Fru talman! Det är inte utan att orden får ändrade
valörer när budgetpropositionens sysselsättningspro-
gram plötsligt utnämns till nytänkande.
Fru talman! Anders Sundström vill investera 5
miljarder kronor i 5 000 nya jobb. 3,2 miljarder kro-
nor vill han investera i 9 000 s.k. N/T-platser. Det är
de två dyraste arbetsmarknadsinsatser som Sverige
har skådat genom historien. I detta hänseende, Anders
Sundström, är det verkligen fråga om ett nytänkande.
Fru talman! Den socialdemokratiska sysselsätt-
ningspolitiken har som den här debatten har visat ett
dubbelfel. Den träffar inte de verkligt utsatta med
meningsfulla åtgärder. Den ger inte heller förutsätt-
ningar för de företag som skall stå för de nya jobben
att växa. Mycket sämre än så kan en politik inte vara.
Anders Sundström har i en störtflod av ordrika
tidningsuttalanden varit upprörd över att moderaterna
är kritiska mot hans insatser så här långt. Det tål vi
moderater. Såvitt vi förstår är den kritik vi har levere-
rat mild jämfört med den som kommer från alla ar-
betslösa. Tål Anders Sundström den kritiken?
Arbetsmarknadsministern har utbett sig om ett na-
tionellt samförstånd om jobben. Det finns goda skäl
till att det inte har gått så bra när det gäller den politik
som regeringen hittills har presenterat. Samförståndet
har blivit en rödgrön röra utan förankring i verklighe-
ten. Dess värre har den här debatten från Anders
Sundströms sida inte tillfört någonting som kan bidra
till att det riktiga samförståndet skulle kunna etable-
ras. Detta borde nämligen sökas kring växtkraften i
företagen och därmed kring säkerställandet av en låg
arbetslöshet på sikt. Om Anders Sundström ville ta
initiativ till detta skulle hans möjligheter att lyckas
vara större. Gör han det inte får han finna sig i att allt
fler för Sveriges skull ger honom rådet att t.o.m.
spendera ytterligare några dagar i veckan hemma i
Piteå.