Herr talman! Jag skulle vilja göra en kommentar
till Tanja Linderborgs anförande. Hon påstår nämli-
gen i sitt anförande att jag hade sagt att vi skulle vänta
med att arbeta för lika lön för likvärdigt arbete tills vi
hade sanerat statsfinanserna. Det är absolut inte min
åsikt, absolut inte inriktningen i mitt politiska arbete.
Däremot är historien den att vi för ungefär ett år
sedan hade att ta ställning till en jämställdhetspropo-
sition som innehöll en del förändringar i jämställd-
hetslagen. När vi behandlade den var vi socialdemo-
krater och vänsterpartisterna överens om att föränd-
ringarna inte gick tillräckligt långt. Det fanns saker
och ting som borde ha förtydligats, bl.a. när det gäller
kartläggning och analys av löneskillnader mellan
olika grupper i företag. Vi ansåg också att kraven på
jämställdhetsplan borde även gälla de mindre företa-
gen.
Det här är någonting som vi socialdemokrater har
för avsikt att återkomma till i samband med att en
jämställdhetsproposition presenteras om ungefär ett
år. Det finns säkert saker och ting som borde övervä-
gas och som går litet längre än vad vi hade tänkt oss
för ett år sedan. Det har kommit en väldigt viktig
utredning om grupptalan som är viktig också i detta
sammanhang och som vi måste väga in.
När man diskuterar löneskillnader är det också
viktigt att ha klart för sig att man inte enbart genom
lagstiftning kan komma till rätta med löneskillnader
mellan kvinnor och män. Det absolut viktigaste är att
parterna tar sitt ansvar, att de sätter i gång med ar-
betsvärdering. Där kan vi från samhällets sida stimu-
lera utvecklingen genom att satsa pengar på olika
projekt och stötta på det sättet. Men genom lagstift-
ning kommer vi inte att kunna uppleva att löneskill-
naderna mellan kvinnor och män försvinner.