Herr talman! Jag håller med om att debatten om
valfriheten och vårdnadsbidraget har pågått länge
under det här riksdagsåret och att argumenten
kanske börjar tryta. Men man kan inte hitta en
lösning som löser alla problem. Det gäller att hitta
flera olika möjligheter, som slutligen ger den
enskilda barnfamiljen rätten att själv välja för sin
egen del.
Vårdnadsbidraget kommer inte att vara lösningen
för alla småbarnsfamiljer, säkerligen inte för en
majoritet av dem. Men de andra inslagen i
familjepolitiken är inte heller lösningen för alla
småbarnsfamiljer.
Flera gånger har frågan ställts om inte
vårdnadsbidraget innebär att valfriheten bara ökas
för vissa, att det är vissa som gör största möjliga
vinst på vårdnadsbidraget. Det är klart att det finns
sådana inslag. Men den linje som exempelvis
Vänsterpartiet och Eva Zetterberg förespråkar,
nämligen en ökad satsning på föräldraförsäkringen,
att ytterligare bygga ut den -- vilket jag tycker
skulle vara tilltalande på många sätt -- innebär
naturligtvis också att vissa tjänar mer på en
utbyggnad av föräldraförsäkringen än vad andra
gör, eftersom den bygger på inkomstrelaterade
ersättningar. Det är naturligtvis ingen principiell
invändning mot att ändå göra detta, i ett läge då vi
har ekonomiska förutsättningar att göra det.
Men i realiteten kommer vi inte undan att det finns
olika konflikter i familjepolitiken. Vi måste ge
barnfamiljerna möjlighet att själva välja.