehovet. Den fria konkurrensen
skall även gälla för arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ses som en
investering för framtiden från statens, dvs.
skattebetalarnas, sida och inte som konstgjord
andning för att snygga till arbetslöshetsstatistiken.
Investeringar under arbetslöshet skall leda till att
arbetskraften blir mer kompetent och kan klara
mer komplicerade arbetsuppgifter. Sveriges stora
arbetslöshetssituation kan t.o.m. leda till att
Sverige får en bättre position i framtiden som ett
högutvecklat samhälle med hög utbildningsnivå.
Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste
begränsas till att gälla som en sistahandsåtgärd vid
arbetslöshet. Detta gäller t.ex. ALU och
ungdomspraktik. Detta ställer höga krav på
arbetsförmedlingarna, som måste få utökade
resurser för att höja sin kompetens. De
arbetssökande skall kunna kräva att få kompetent
rådgivning av förmedlarna, för att kunna slussas in
i arbete eller utbildning.
Arbetslösa måste aktiveras, så att de inte tappar
kontakten med arbetsmarknaden.
Större krav skall också ställas på de arbetssökande
att ta erbjuden anställning, även om det skulle leda
till viss lönesänkning eller något förändrade
arbetsuppgifter. Tas inte erbjudet arbete skall
arbetslöshetsersättningen kunna dras in.
Möjligheterna till förtidspensionering skall som ett
led i detta begränsas.
Ungdomarna måste i första hand stimuleras till
fortsatta studier. Men de skall också ges möjlighet
att komma in på arbetsmarknaden för att lära sig
ett yrke.
Politiker, arbetsgivare och fackföreningar måste
hjälpas åt att snabbt införa en ny, modern form av
lärlingsutbildning. Länder med låg
ungdomsarbetslöshet har lärlingssystem,
ungdomslöner och en arbetsmarknadspolitik som
syftar till att ge ungdomar meningsfull
sysselsättning och riktiga jobb.
Konstgjord andning genom t.ex. ungdomspraktik
leder till planekonomi, detaljreglering och
snedvriden konkurrens. Om ungdomar däremot får
direkt utbildning i företagen, lär de sig bokstavligen
för livet. Kvalificerad utbildning är nödvändig om
Sverige skall klara sig i konkurrensen. Dessutom är
utbildning motiverande för ungdomarna.
Det finns exempel på företag som redan i dag
bedriver industriskolor. Intagningspoängen ligger
klart över genomsnittet, och dessa skolor har cirka
fyra sökande till varje utbildningsplats. Detta skall
ställas i relation till gymnasieskolans yrkeslinjer,
som har en intagningspoäng på ca 2,0, varav tre
elever ansökt till linjen som förstahandsval.
De flesta kommuner har, med litet iniativförmåga
och med stöd av gymnasieskolan och företagen,
möjligheter att med gällande lagstiftning skapa
industriskolor.
Herr talman! I Sverige har nu statsmakterna under
en längre tid kört in i en fåra som bara blir djupare
och djupare. Stöd och bidrag är kardinalord för
dagens arbetsmarknad. Man skall ha stöd och
bidrag för att arbeta. Man skall ha stöd och bidrag
för att studera, och man skall ha stöd och bidrag för
snart sagt nästan allt.
Regeringen konstruerar på löpande band konstlade
sysselsättningsåtgärder med besynnerliga
förkortningar som ALU, GAS och jag vet inte vad,
för att dölja den öppna arbetslösheten.
Hela tiden ställer regeringen krav på underliggande
led. Men hur är det med kompetensen hos de högre
instanserna när det gäller att genomföra de av
regeringen teoretiskt uppsatta målen?
Kan det vara så att man totalt har förlorat fotfästet
och inte längre kan skilja på teori och praktik? Kan
det vara så att det även inom statsmakterna borde
spela en stor roll vilket kompetensinnehav chefen,
direktören, företagsledaren besitter?
Låt mig för ett ögonblick granska regeringen och
AMS och dess verksamhet som Ny demokrati
under en längre tid med rätta angripit. Tyvärr visar
det sig att vi återigen har haft rätt. Pudelns kärna
kanske egentligen är att den mest
kompetenshöjande insatsen behövs inom AMS och
Arbetsmarknadsdepartementet.
