Herr talman! Vårdnadsbidraget är ett viktigt steg
mot ökad rättvisa och större valfrihet för
familjerna. Med de avdragsmöjligheter som ges för
den som väljer annan barnomsorg än den
subventionerade, som kommunen tillhandahåller,
utgör vårdnadsbidraget ett steg mot en rättvisare
fördelning av det allmännas stöd till
barnfamiljerna.
Framför allt ger det familjerna en större möjlighet
att välja vem som skall ta hand om barnen de första
åren. Många dagmammor som i dag arbetar svart
kommer att betala skatt för inkomsterna. De som
själv vill ta hand om sina egna barn de första åren
får det mycket lättare ekonomiskt. Många
lågavlönade väljer detta även i dag, trots att det
betyder väldigt stora uppoffringar för familjen.
Som alltid när möjligheter till egna beslut ökar
kommer också nya lösningar. Det kommer vi att
uppleva trots att vårdnadsbidraget är ganska så
begränsat. Det finns all anledning att i framtiden gå
vidare mot målet om likvärdiga villkor oavsett valet
av barnomsorg. Stat och kommun borde egentligen
stå helt neutrala till vilken barnomsorg som
föräldrarna väljer.
Socialdemokraterna har naturligtvis motsatt sig ett
vårdnadsbidrag under alla år när vi har diskuterat
detta i kammaren. Socialdemokraterna är
fullständigt låsta i sin familjepolitik. Den består av
föräldraförsäkring, barnbidrag och barnomsorg,
som bestäms och fördelas av politiker. Det står att
läsa i deras reservation: ''Förvärvsarbete är den
faktor som har störst betydelse för familjernas
ekonomi och jämställdheten.''
Det finns faktiskt andra värden, som många
familjer anser viktigare. Allt har sin tid.
Småbarnstiden i en familj går mycket fort. Den är
snart förbi. I debatten om vårdnadsbidraget verkar
det ibland som om småbarnstiden pågår hela livet,
med allt tal om kvinnofälla, brist på jämställdhet
och allt elände som kan drabba svenska familjer
som kommer i åtnjutande av vårdnadsbidrag.
Det är viktigt att poängtera att vårdnadsbidraget är
frivilligt. Det är frivilligt om man vill utnyttja
vårdnadsbidrag eller inte. Om föräldrarna vill
jobba heltid och ha kommunal barnomsorg är det
deras val. De har då valt bort vårdnadsbidraget
därför att det kanske inte passar just deras familj.
Men de har ändå fått del av samhällets stöd den
kommunala barnomsorgen, som är
subventionerad.
Familjer har olika värderingar som inte alltid passar
in i den socialdemokratiska mallen. Det har heller
inte fallit Socialdemokraterna in att en del väljer
annan form av barnomsorg än den som kommunen
erbjuder. Men med avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader kommer detta att bli
verklighet för många.
Utskottets majoritet anser att vi inte har råd med
ett vårdnadsbidrag och att förslaget är ofinansierat.
Nettokostnaden blir 2,3 miljarder, och det är
finansierat i den framlagda budgeten. Det görs
precis på det sätt som man brukar finansiera sådana
utgifter, utan att man direkt pekar ut från vilka
poster medlen tas.
Dessutom sparar kommunerna åtskilliga miljoner
om familjerna väljer andra former av barnomsorg i
stället för den dyra kommunala omsorgen. Det har
ju nyligen sagts från Kommunförbundets sida att
kommunerna vill ha kompensation för de
kostnader som barnomsorgslagen kan innebära
med eventuell utbyggnad av kommunal
barnomsorg. Även här borde vårdnadsbidraget
komma till nytta.
Jag förstår mig inte på Ny demokrati. Det tror jag
inte att era väljare gör heller. Visserligen har ni
långtgående förslag i motionen, som inget parti
stöder. Men utöver detta föreslår ni i reservation 3
att ett vårdnadsbidrag skall utgå till barn upp till 6
års ålder. Ni anser även att dagens orimliga stöd till
kommunal barnomsorg bör upphöra. Man kan
tycka att vårt förslag om vårdnadsbidrag skulle vara
att komma en bra bit på vägen för er del.
Vad kan man då läsa i betänkande 25? Jo, ni yrkar
bifall till den socialdemokratiska motionen. Ni
skriver under på att Socialdemokraterna står för
den bästa familjepolitiken. Det är faktiskt citerat i
betänkandet. Det finns refererat på s. 7 och 8. Ni
yrkar alltså bifall till detta. Yrkandena står på s 16.
Tror ni inte att det blir litet förvirrande för era
väljare som läser reservation 3, och samtidigt får
klart för sig att ni yrkar bifall till den
socialdemokratiska motionen?
Vore det inte mera logiskt att stödja
vårdnadsbidraget och komma en bit på väg mot
målet, större rättvisa mellan de som har kommunal
barnomsorg och de som väljer andra former? Vore
det inte mera logiskt att ni hjälpte till att ge
föräldrarna litet större möjligheter att själva
besluta om vem som skall ta hand om barnen? Vad
är det som ni säger ja till egentligen genom att
stödja den socialdemokratiska motionen?
