Fru talman! Dagens debatt skall enligt debattord-
ningen handla om sysselsättningsfrågor. Den rubrik-
sättningen skulle kunna tyda på att sysselsättning
uppfattas som ett fristående ämne som är frikopplat
från näringspolitik, arbetsrätt, skattetryck på arbete
och fristående från hur makthavarna över huvud taget
behandlar företagare och företag.
Sanningen är ju att sysselsättningen i det privata
näringslivet står och faller med den ekonomiska poli-
tiken, det allmänna företagarklimatet och inte minst
med tillväxttakten i ekonomin.
Det allvarliga för Sverige och för de arbetslösa är
att regeringen tycks fortsätta tro att man kan behandla
företagarna och företagen hur som helst och samtidigt
se arbetslösheten sjunka genom s.k. aktiva åtgärder
som är finansierade över statens budget.
Regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet och
Gudrun Schyman, genomför med en nästan scoutaktig
entusiasm och en häpnadsväckande aningslöshet des-
sa ideologiska återställare som direkt motarbetar
företagande och sysselsättning. Denna politik är
dessutom grundad på en imponerande mängd motsä-
gelser. Med ena handen lägger man 30 miljarder i
straffskatt på arbete; med andra handen sänker man
selektivt samma skatt med 5 miljarder. Med ena han-
den lägger man på en 30-procentig straffskatt på
riskvilligt sparande; med andra handen utreder man
en riktad sänkning av just riskkapitalbeskattningen.
Med ena handen återinför man en rigid och, enligt
näringsministern i onsdagens näringspolitiska debatt,
betongaktig arbetsrätt; med andra handen skall man
nu i nåder titta på vissa lättnader även i detta beslut.
Detta är varken någon långsiktighet, stabilitet eller
konsekvens som inbjuder till investeringar och fasta
nyanställningar. Det är inte undra på att den politiken
driver fram mystiska förslag som RAS och NYS och
allt vad de kallas för att locka företagen att anställa
den personal som de trots allt behöver.
Många av oss trodde att detta nu låg bakom oss,
att detta tillhörde höstens rituella offrande på vänster-
samarbetets altare. Men så var det icke.
Regeringen tänker tydligen fortsätta med den här
politiken trots förödande kritik från alla experter och
berörda. De närmast berörda, företagarna själva, vill
inte ha detta RAS-stöd. De vill hellre se de 7 miljar-
derna som en amortering på statsskulden. Det skulle
därmed få ner räntorna och öka förutsättningarna för
investeringarna. Den ansvarige myndighetschefen,
Göte Bernhardsson, anser att de 5 RAS-miljarderna
kanske bara ger 5 000 nya jobb. Deras åsikter väger
tydligen lätt i förhållande till de underbara kompro-
misserna i natten med Birger Schlaug, Eva Goës och
Marianne Samuelsson.
Fru talman! Alla vet att den här uppgörelsen hade
ett dubbelt och föga ädelt syfte, nämligen att dels
rädda ansiktet på den med rätta sönderkritiserade
arbetsmarknadsministern, dels få in Miljöpartiet i det
politiska etablissemangets salonger. Detta, fru talman,
torde vara den dyrbaraste ansiktslyftning som hittills
har bekostats av de svenska skattebetalarna.
Det är värt att begrunda att varje svenskt hushåll i
dag skull ha haft ca 140 000 kr mer i inkomst per år
om Sverige sedan 1970 hade haft samma ekonomiska
tillväxt som genomsnittet av OECD-länderna. Det
skulle ha medfört en avsevärt lägre arbetslöshet, hög-
re privat konsumtion, bättre offentlig service och
bättre statsfinanser. Detta borde Anders Sundström
tänka på när han t.ex. gör motstånd mot en modern
och mer flexibel arbetsrätt.
Kronan på verket är trots allt Anders Sundströms
helt misslyckade arbetsmarknadspolitik som utöver de
ofinansierade excesserna med Miljöpartiet och ett
antal nya benämningar på åtgärder som infördes av
den förra regeringen inte bjuder på några konstruktiva
eller hållbara tankar. Det är tvärtom, som flera av de
tidigare talarna förtjänstfullt har beskrivit.
