Fru talman! Låt mig börja med att säga några ord
om det förslag som har diskuterats en hel del och som
kallas RAS. Det är en vital del i regeringens program.
Det är kvantifierat till 110 000 i tabellerna, och det
motiverar att man drar ner på den aktiva arbetsmark-
nadspolitiken. Vi har nu svarat med att finansiera en
uppdragning, för att hindra att människor utförsäkras
och för att hindra att den öppna arbetslösheten går i
taket.
RAS-förslaget är uselt. Det är mycket dåligt be-
rett. Betänkandet från den offentliga utredningen är på
fyra sidor, och där berättas att utredaren bedömer att
det är ett bra förslag. Jag förstår inte hur man kan
lägga det som grund för en proposition.
Samtidigt kom en forskarrapport, vars slutsats är
denna: "- - - sysselsättningsskapande subventioner
givit en ganska liten nettoeffekt på sysselsättningen
och att dödviktseffekten är betydande."
Det handlar om olika typer av anställningsstöd,
men det som nu föreslås är ju sämre än något annat.
De enda som har haft datauppgifter och kunnat göra
en beräkning på detta är AMS, och vi har hört resulta-
tet. Det var nästan tragiskt att höra utfrågningen i går.
Jag vädjar till arbetsmarknadsministern och till
Johnny Ahlqvist, som är utskottets ordförande, att
betänka att riksdagen har att ansvara för statens finan-
ser. Riksdagen har att fatta kloka beslut och se till att
det är effektivitet i åtgärderna. Jag gillar inte att man
gör upp natten innan, så att den proposition som lig-
ger på riksdagens bord inte längre gäller. I ett slags
hästhandel har man träffat en uppgörelse; du får en
banan, så äter jag päron. Anders Sundström tycker
kanske att det är "jädrar anamma", eller pitekulturen,
men som ledamot i Sveriges riksdag betackar jag mig
för det.
Vi är inte så fördomsfulla, och vi är inga besser-
wissrar. Ett anställningsstöd kanske kunde ha en inne-
börd, trots konjunkturförloppet, om det kombinerades
med skarpa begränsningar av övertidsuttaget och
fördyrade arbetsgivaravgifter på övertidsuttaget, som i
dag uppgår till 5 % i industrin. Redan i mars-april
beräknar Metallindustriarbetareförbundet att dispens-
ansökningarna kommer.
Ta vara på våra förslag, som drastiskt skulle om-
vandla övertidsuttag till riktiga jobb! Där kan vi
snabbt hämta hem 25 000-30 000 jobb netto.
Gå med på vårt förslag att begränsa företagsstor-
leken och därmed gynna de företag som i huvudsak är
beroende av hemmamarknaden och som har det svårt!
Ta i beaktande vårt förslag om de långtidsarbets-
lösa i stället för en godtycklig period på fyra veckor i
november-december!
Varför skall man stimulera sysselsättningen med
förslag som nästan berör antiken, Anders Sundström?
I januari anställdes folk, och de skall retroaktivt sti-
muleras därför att riksdagen den 22 februari skall
fatta beslut om att man skall få anställningsstöd. Det
beror förmodligen på att Anders Sundström har varit
ute och lovat det. Som parlamentariker kan jag inte
acceptera att riksdagen på det sättet förbigås, bara
därför att arbetsmarknadsministern hittar en partner i
mörka natten.
Varför skall kommuners och landstings sjukvårda-
re och utbildare diskrimineras? Varför vill Anders
Sundström premiera privata företag, som Praktiker-
tjänst och privata skolor om de organiserar sig i bo-
lagsform? Per Unckel kanske tycker att det är bra,
men jag tror inte det, trots att han av ideologiska skäl
gärna vill ha privata alternativ på det offentligas be-
kostnad. Men t.o.m. han tycker, som jag, att det blir
en fullkomligt orimlig snedvridning. Det är en gåta att
man från socialdemokratisk utgångspunkt kan försva-
ra detta.
Jag har också lagt fram förslag angående anställ-
ningsformer m.m.
Jag vädjar till utskottets ordförande att inte låta sig
köras över av maktfullkomliga regeringsledamöter,
utan att han försvarar riksdagens roll som sansad och
klok lagstiftare.