Ny demokratis representant i utskottet har sagt ja
till fortsatt makt för politiker -- ingen förskjutning
över till familjerna. Ny demokratis ställning
innebär ett ja till fortsatt orättvisa mellan de som
får den suventionerade barnomsorgen och de som
vill välja annan barnomsorg. Ny demokrati har
gjort det svårare för unga familjer att själva ta hand
om sina barn under en förhållandevis kort period av
livet.
Ny demokratis agerande har varit nödvändigt för
att socialdemokraterna skulle få igenom sin politik
här i kammaren. Utan ert stöd har inte
socialdemokraterna någon möjlighet att få igenom
sin egen politik. Det är verkligheten som den ser ut
om ni följer utskottets linje. Ni talar ju så mycket
om att ni befinner er i verkligheten. Var det på det
sättet som ni skulle förverkliga er vision? Det är
dags att tänka om!
Under de senaste åren har vi från den borgerliga
sidan undan för undan flyttat fram positionerna
inom familjepolitiken till förmån för familjerna,
som har fått allt större möjligheter att själva göra
sina val.
Från början var det ett absolut motstånd mot all
barnomsorg som inte var kommunal. Så
småningom tvingades Socialdemokraterna undan
för undan att ge efter för opinionen. Efter stor
vånda blev det tillåtet att driva föräldrakooperativ
och så småningom även personalkooperativ, men
med ganska många restriktioner.
Först när det blev en borgerlig regering blev det
tillåtet med barnomsorg i privat regi. Detta gav
familjerna större valfrihet, och det blev en viktig
strategi för att klara full behovstäckning.
Statsbidrag till daghem och fritidshem som drevs av
annan än kommunen blev en första etapp i
utvecklingen mot ökad valfrihet inom
barnomsorgen.
Senare fattades det beslut om att samma
ekonomiska villkor skall gälla för daghem i
kommunal och privat regi och att kommunen inte
kan neka etablering.
Vad är det som har hänt efter de besluten? Jo, en
mängd nya barnomsorgsformer har uppstått. Den
kommunala barnomsorgen har kompletterats med
olika enskilda alternativ. Det har uppstått daghem
med olika inriktningar och olika pedagogik. Många
familjer har valt de nya alternativen. De står sig bra
i konkurrensen med den traditionella kommunala
barnomsorgen -- båda behövs. Det är bra för dem
som skall välja.
Men det tycker inte Socialdemokraterna. I
utskottets betänkande 29 upprepar
Socialdemokraterna sina gamla krav från motioner
som har blivit avslagna här i kammaren. De
beklagar sig över att kommunerna måste ge samma
stöd till privata alternativ som till kommunala. Det
är oacceptabelt att kommunens pengar skall gå till
verksamheter som det inte finns behov av, kan man
läsa i reservationen. Vad menas med ''behov av''?
Vem är det som bestämmer behovet?
Det är återigen nödvändigt att tala om att det är
föräldrarna som bestämmer. Om det inte finns
behov av en kommunal anläggning därför att
föräldrarna väljer en privat får den kommunala
läggas ner -- eller tvärtom. När vi fattade dessa
beslut förstod Ny demokrati vad det handlade om
och röstade efter det.
Betänkande 29 tar i övrigt upp gamla motioner från
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som
riksdagen både har debatterat och fattat beslut om
tidigare. Socialdemokraterna återkommer
naturligtvis till alla försämringar som de anser har
skett under de borgerliga regeringsåren. De
glömmer som vanligt att tala om att under den
tidigare regeringen ökade den offentliga
konsumtionen, vilket ledde till att tillväxten sjönk,
räntan steg och investeringarna flyttade utomlands.
Hela samhällsekonomin kom i otakt.
Det var bl.a. sådana problem som den borgerliga
regeringen måste ta itu med. Som en följd av detta
måste även kommunerna minska sina utgifter. För
att lyckas med detta krävs det verkligen engagerade
och skickliga kommunalpolitiker som är framsynta
och prioriterar rätt. Det visar sig också att vissa
kommuner har klarat det bättre än andra.
Socialstyrelsens rapport visar också att den
generella kvaliteten inom barnomsorgen är god på
de flesta håll i landet. I de kommunerna där
besparingarna och förändringarna är väl
genomtänkta och förberedda har verksamheten
anpassats till förändrade ramar utan försämringar,
står det att läsa i rapporten. Speciellt i storstäderna
finns det anledning för kommunalpolitikerna att
fästa uppmärksamheten på detta eftersom det är
där som problemen är störst.
Socialdemokraternas och Vänsterns reservationer i
övrigt i utskottsbetänkande 29 innehåller inget
nytt. Allt har, som jag sade tidigare, beslutats och
debatterats. Det finns inga nya tankar och inga som
helst visioner i de socialdemokratiska förslagen
med anledning av det nödvändiga
förändringsarbete som pågår i kommunerna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i
SoU25 och i övrigt till utskottets hemställan samt
bifall till utskottets hemställan i SoU29 i dess
helhet.