Herr talman! Sysselsättningspolitik m.m. är rubri-
ken för det sista blocket i den allmänpolitiska debat-
ten som nu är inne på tredje dagen. Jag tror att mitt
anförande lutar åt "m.m.".
Under de rubriker som tidigare har debatterats un-
der veckan har man också haft många uppslag om hur
man skall komma till rätta med den fruktansvärt höga
arbetslösheten. Det handlar givetvis om statens finan-
ser som måste komma i balans för att ränteläget skall
sjunka och en aktiv näringspolitik som inte är baserad
på tron att allt ordnar sig självt.
Marknadskrafterna finns, men att de inte ordnar
allt tycker jag att vi har lärt oss efter dessa år.
Arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik och kom-
munernas ekonomiska fördelning är viktiga pusselbi-
tar i arbetet med att komma till rätta med den höga
arbetslösheten.
En fråga som i framtiden blir av yttersta vikt för
sysselsättningen i kommuner och landsting är ut-
formningen av det förändrade skatteutjämningssyste-
met.
Som förslaget ser ut i dag skulle ett stort antal
Värmlandskommuner drabbas mycket hårt. Den
sammanlagda förlusten för kommunerna i Värmland
skulle bli 290 miljoner. Fyra kommuner skulle nå
taket på 2 000 kr i minskade bidrag per invånare. Det
skulle innebära en skattehöjning på upp till 3,50 kr i
de hårdast drabbade kommunerna. Hagfors, min hem-
kommun, är en av dessa. Det handlar om kommuner
som redan tidigare ligger i topp när det gäller skatteut-
tag, så det är inte en ralistisk väg att gå för att kom-
pensera bortfallet. Det som återstår är besparingar,
vilka innebär minskad sysselsättning, i all synnerhet i
vård och omsorg. Omräknat handlar det om 1 500-
2 000 färre anställda inom den kommunala sektorn i
Värmlands län.
Vård och omsorg med i huvudsak kvinnliga an-
ställda kommer att få ta de stora smällarna i gles-
bygdskommuner som redan tidigare har stora problem
med arbetsmarknaden. När man ser denna framtidsut-
veckling säger man att detta bara inte får ske.
Jag har full förståelse för att det finns stora pro-
blem även i andra delar av landet. Men de föreslagna
förändringarna är för drastiska och får orimliga sys-
selsättningseffekter. Följden blir sämre vård och om-
sorg.
Jag vet att ett utredningsförslag skall ses över in-
nan det blir en proposition. Men Kommunförbundet
har tyvärr godkänt förslaget. Jag hoppas verkligen att
man trots detta gör en radikal förändring innan försla-
get läggs fram för beslut i riksdagen och att man ock-
så låter sysselsättningseffekterna väga tungt. Det blir
annars de glesbefolkade delarna av landet som drab-
bas, vilka redan tidigare har hög arbetslöshet och
höga kommunalskatter. Det vore orimligt. Det skulle
också kunna leda till motsättningar som vi definitivt
inte är betjänta av i dag.
Jag vill också nämna en sak som å andra sidan är
positiv från kommunalekonomisk synpunkt. Genom
ett beslut i december 1994 har vi i princip återgått till
det gamla systemet för arbetslöshetsförsäkring som vi
har haft i ca 50 år i detta land, vilket sopades bort
genom ett beslut av den borgerliga riksdagsmajorite-
ten våren 1994.
Om den statliga arbetslöshetsförsäkringen hade
varit kvar skulle det, utöver bl.a. större otrygghet för
den arbetslöse, ha inneburit att kostnaderna efter två
och ett halvt års frånvaro från ordinarie arbetsmark-
nad skulle föras över på kommunerna i form av
mycket högre kostnader för socialbidrag. Det skulle
innebära skattehöjningar på både tre och fyra kronor i
en del av arbetslösheten hårt drabbade kommuner.
Detta rättades till genom ett beslut i december 1994.
Det var mycket bra både för de arbetslösa och för
kommunernas ekonomi. Det var ett klokt beslut.
Herr talman! Jag hoppas och räknar med att man i
regeringen visar samma klokhet när man utformar
förslaget till förändring av skatteutjämningssystemet.