Herr talman! Den nya generation som nu håller på
att göra sitt intåg på arbetsmarknaden har naturligt
nog också sin egen generations syn på arbete och
utbidlning. Det finns mycket som är spännande med
den nya generationens visioner, som inte minst präg-
las av ett stort mått av gränslöst tänkande kring alla
möjligheter som finns att kombinera och varva jobb
och utbildning. Man vill kanske byta yrkesinriktning
några gånger i livet. Vår tids utveckling understöder
den nya generationens drömmar. Internationalisering-
en, IT-utvecklingen och de fria marknaderna är nog
de tydligaste exemplen på detta.
Det kan kanske tyckas glättigt med dessa positiva
ord om den nya generationens visioner, när väldigt
många går omkring och mår dåligt i en ganska hopp-
lös arbetslöshet. Det finns onekligen ett antal hot som
skymmer de kreativa funderingar som många unga
människor har i dag.
Risken finns att det även i ett längre perspektiv
blir lika normalt att gå utan jobb och leva på olika
former av understöd som att arbeta för sin försörjning.
En del politiska partier verkar totalt oförmögna att se
den nya tidens visioner. De hämmar med sin politik
den dynamiska utvecklingen och därmed tillkomsten
av nya jobb som enskilda och samhället i dag så väl
behöver. Att inte reagera är att inte ta de hot som
finns på allvar.
Enligt min mening är politikens uppgift en helt
annan än att i detalj reglera varenda tänkbar företeelse
på arbetsmarknaden. Risken är uppenbar att vi genom
denna och annan politisk klåfingrighet håller på att slå
sönder de oerhört positiva förändringar som över-
gången från industrisamhället till informations- och
kunskapssamhället för med sig. Det handlar om ökad
rörlighet och nya impulser, men också om förändrade
värderingar som innebär ökad tolerans och förståelse
för människors olika livsval. Politiken får helt enkelt
inte förstöra allt detta positiva. För den nya generatio-
nens möjligheter att vinna inträde på arbetsmarknaden
är det dessutom förödande om så sker.
Jag skall ta upp exempel på några konkreta hinder
som i dag finns för att de som är unga skall kunna få
in en fot på arbetsmarknaden. Vad jag då tänker på är
t.ex. turordningsreglerna i lagen om anställnings-
skydd.
Turordningsreglerna i LAS premierar dem som
har arbete, men de hindrar dem som inte har kommit
in på arbetsmarknaden. De regler som i själva verket
har kommit till just för att skydda anställda mot god-
tyckliga uppsägningar har i stället gett upphov till
garanterad otrygghet för en viss del av arbetskraften.
De har blivit ett stort hinder för den nödvändiga ut-
veckling och förnyelse som många företag behöver
för att över huvud taget kunna överleva.
Eftersom unga människor nästan alltid tillhör dem
som är sist anställda på en arbetsplats, medför de s.k.
sist-in-först-ut-reglerna i LAS att de alltid sitter löst
oavsett kompetens. Den garanterade tryggheten för
den äldre arbetskraften ges alltså på bekostnad av den
yngres. Att ett företag genom detta lätt går miste om
den unga arbetskraften med ny, uppdaterad utbildning
och färska idéer kan dessutom vara det som gör att
företaget över huvud taget inte överlever.
Dessutom är det ett hot mot hela effektiviteten på
arbetsmarknaden när människor, oavsett ålder, inte
vågar byta arbete på grund av att de då riskerar att
åter hamna sist i kön. Genom att den naturliga rörlig-
heten på arbetsmarknaden på detta sätt motverkas får
företagen allt svårare att få tag i rätt arbetskraft. Det
gör givetvis att företagen får svårt att stå sig i den
internationella konkurrensen.
En annan sak som också skulle underlätta yngres
inträde på arbetsmarknaden vore om man åter för-
längde möjligheten till visstidsanställning och pro-
vanställning. Inte minst unga människor riskerar att
väljas bort på grund av den begränsade möjligheten
att provanställa under en viss period - detta eftersom
det är naturligt att arbetsgivare tar det säkra för det
osäkra och hellre anställer en något äldre person med
erfarenhet och betyg från tidigare tjänstgöringar.
Ingen vågar anställa det osäkra och oskrivna kort som
en yngre person utgör.
Jag har alltså valt att ta upp ett par konkreta pro-
blem som i dag hindrar den nya generationen från att
få in en fast fot på arbetsmarknaden. Jag har dock inte
tagit upp det som givetvis är grundläggande för att få
fram de nya jobben i Sverige, nämligen betydelsen av
en ansvarsfull ekonomisk politik samt en politik där
man verkligen går till grunden med de strukturella
problem som bl.a. våra höga skatter, höga arbetsgi-
varavgifter, stora offentliga sektor och statsskuld
innebär.
Det är ett mycket högt spel som man spelar om
man motsätter sig de förändringar som behövs för att
ge fler jobb totalt och därmed för att få in unga män-
niskor i arbete.