Fru talman! Först vill jag kommentera det Birger
Schlaug sade, och jag riktar mig till Anders Sund-
ström. Det Birger Schlaug hade att säga om arbets-
delning som ett sätt att lösa arbetslöshetens gissel ber
jag Anders Sundström lyssna särskilt noga på. Det
uttalades nämligen av det parti som man så sent som i
förrgår utnämnde till ett ansvarsfullt parti när det
gäller sysselsättningspolitiken.
Min andra kommentar handlar om det riktade an-
ställningsstödet, som enligt arbetsmarknadsministern
är ett uttryck för något alldeles särskilt jädrar anam-
ma. Jag tror, Anders Sundström, att om det är sådant
jädrar anamma med vilket vi skall häva arbetslösheten
är det många som tar sig för pannan - inte bara alla
skattebetalare såsom vi tidigare visat kommer att
betala en miljon kronor för varje del av detta jädrar
anamma som Anders Sundström är beredd att bestå
dem med.
Min tredje huvudkommentar, fru talman, har att
göra med det som Anders Sundström kallade för det
mest ambitiösa programmet mot arbetslösheten, ett
program som jag underströk i mitt inledningsanföran-
de lämnar Sverige med 9,5 % arbetslöshet 1998, detta
efter det att detta jädrar anamma-program väl är ge-
nomfört. Det är den typ av program som gjort att bl.a.
tidningen Östgöten, närstående Anders Sundström,
påpekat att det näringspolitiska avsnittet i årets bud-
getproposition lämnar mycket övrigt att önska. Det
var just det näringspolitiska avsnitt som Anders
Sundström för bara någon minut sade nu kom att bära
huvuduppgiften för att rädda de nya jobben.
Det är också den typ av det mest ambitiösa pro-
grammet som i veckans nummer av Affärsvärlden får
skribenten att utbrista: När arbetsmarknadsminister
Anders Sundström säger att han håller på att avskaffa
massarbetslösheten verkar han inte veta vad han talar
om.
Det som förbluffar mig i diskussionen om jobben
är att Anders Sundström, precis som Kjell-Olof Feldt
sade i den tidningsartikel som han Anne Wibble tidi-
gare citerade, har så litet att säga om de långsiktiga
förutsättningarna för fler jobb i företagen.
Får jag med utgångspunkt från det sjupunktspro-
gram som vi moderater lagt fram, och som Anders
Sundström litet raljant - jag förstår Kjell-Olof Feldts
veklagan över den nuvarande regeringen - avfärdar
som gammalt.
Vi säger för det första att företag måste kunna
växa, och vi lägger fram ett stimulanspaket för tjäns-
teföretagen. Vad säger regeringen om att få företag att
växa? Vad är er politik?
Vi säger för det andra att skattesystemet måste ge
goda förutsättningar för arbete och företagande, och
vi sänker därmed skatterna på företagande. Är rege-
ringens skattehöjningar på företag svaret på en politik
för mer jobb i riktiga företag?
Vi förordar för det tredje en lönebildning som gör
att ungdomar faktiskt får en chans att komma in på
arbetsmarknaden till rimliga löner och att de som har
hög kompetens får betalt för detta, så att de inte flyr
utomlands. Vad svarar Anders Sundström på den
typen av propåer?
Såsom Anders Sundström påpekar, föreslår vi för
det fjärde att arbetsmarknaden skall bli mer flexibel
genom nya typer av avtalsmöjligheter för att möjlig-
göra den nya typen av företag att kunna expandera i
vårt land. Vad svarar Anders Sundström på dessa
propåer mer än glåpord om idéer från seklets början?
Sanningen är ju, Anders Sundström, att det är just
från seklets början som dagens rigiditet i arbetsmark-
naden härrör. Kom in i nutiden, Anders Sundström!
Kom loss från seklets början och kliv in i det nya
sekel som nu randas!
Vi moderater föreslår för det femte och sjätte att
socialförsäkringarna skall förändras och att utbild-
ningen skall ges den nödvändiga prioriteringen. Är,
Anders Sundström, de förslag om mycket massiva
neddragningar i högre utbildning och forskning som
ni lagt fram på riksdagens bord i årets budgetproposi-
tion ert svar på kraven om mer kompetens och mer
kunnande i svenska företag och i det svenska samhäl-
let?