Herr talman! Vi har sedan regeringen tillträdde
satsat på en rad positiva beslut inom
familjepolitikens område. Vi har från moderat sida
givetvis ställt oss bakom dessa. De har inneburit en
ökad valfrihet och en fri etableringsrätt i alternativa
barnomsorgsformer. Detta har varit positivt för
barnfamiljerna. Detsamma gäller
barnomsorgsgarantin och ändringen av
barnomsorgslagen i stort.
Denna ändring skall ses i ett totalt perspektiv. I
samband med att vi fattade det beslutet hade
aviserats att det också skulle komma ett förslag om
vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för styrka
barnomsorgskostnader. Dessa båda inslag är
mycket viktiga i helhetssynen på familjepolitiken,
som vi i dag diskuterar. Dessa båda viktiga delar
säger socialdemokraterna nej till. Därmed innebär
den socialdemokratiska politiken en begränsad
valfrihet jämfört med den helhetssyn som den
borgerliga regeringen har anlagt på
familjepolitiken.
Vad beträffar att bära varandras bördor, Maj-Inger
Klingvall, kan jag inte tolka det på annat sätt än att
det här handlar om vilken inriktning det gäller. De
lågavlönade ensamstående mammorna förlorar
inte på vårdnadsbidraget. Valfriheten ökar faktiskt
också för lågavlönade ensamstående i det här
sammanhanget, eftersom också de får ökade
möjligheter att välja alternativ barnomsorg i detta
sammanhang.
När det sedan gäller synen på vårdnadsbidrag
kontra föräldraförsäkring och total rättvisa för alla
grupper i olika sammanhang vill jag säga att även
föräldraförsäkringen har mycket klara brister och
rymmer mycket stora orättvisor. Man kan inte utgå
från att föräldraförsäkringen med den konstruktion
som den har skulle lösa alla problem på detta
område. Det är tvärtom snarare så att en utbyggnad
av föräldraförsäkringen rent av skulle kunna
innebära en utökning av klyftorna i de
familjepolitiska sammanhangen.