Herr talman! Jag tycker att Birger Schlaug skulle
göra några studiebesök ute bland de svenska småföre-
tagen. Om han tror att det bara är politik de sysslar
med när de uppträder i arbetsmarknadsutskottet för-
står jag att han kan ha de uppfattningar han har.
Anders Sundström fnyser när jag talar om att det
behövs långsiktiga och beprövade metoder för att
åstadkomma investeringar och nyanställningar. Han
säger att vi lånade 65 miljarder 900 miljoner till KAS,
och det låter ungefär som att alla landets strukturella
problem uppstod mellan oktober 1991 och september
1994.
Sanningen, Anders Sundström, är att Sverige var
det tredje rikaste landet inom OECD 1970. Bara USA
och Schweiz var rikare. 1991, alltså innan alla pro-
blem kunde skyllas på den fyrklöverregering som då
tillträdde, hade vi passerats av Luxemburg, Tyskland,
Japan, Frankrike, Danmark, Belgien, Österrike, Itali-
en och Norge. Under den tiden hade vi fallit tillbaka.
Där grundlades de strukturproblem som nu slår ut i
full blom. I dag är bara 7 länder fattigare än Sverige
inom OECD.
Vad som borde ha utgjort en huvudfråga i dagens
debatt, men som förbigås med tystnad också av An-
ders Sundström, är att vi under den period som nu
ligger framför oss - 94-96 - inte ens passerar genom-
snittstillväxten bland OECD-länderna, trots att en
verklig högkonjunktur nu lär stå för dörren.
Om vi fortsätter med den tillväxt vi har haft de se-
naste 20 åren kommer även de sista länderna att pas-
sera oss. Innan personer i Anders Sundströms och
Göran Perssons ålder har nått pensionsåldern kommer
vi av allt att döma fortfarande att ha en högre lev-
nadsstandard än Turkiet, Grekland och Portugal.
Det krävs, Anders Sundström, något mer än de
aktiva åtgärderna. Den socialistiska bilden av den
svenske familjeföretagaren måste för alltid försvinna.