Fru talman! Det var inte så väldigt klargörande när
det gäller i vilken mån valfriheten ökar för
barnfamiljerna.
Ingrid Hemmingsson sade att det finns barnfamiljer
som inte får ett öre, och att detta förslag skulle öka
rättvisan. Det är inte sant. Alla barnfamiljer i dag
har ju rätt till barnbidrag, och alla barn har rätt till
förskola och chans att gå på öppen förskola,
deltidsgrupp eller vad föräldrarna tycker passar
bäst. Som barnfamilj har man också möjlighet att
få bostadsbidrag, om man är en låginkomstfamilj,
och naturligtvis kan man också utnyttja
föräldraförsäkringen.
Om man vill satsa på en ökad valfrihet för
barnfamiljerna som innebär att de skall kunna välja
hur mycket de vill arbeta och hur mycket de vill
vara hemma hos sina barn, och om man vill göra det
på ett rättvist sätt -- ja, då finns det inget bättre
medel än en utbyggd föräldraförsäkring.
Den kan användas på ett oerhört flexibelt sätt och
ger, som sagt, mycket mer rättvisa. Framför allt ger
den också alla pappor möjlighet att vara hemma
och vara nära sina barn.
Ingrid Hemmingsson tycker uppenbarligen inte att
denna regering har något ansvar för den
ekonomiska situation som vi har i dag. Jag är av en
helt annan uppfattning. Vi har i dag 600 000
personer som befinner sig utanför den ordinarie
arbetsmarknaden, och vi har ett rekordstort
budgetunderskott.
Jag tror att det är dags att regeringen börjar ta
ansvar för situationen i svensk ekonomi. Det är
självklart att den situationen också bidrar till att
friheten för människor minskar. För varje dag som
arbetslösheten ökar, minskar människors frihet.
Det tycker jag är en självklar slutsats med tanke på
den situation som vi har.
Till slut skall jag säga något om barnomsorgen,
rättvisan och valfriheten för föräldrarna att själva
bestämma. Den väl utbyggda barnomsorg som vi
har i dag är en effekt av ett uttalat behov hos dagens
familjer.
I dag har alla ungdomar skaffat sig utbildning och
arbete. Efter det vill man bilda familj; så ser
mönstret ut för de allra flesta i Sverige. Nog vore
det konstigt om vi som förtroendevalda inte tog
hänsyn till det? Detta är naturligtvis inte något
påfund av maktfullkomliga politiker.
Detta är min sista replik. Jag vill passa på att tacka
Ingrid Hemmingsson för sex års debatterande om
familjepolitik, eftersom jag vet att detta är hennes
sista debatt. Det har varit mycket stimulerande och
roligt, och jag vill också tacka för ett mycket långt
samarbete i socialutskottet.