Jag dristar mig att påstå följande:
Arbetsmarknadsdepartementet och AMS har inte
den kompetens som krävs för att hantera den
rådande arbetslösheten. De ligger kvar i sina djupa
fåror med skygglappar mot verkligheten.
Regeringen har varit handlingsförlamad med sina
teoretiska lösningar, och den har inte heller insett
AMS inkompetens. Den rådande situationen på
arbetsmarknaden beror på dessa ansvariga parters
inkompetens.
Det är beklagligt att tvingas konstatera följande:
AMS budget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under innevarande budgetår uppgår till 28
miljarder kronor, som regeringen anslagit. Av detta
har AMS på ett halvt år förbrukat 7 miljarder, dvs.
25 %! AMS kan alltså teoretiskt under
framförvarande sex månader förbruka 21 miljarder
kronor.
Nu räcker tydligen inte kompetensen till för att
använda detta kapital på ett vettigt sätt för att skapa
riktiga jobb. AMS inser inte att man måste skapa
förutsättningar för riktiga jobb i stället för att som
nu dölja arbetslösheten på konstlade vägar. I sin
förtvivlan att göra av med våra utomlands lånade
pengar används nu anslaget, med departementets
goda minne, till att bl.a. utbilda kommunal
personal. Vilka riktiga jobb skapar det?
I detta läge lägger regeringen fram en budget där
ytterligare 28 miljarder anslås till AMS för nästa
budgetår. Det är minst sagt ansvarslöst av
regeringen. Ändå har man inte några nya förslag.
Vi har föreslagit att man redan under innevarande
budgetår sätter i gång med bl.a. kommunala ROT-
åtgärder, kultur-ROT-åtgärder och extra insatser
för sjuk- och äldrevården.
AMS har ju redan nu så stora svårigheter att göra
av med innestående anslag att man på ett nästan
desperat sätt utan riktigt mål kastar ut pengar. Vore
det inte bättre att använda en del av dessa pengar
till kompetenshöjande åtgärder där de verkligen
behövs, dvs. inom Arbetsmarknadsdepartementet
och AMS?
Det är hos regering och AMS man måste efterlysa
en pionjär- och innovationsanda för att komma till
rätta med arbetslösheten. Facit utvisar såväl
regeringens som AMS inkompetens.
Hur var det med beställda, betalade AMU-kurser,
som inte kunde besättas av elever?
Hur var det med datasystemet Lokalsekin, som inte
var koordinerat mellan arbetsförmedlingarna och
länsarbetsnämnderna och som dessutom hade ett
uråldrigt program?
Hur är uppföljningen av t.ex. starta-eget-bidrag?
Ger de någon effekt? Är det rätt sätt? Finns en
kvalitativ vägledning? Ingen vet. Det sker ingen
uppföljning och utvärdering.
Hur är det med den svarta marknaden, som man
återigen i går kväll i TV påtalade omsätter 67
miljarder per år? I höstas var det en artikelserie i
en aftontidning om den svarta marknaden. Vad gör
politikerna? Vad gör regeringen?
I höstas togs i socialförsäkringsutskottet, på
initiativ av Ny demokrati, ett beslut om att utreda
fusket med sociala bidrag i Sverige. Vi försökte
förgäves få arbetsmarknadsutskottet att ta samma
beslut att utreda a-kassefusket. Men utskottet var
inte berett att lyfta fram frågan, utan lät sig nöja
med att AMS mer eller mindre utreder sig självt.
Det är häpnadsväckande, eftersom detta har pågått
i många år. AMS har över huvud taget inte reagerat
med den kraft man kunde vänta sig.
Det är regeringen som måste ta ansvar för landet.
Det är regeringen som måste ta ansvar för
arbetslösheten. Det är tydligen ingen brist på
pengar. Det är definitivt ingen brist på arbetslösa.
Men det är brist på initiativ från regeringen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Arne Jansson och Ulf
Eriksson (båda nyd).