Herr talman! Jag förstår att det här är en stor dag
för kds. Någon vårdlön har det ju inte blivit, men
det har blivit ett bidrag, som enligt kds bara är
början. Då vill jag fråga Chatrine Pålsson: Början
på vad då? Början på ett samhälle där kvinnor med
barn inte längre arbetar och där det familjestöd som
vi under många år har byggt upp minskar? På sikt
skall vårdnadsbidraget bli billigare. Det har jag läst
i pressen och det sade även Chatrine Pålsson i sitt
anförande.
Jag har tidigare frågat representanterna för
regeringspartierna om de bristfälliga analyserna i
vårdnadsbidragspropositionen. Det förefaller som
att Chatrine Pålsson sitter inne med en anlys, i alla
fall av hur många kvinnor som kommer att stanna
hemma och på det sättet minska kommunernas
kostnader. Det vore intressant att få veta vilka
beräkningar som Chatrine Pålsson stöder sig på när
hon säger att vårdnadsbidraget kommer att bli
billigare. Och i så fall: På vilket sätt skall
vårdnadsbidraget bli billigare? Det finns alltså
ingenting i vårdnadsbidragspropositionen som på
något sätt stöder tanken att det skulle bli billigare.
Sedan sade Chatrine Pålsson att detta inte är en
ekonomisk fråga utan är en ideologisk fråga. Det
var skönt att få det belagt, eftersom det känns att
detta verkligen är en ideologisk fråga. Det är ingen
ekonomisk fråga, och det är inte heller någon
valfrihetsfråga. Det handlar om ideologi och inte
om att ge föräldrar och barn ett ökat stöd, därför
att då finns det -- som jag redan tidigare har sagt --
bra och upparbetade vägar att gå med den
familjepolitik som vi under många år har bedrivit i
det här landet. Den möjligheten finns, om man
vore intresserad av att ge familjerna ett ökat stöd.
Men uppenbarligen är man intresserad av
någonting annat. Då är min fråga: Är det ett annat
samhälle som Chatrine Pålsson talar om, där män
och kvinnor har andra uppgifter än vad de har i
dag?
Jag måste kommentera ett helt otroligt påstående
som Chatrine Pålsson gjorde. Hon sade att LO-
familjerna skulle med ett vårdnadsbidrag verkligen
kunna få utrymme för att gå ner i arbetstid och välja
andra lösningar. Om man arbetar mellan 15 och 30
timmar, alltså en vanlig deltidstjänst, får man
700 kr minus skatt i månaden. Jobbar man mer än
30 timmar, vilket är det allra vanligaste, får man
ingenting. Att komma med det påstående som
Chatrine Pålsson gjorde är att fullständigt slå blå
dunster i folk. Jag kräver faktiskt litet mer.