Herr talman! Om det är någonting som Ny
demokrati inte vill ha eller förtjänar skulden för är
det en tvingande barnomsorgslag i Sverige. Vi var
det enda politiska parti som aktivt röstade mot den.
Jag är klar över att konsekvenserna av politiken
sedan kan bli ökade kostnader. Men jag tycker att
vanlig både intellektuell och parlamentarisk heder
kräver att man själv tar konsekvenserna av de
beslut man har drivit igenom här i kammaren och
inte lastar skulden på dem som har röstat emot. Det
tycker jag är ytterligt bedrövligt.
Jag kan inte svara på Ingrid Hemmingssons sista
fråga ännu. Skälet till att jag yrkar på återremiss är
att jag är optimist. Det har förekommit kontakter
med regeringspartierna. De kontakterna har givit
oss anledning att begära denna återremiss för att
ytterligare penetrera frågan och se om vi kan hitta
en lösning.
Jag sade i mitt huvudanförande att vi uthålligt,
upprepat och konstruktivt har sträckt ut handen i
nästan ett år. Den är fortfarande utsträckt. Därför
begär vi återremiss, och jag är optimist.
Jag tror och hoppas, på grundval av de
underhandskontakter vi har haft, att återremissen
skall kunna leda fram till att regeringens
familjepolitik faktiskt går igenom i kammaren.
Men jag kan inte och vill inte heller, för att
tillfredsställa Ingrid Hemmingsson, nu stapla upp
krav och liknande, utan jag ber henne acceptera att
vi går in i det här med öppna och konstruktiva
ambitioner.