Fru talman! Jag tror nog att Eva Zetterberg
uppfattade mitt entydiga yrkande beträffande de
förslag som de fyra regeringspartierna har lagt fram
i utskottet, som jag framförde från talarstolen för
en stund sedan.
När det gäller frågan om vad som är svårt, sade jag
nog i det föregående replikskiftet att jag är fullt
medveten om att det är en svår situation för
småbarnsfamiljer, att försöka tillgodose de olika
önskemål som man har i familjen: barnens
önskemål, kvinnans önskemål, mannens önskemål
och familjens samlade önskemål.
Av egen erfarenhet vet jag att det för de allra flesta
småbarnsfamiljer inte innebär att man kan
tillgodose alla dessa önskemål till hundra procent
samtidigt, och att olika familjer olika framgångsrikt
försöker hitta en avvägning. Den valfrihet som jag
och Folkpartiet talar om är en familjepolitik som
innehåller flera olika inslag som gör att varje
barnfamilj kan göra den valmix som i största
möjliga utsträckning tillgodoser deras önskemål.
Då innebär inte vårdnadsbidraget i sig hela
valfriheten. Vårdnadsbidraget är -- som Eva
Zetterberg vet -- även med det här förslaget en liten
del av den samlade familjepolitiken, en liten del av
de resurser som samhället satsar på
familjepolitiken. Men vårdnadsbidraget innebär att
ytterligare ett antal familjer, som av olika skäl inte
i samma utsträckning som andra har kunnat eller
velat använda sig av det hittillsvarande batteriet
inom familjepolitiken, får större möjligheter att
även de bättre välja hur de vill utforma tiden med
sina små barn.
Om fler familjer får större möjligheter att välja
ökar valfriheten, inte bara för den stora majoritet
som redan i dag hyfsat har kunnat använda sig av
den hittillsvarande familjepolitiken.
Familjepolitiken ändras inte, men den
kompletteras med vårdnadsbidraget som ökar
inslaget av valfrihet.