Herr talman! Ingrid Hemmingsson talar om
frivilligheten, men hur kan det finnas någon
frivillighet om man inte har möjlighet att ta del av
det hela? Vårdnadsbidraget handlar ju om 2 000 kr
i månaden. Då undrar jag: Vilken ensamstående
förälder kan klara sig på det? Om ni från den
borgerliga sidan hade menat allvar med att
vårdnadsbidraget faktiskt skulle vara tillgängligt för
alla, då skulle bidraget vara i storleksordningen
10 000 kr i månaden, eller hur? Då skulle det kunna
vara ett alternativ för en ensamstående förälder.
Men vad är alternativet nu för en ensamstående
utan rika föräldrar och utan -- som Ingrid
Hemmingsson antyder -- andra resurser i
bakfickan? Ja, det blir i så fall socialbidrag som får
fylla ut. Jag kan inte anse att den modellen är
särskilt önskvärd, att vi skulle rekommendera
människor att ta ett vårdnadsbidrag som skulle
fyllas ut av socialbidrag. Jag tycker att det är
mycket märkligt att Ingrid Hemmingsson
uppenbarligen förespråkar en sådan modell. Det
blir i så fall fråga om frivillighet för dem som har
råd, och det är i mina ögon felaktigt.
Ingrid Hemmingsson har invändningar mot att jag
tidigare hävdade att förslaget är ofinansierat. Ja, de
3,7 miljarderna finns i och för sig med i regeringens
totala budget, men man har samtidigt inte angett
varifrån pengarna skall tas. Jag menar att det är en
stor brist. Jag är mycket oroad, och jag tror att det
finns god anledning att vara oroad över att
pengarna skall tas just från andra områden som
barnfamiljer är beroende av, bl.a.
föräldraförsäkring och barnomsorg -- kanske även
barnbidrag, vad vet jag? Om regeringen tycker att
min och många andras oro är obefogad, borde man
ha talat om varifrån pengarna skall tas -- att de skall
tas från försvaret eller från det ena eller det andra
som vi kan tycka är onödigt -- men så har inte skett.