Denna politik, fru talman, är en ganska djärv spe-
kulation i väljarnas korta minne, särskilt om man
ställer den i kontrast till de löften som socialdemokra-
terna gick ut med i valrörelsen. Arbetslösheten skulle
halveras till 1995. I onsdags kom, som sagt, regering-
ens egen långtidsutredning och synade överbuden.
Det kan ta 15 år att uppnå den här målsättningen, dvs.
till det magiska årtalet 2010. Men, Anders Sundström,
det kommer enligt er egen långtidsutredning aldrig att
gå med den arbetsmarknadspolitik som regeringen har
lagt fram.
Sedan var det löftet om de närmast omedelbara
90 000 nya jobb och 30 000 nya utbildningsplatser
efter valet. Det löftet har ju nu devalverats i ett
pressmeddelande från departementet den 6 februari
till 70 000. I går spådde en som verkligen på erfaren-
hetens grund borde veta vad han talar om, AMS-
chefen Bernhardsson, att det kanske bara blir 5 000 i
år. Det är kanske mot den bakgrunden man skall se ett
uttalande av Anders Sundström i Aftonbladet i veckan
att ingen annan arbetsmarknadsminister före honom
uträttat så mycket på så kort tid. Jag tycker det är ett
fantastiskt och minnesvärt uttalande.
Sedan var det löftet om att ungdomar inte skall
behöva vara arbetslösa mer än 100 dagar. Det svenska
ungdomar hittills märkt av den nya arbetsmarknads-
politiken är att Anders Sundström i skön förening
med Göran Persson tänker konfiskera de i laga ord-
ning inbetalade avgifterna till a-kassan från alla män-
niskor under 20 år. Dessa vallöften framstår i dag
framför allt som synnerligen angelägna fall för kon-
sumentombudsmannen.
Sysselsättningen var socialdemokraternas pa-
radnummer i valrörelsen. Vad denna misslyckade
politik efter fyra månader i funktion skulle behöva
mer än något annat är en haverikommission och en
helt ny inriktning.
Visst behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som
hävdar arbetslinjen i det ekonomiska läge som Sveri-
ge nu befinner sig i efter den djupa lågkonjunkturen
och närmare 25 år av en felaktig ekonomisk politik.
Vi kristdemokrater har också lagt fram ett alternativ
till regeringens arbetsmarknadspolitik. Där utvecklar
vi vår syn på både generella åtgärder och riktade
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag skall återkom-
ma till dem i ett senare anförande.
En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning,
kompetensutveckling och forskning är nödvändig för
att få fart på kvalificerad tjänsteproduktion. De nuva-
rande mycket höga skattekilarna på arbete förhindrar
effektivt tillkomsten av nya jobb. Här krävs en gene-
rell och långsiktig sänkning av arbetsgivaravgifterna
som vi kristdemokrater föreslår och finansierar i
kombination med en höjning av skatter på miljöfarliga
utsläpp och avfall, s.k. skatteväxling för både fler
jobb och bättre miljö.
Hushållssektorn är en annan del av den samlade
ekonomin som är outvecklad när det gäller privata
tjänster. Vi tror att en s.k. ungdomsskattsedel skulle
kunna skapa många nya ungdomsjobb i den här sek-
torn, om ungdomar under 25 år skulle få möjligheten
att starta egna företag med en speciell skattsedel som
berättigar till betydligt lägre arbetsgivar- och ege-
navgifter på utförda hushållstjänster.
Men det centrala är att det förs en ekonomisk po-
litik som leder till att företag vågar och kan satsa på
expansion. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
syftar till att utveckla marknader där tjänsterna verkli-
gen efterfrågas.
Vad som nu krävs, fru talman, är en bred parla-
mentarisk uppslutning kring ett nationellt räddnings-
program bortom budgetsaneringen och de aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vi kristdemokra-
ter föreslår därför i vår budgetmotion att regeringen
tillsätter en parlamentarisk kommission för ett lång-
siktigt hållbart ekonomiskt alternativ för tillväxt och
därmed lägger grunden för en låg arbetslöshet.