Herr talman! Vi är inne i en brytningstid, på väg in
i ett kunskaps- och informationssamhälle. Det ställer
till en hel del problem, men det öppnar samtidigt
möjligheter inför framtiden.
Antalet sysselsatta inom industrin och de traditio-
nella basnäringarna minskar. Det märks tydligt i mitt
hemlän, Norrbotten, där basindustrin sysselsätter
många människor.
Teknikutvecklingen har minskat behovet av anta-
let anställda inom basindustrierna. Norrbottens basin-
dustrier har nått stora framgångar på den internatio-
nella marknaden, mycket tack vare den världsledande
teknologin. För att kunna behålla de positionerna
kommer ytterligare teknikutveckling att vara nöd-
vändig. Samtidigt riskerar det att föra med sig att
ännu fler mister sina jobb.
Det är framför allt inom kunskaps- och forsknings-
intensiva företag som tillväxten i ekonomin väntas
komma. I Norrbotten svarar de företagen för ca 10 %
av industrisysselsättningen. Det kan jämföras med
t.ex. Östergötlands län, där den delen av industrin
svarar för ca 50 %. Den här förskjutningen inom
industrin medför ett större behov av välutbildad ar-
betskraft. Speciellt viktigt blir behovet av utbildning i
ett län som Norrbotten för att man skall klara av den
här omställningen. Industrin i länet har också en
mindre andel högskoleutbildade än landet som helhet.
Informationsteknologin kan öppna helt nya möj-
ligheter för skogslänen om resurserna används rätt
och om vi vågar satsa på norra Sverige. På den fram-
tida arbetsmarknaden kommer samhällets mänskliga
kvaliteter att ha större betydelse. Med modern teknik
och goda kommunikationer kan fler jobb utföras där
människorna själva väljer att bo. Redan i dag har de
geografiska avstånden liten betydelse för möjligheten
att utföra avancerade jobb.
I informationssamhället har utbildningen stor, för
att inte säga avgörande, betydelse för möjligheten att
konkurrera. Det gäller såväl för enskilda individer och
företag som för kommuner, regioner och länder.
Norrbottens framtid är i stor utsträckning beroende av
vilken tillgång på kunskap och utbildning som finns i
länet. Högskolan i Luleå spelar här en avgörande roll,
men den måste byggas ut ytterligare.
Herr talman! Regionalpolitiken fick ingen egen
rubrik under den här allmänpolitiska debatten. Men
det känns viktigt och aktuellt att framhålla en del
regionalpolitiska synpunkter. Behoven och förutsätt-
ningarna varierar mellan olika regioner i landet. De
varierar mellan storstad och glesbygd. Det oroar mig
att solidariteten verkar tyna bort i takt med att de
ekonomiska resurserna minskar och vi får allt mindre
pengar att fördela. Viljan att dela med sig och förstå-
elsen för andras problem och möjligheter sinar lika
snabbt som de ekonomiska resurserna. Det märks inte
minst tydligt i det förslag till nytt skatteutjämningssys-
tem som nu är ute på remiss.
Förslaget till ett nytt skatteutjämningssystem inne-
bär att 786 miljoner kronor omfördelas från Norrbot-
ten till andra delar av landet, främst till storstäderna.
Om förslaget går igenom skulle det innebära allvarli-
ga, för att inte säga förödande, konsekvenser för lä-
nets framtid, konsekvenser i form av ännu högre ar-
betslöshet och sämre välfärd. För mig som ung soci-
aldemokrat och norrbottning framstår förslaget som
djupt orättvist.
Vi har olika problem och möjligheter beroende på
i vilken del av Sverige och var i vår region vi befinner
oss. Jag tycker att det är bra att storstädernas sociala
problem uppmärksammas och att man försöker göra
någonting åt dem. Men jag har väldigt svårt att förstå
hur man kan omfördela bidrag från Norrlandskommu-
ner med mycket hög skatt till Stockholmskommuner
med låg skatt. Det är väl rimligt att man först höjer sin
egen skatt? Eller varför försöker man inte sig på en
regional skattutjämning mellan kommunerna, från
välmående kommuner till socialt belastade kommu-
ner?
I den här utredningen sägs det bl.a. att vi i Norr-
botten har "överstandard" i äldreomsorgen på grund
av högre kostnader. För det första är "överstandard"
en märklig formulering. Våra gamlingar är väl ändå
värda det bästa som de kan få? För det andra visar det
på en väldig okunskap om vårt län. Norrbotten utgör
25 % av Sveriges yta. Många äldre människor bor i
byar långt från centralorten. Min egen mormor bor i
en liten by som heter Vettasjärvi. Den ligger åtta mil
norr om centralorten Gällivare. Att äldreomsorgen
kostar mer pengar i vårt län är inte svårt att förstå om
man har den här bakgrunden med sig. Om skatteut-
jämningsförslaget skulle gå igenom riskerar det att
innebära att vi får tvångsflytta många gamla männi-
skor från byarna in till centralorterna för att vi skall ha
råd att ge dem service. Det är fullkomligt oaccepta-
belt.
Storstädernas sociala problem kan och skall inte
lösas på bekostnad av glesbygden. Glesbygden har
stora strukturella problem. Om vi menar allvar med
att hela Sverige skall leva måste vi också våga satsa
på hela landet och inse att behoven och förutsättning-
arna faktiskt är olika.