Herr talman! Rosa Östh gör ett tappert försök att
skjuta över frågan om vårdnadsbidrag på oss
socialdemokrater. Vi skulle ha gjort den till en
symbolfråga. Sanningen är att detta är en otrolig
symbolfråga för i första hand kds, men också för
regeringssamarbetet, såvitt jag kan förstå. Här
handlar det om att till vilket pris som helst driva
igenom vårdnadsbidraget.
Är det något som är en gammal dogm är det väl att
fortfarande arbeta för ett familjepolitiskt förslag
som lades fram 1965. Det har runnit mycket vatten
under broarna sedan dess, och det har hänt mycket
i det svenska samhället som gör att den moderna
familjepolitik som Socialdemokraterna står för och
som även fler står för är den som passar väldigt bra
och som är mycket önskad av dagens familjer.
Problemet med vårdnadsbidraget, Rosa Östh, är
att det är för litet för att det skall vara något
alternativ, samtidigt som det är för stort genom att
det ställer till med allvarliga problem.
Det är ett faktum att det är de privilegierade
grupperna som kommer att få mest glädje av
vårdnadsbidraget. Det är de grupper som redan i
dag har möjligheter att vara hemma. Hur pengarna
skall räcka till privat tillsyn med kvalitet för
lågavlönade familjer kan möjligen Rosa Östh svara
på. Det kan i alla fall inte jag ha något som helst
grepp om. Det verkar oerhört svårt.
Vad skall den ensamstående mamman göra med
2 000 kr? Vad skall hon ha för glädje av dem? Hon
måste arbeta minst 30 timmar och kommer inte att
få ett öre i vårdnadsbidrag.
Rosa Östh har i många debatter om
familjepolitiken och vårdnadsbidraget talat sig
varm för möjligheten att gå ned i arbetstid med
hjälp av ett vårdnadsbidrag. Tyvärr gör den
konstruktion som vårdnadsbidraget har fått i
regeringens proposition det helt omöjligt. Man får
alltså, som Rosa Östh väl vet, ingenting om man
jobbar mer än 30 timmar i veckan. Jobbar man
mellan 15 och 30 timmar får man 700 kr. Hur det
skall kunna underlätta för en vanlig barnfamilj att
gå ned i arbetstid är för mig en stor gåta.
Vad det handlar om, Rosa Östh, är fortfarande det
jag har sagt tidigare i debatten:
föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen kan
användas precis på det sätt och ge de möjligheter
som Rosa Östh vill ha. Varför, Rosa Östh, inte
bygga ut föräldraförsäkringen i stället?
Vilka är det som skall kunna välja, Rosa Östh?
Vilken valfrihet får ensamma mammor? Vilken
prioritering tycker Rosa Östh är rättvis i dagens
läge? Är det de barnfamiljer som skall ha 3,7
miljarder, eller skulle vi möjligen kunna använda
de här pengarna så att de kom alla till del på ett
rättvist sätt?