Herr talman! Jag kan instämma i mycket av vad
Margareta Winberg har sagt i sin replik. Göte
Jonsson har gått ut mycket hårt, på gränsen till
alltför hårt, med välkända argument. Men dessa
argument blir inte mera övertygande för att Göte
Jonsson upprepar dem även i den här debatten.
Märkligt är det dock att Göte Jonsson så starkt
betonar etiketteringen socialistisk av den
familjepolitik som till stora del även moderaterna
har varit med om att rösta igenom här i riksdagen.
Jag tänker inte minst på beslutet före jul om en
barnomsorgsgaranti. Jag uppfattade att
moderaterna var med på denna, som kommer att få
stora effekter för barnfamiljer. Det är också väl
känt att det i det svenska samhället över huvud
taget finns en stor uppslutning kring den
familjepolitik som har bedrivits i vårt land under
många år.
Göte Jonsson var vidare inne på frågan om vi bär
varandras bördor. Jag vill bara förtydliga och
utveckla det som Margareta Winberg sade.
Självklart bär vi i vårt samhälle varandras bördor.
Majoriteten av småbarnsmammorna
förvärvsarbetar och bidrar med sitt arbete och sin
skatt till att alla barn i vårt land har chans att gå i
förskola och kan få barnbidrag och till att
familjerna kan få bostadsbidrag. Den stora andel
förvärvsarbetande kvinnor som vi har i vårt land
bidrar till att vi bär varandras bördor.
Däremot, Göte Jonsson, är det inte ett uttryck för
att man bär varandras bördor när en lågavlönad
ensamstående mamma med sitt arbete och sin skatt
och med 0 kr i vårdnadsbidrag skall vara med om
att betala vårdnadsbidraget för en högavlönad man
med hemmafru. Jag kan aldrig gå med på det. Det
är fråga om en orättvisa, som visar hur orättvist
vårdnadsbidraget med den utformning som det har
kommer att vara för mycket stora grupper av
barnfamiljer, som skulle behöva helt andra insatser.
Så över till frågan om den svenska barnomsorgen.
Göte Jonssons argument blir inte sannare för att de
upprepas. Bengt-Erik Andersson, professor i
pedagogik, har under många år forskat om barn på
dagis och om barn i andra omsorgsformer. Han
visar att det går mycket bra för de barn som tidigt
börjat på dagis. De blir kreativa, frimodiga, trygga
och samarbetsvilliga, och de får ett bra språk. Han
har i sin forskning på Högskolan för lärarutbildning
i Stockholm inte hittat några negativa effekter av en
tidig start på dagis.
I stället är det faktiskt så att den svenska
familjepolitiken med möjligheten att få en bra
barnomsorg och att vara hemma när barnen är
sjuka har lett till en ideal situation för svenska barn.