Herr talman! Jag vill först säga till Maj-Inger
Klingvall att vi har kallat detta för vårdlön,
eftersom vi tycker att det handlar om ett arbete som
också skall accepteras som ett arbete. Men om det
kallas för lön eller bidrag är ingen huvudfråga. Det
är innehållet som är det avgörande.
Maj-Inger Klingvall frågade vad vårdnadsbidraget
var början till. Ja, det är en början till att
familjepolitiken skall utgå från familjens behov,
och det är det som vi kristdemokrater vill bygga
vidare på.
Sedan undrade Maj-Inger Klingvall hur vi hade
fixat prognoserna och vem som hade bestämt att
föräldrarna skall vara hemma. Det är olika
beräkningar som har gjorts. Just att vi inte exakt
kan tala om hur det kommer att bli är anledningen
till att man får välja själv. Vi kan bara göra
beräkningar. Skulle jag exakt ha kunnat ange hur
det skulle ha blivit, hade man inte fått den valfrihet
som vi vill ha.
Vårdnadsbidraget är en ideologisk fråga framför
allt för Maj-Inger Klingvall och hennes parti. Man
tycker att det är bättre att samhället fostrar barn än
att föräldrarna ger mer tid åt sina barn. Det är
uppenbart att man i Socialdemokraternas Sverige
kan byta barn med grannen och få del av
familjestödet. Men om man sköter sina egna barn
är det värt 0 kr. Det är det som jag avser när jag
talar om att detta är en ideologisk fråga.
Det är precis som att Maj-Inger Klingvall skulle
vara rädd för att använda LO-familjerna som
exempel. 2 000 kr i månaden är väl mer än 0 kr! Nu
kan inte en förälder från en LO-familj med ganska
små inkomster vara hemma längre tid med barnen,
därför att pengarna inte räcker. Men om man får
2 000 kr extra i månaden är det säkert många som
kan välja att vara hemma ytterligare ett visst antal
månader. Om man inte vill stanna hemma, är det
inget tvång, utan då får man utnyttja samhällets
barnomsorg och arbeta. Vårdnadsbidraget är en
möjlighet och ingen svårighet.